Mats Kristiansson
Gården

© Mats Kristiansson 1981

Förklaringar av ett antal mindre vanliga ord samt ett antal andra ord i mina skönlitterära texter finns här: Ordförklaringar.

Gården finns i Samlade skrifter I: Lyrik, epik och dramatik 1972-2022.


Gården är som ett hav
i vilket människor rör sig
likt plankton; som i ett kalejdoskop
rör sig människorna: en tavla
i ständig förvandling.

Det är tidig morgon. Det är tomt i lekparken: gungorna är stilla, klätterställningens hål är tomma, i sandlådan ligger ännu hundarnas avföringskorvar, vid papperskorgens fot finns skräpdrivor.

I en syrenbuske har en fågelsamling sökt skydd. En katt smyger mot den över gräsmattan. I en björk sitter en skata och skrattar. Buskfåglarna kryper ihop till ett enda stort fjäderburr, och katten smyger undan med slokande svans.

Träskor klapprar nedför en trappa. En dörr smäller upp, och en flicka i förskoleåldern blottas. Hon går mot gungorna; bakom henne smäller dörren igen.

Hon sätter sig på en gunga, låter den sakta pendla med träskornas spetsar i marken. Hon ser tankfull ut: några rynkor vid näsroten, ögon som verkar titta mot oändligheten, näsan ihoptryckt av ett finger; vinden kastar det långa håret mot hennes ansikte.

En liten pojke kommer ut genom porten.

"Hej, Sandra!" ropar han.

"Hej!" svarar hon.

"Vad gör du?" frågar pojken.

"Tänker."

"På vad då?"

"... äh, inget särskilt."

Så skrattar hon lite, reser sig och går bortåt fågelbusken, rundar den och försvinner.

Pojken ser efter henne en stund, sätter sig sedan på en gunga och pendlar snabbt upp den till högsta möjliga fart.

På en soffa sitter en gammal man. Han plirar med ögonen och iakttar intresserat lekarna.

"Det är så tråkigt här", säger en pojke.

"Men det är fint", säger en annan pojke.

"Visst är det tråkigt", säger en flicka och bromsar gungan.

Den gamle mannen reser sig.

"Det är tråkigt", säger han.

Barnen tittar på honom. De har aldrig sett honom förut. De kommer fram till honom och sätter sig ner framför bänken. Den gamle mannen sätter sig också. Mammor och pappor tittar intresserat på honom, lägger sin stickning i knät, viker ihop sin tidning. En gubbe knackar ur sin pipa och fyller den med ny tobak, en hund lägger sig vid papperskorgen.

Hela parken väntar.

Då reser sig den gamle mannen och går.

Det är stilla en stund.

Sedan säger flickan:

"Skall vi gunga?"


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Skicka ett email till mats.kristiansson.skovde@gmail.com eller ett brev till Mats Kristiansson, Timmervägen 3A, 549 64 Skövde med titeln på sidan du vill kommentera, kommentaren och ditt namn eller en pseudonym.