Mats Kristiansson
Människor

© Mats Kristiansson 1984

"Du tittar så underligt på mig. Om du kunde tala."

"Sch, sch."

"Jag skulle vilja klä dig i sammet och smycka dig med kristall."

"Sch, sch."

Så gick han fram och omfamnade björken medan aspen skakade sönder och blev ett vackert barn.

Trädet ser så underligt på mig. Det är en björk, och den är ännu inte tio år. Jag skulle vilja omfamna den, men jag har redan en vän. Det är aspen borta på kullen. Jag tänker gå dit nu och kyssa hennes darrande blad och kanske bli omfamnad av hennes grenar.

Men björken är vacker. Kanske kommer hon att bli en vacker kvinna och jag en vacker man, och kanske kommer vi att virvla bort som en varelse.

Flickan kysser pojken.

De vandrar på stilla stigar.

Måne, klar källa, löv darrar.

Där är de, i talltoppen. Under stenen

lurar ödet. De känner den svala vinden i håret, melodier från stranden. Kanske en våg landade där en gång.

Men så har de ett barn, och inget kan förändra det.


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Skicka ett email till mats.kristiansson.skovde@gmail.com eller ett brev till Mats Kristiansson, Timmervägen 3A, 541 64 Skövde med titeln på sidan du vill kommentera, kommentaren och ditt namn eller en pseudonym.