Mats Kristiansson
Tågluff 2002

© Mats Kristiansson 2002

Har till slut bestämt mig för att publicera de trots allt relativt litterära texterna på vykorten jag skickade till släktingar och bekanta under tågluffen 2002. Förhoppningsvis finner åtminstone någon åtminstone några av dem läsvärda.

En i mitt tycke rätt intressant detalj är att jag inte undertecknade vykorten med mitt namn utan med en utifrån innehållet lämplig pseudonym.

21 oktober 2019.

Frederikshavn 15/6 2002. I morse blev jag alldeles väldigt överraskad. Jag vaknade nämligen upp på Hotel Herman Bang i Frederikshavn! Visserligen har väderläget varit extremt den senaste tiden, luftkonditioneringen på Vasaskolan tog semester flera veckor innan terminsslutet, och fotbollsfebern härjar, men att rumtiden skulle påverkas trodde jag inte. Nu tror jag mig i alla fall sitta på ett tåg till Skagen, men vilken slutstationen faktiskt är kan man tydligen inte veta i dessa tider.

Vilse i världen?

PS: Det är väl egentligen inte så konstigt att naturlagarna är annorlunda i trakter där de stora världsflödena möts.

18/7 2002. Ett rysligt brott har begåtts. Någon har kladdat vanskapta bokstäver på ett alldeles oskyldigt vykort. [1] Min handstil är alltså inte den bästa, men den är i alla fall läslig om jag anstränger mig lite. Den store detektiven G. åtar sig fallet. Han vet att brottet begicks i Prag, för det syns på poststämpeln. Han vet också när det begicks, för det syns på klockan. Den visar inte bara tiden som vi uppfattar den utan också gammal böhmisk tid, alltså räknad från solnedgången, och solens rörelse genom zodiakens tolv tecken. (Att tiden för brottet och tiden på klockan överensstämmer är förstås en ren tillfällighet.) Han vet slutligen att det regnade: det gör det tydligen alltid i Prag (det är väl därför det regnar så mycket i Vladimír Holans dikter). Vem är brottslingen? Kommer G. att avslöja honom?

M.

Praha 19/7 2002. Nivån på servicen är inte alltid väldigt hög här. Till exempel får man be om att få växel tillbaka när man köper glass och om att få toaletten upplåst när man besöker en sådan. Alla är dock väldigt trevliga och tillmötesgående när man frågar om något, och damen jag bor hos är utomordentligt mån om mitt välbefinnande. Eftersom jag anlände rätt sent var alla restauranger stängda. Då insisterade hon på att laga te och steka ägg och breda mackor åt mig trots att hon egentligen låg och sov.

Det är inte alltid lätt att veta vad man beställer för mat, eftersom matsedeln ibland bara är på tjeckiska och personalens kunskaper i engelska är begränsade. Att Babilonia var glass med vispgrädde och kex såg man på bilden (att det var sisådär 0,5 dl rom i botten syntes dock inte), men att Smazený veprový rízek, varené brambory, oblohoa var två stora schnitzlar med en massa kokt potatis, två sorters surkål, rödkål, paprika och citron, allt till det facila priset 109 koruna česká (cirka 35 svenska kronor), var svårare att gissa. Som på alla restauranger här ställs förresten ölen på ett underlägg. På Radegast, som restaurangen heter, undrar man varför: bordet är åtminstone fem gånger äldre än underläggen (det vill säga från mitten av förra seklet).

Din matkrönikör i Praha.

Warszawa 20/7 2002. Václav Havel bevare världen från amerikaner och mina fötter från blåsor. Det senare har han gjort hittills men inte det förra. På resan från Praha till Warszawa delade jag vagn med fyra stycken. Dessutom värsta sorten! Ungefär lika välkommet som blåsor på fötterna. Som alla amerikaner pratade de högljutt och kontinuerligt om i princip ingenting. Syftet verkar vara att bekräfta för dem själva att de finns. Att de pratar så högt att varje ord de säger tydligt kan urskiljas i andra ändan av vagnen har de ingen aning om. Jag vet, för jag har frågat flera av dem (dock inte dessa fyra). De tror att de är ungefär lika lågmälda som tjecker.

O, hur underbar bleve inte världen om tjeckerna, detta trevliga folk som går sin egen väg (Pragvåren 1968 och Sammetsrevolutionen 1979 är två bra exempel), övertog USA:s hegemoni. Om Václav Havel uttalade sig om folk och fä istället för George W. Bush (som förresten ser ut och beter sig som han heter, alldeles som i Gamla Testamentet, alltså bushed, det vill säga "utmattad"). Tänker man efter inser man att det faktiskt är något gammaltestamentligt över den rådande världsordningen, med USA i rollen som det utvalda folket som med Guds hjälp dräper fiender till höger och vänster. Det är inte konstigt att USA är så proisraeliskt och antipalesinskt: palestinier är ju morer, gud bevars, och sådana måste man ju korståga mot så att det Heliga landet inte faller i deras händer. [2] Anmärkning 21/10 2019: Min syn på tjeckerna är numera inte lika positiv, inte minst för att Tjeckien är en av de mest rasistiska länderna i Europa. Åtminstone enligt en undersökning som man kan läsa mer om här: Det här är de mest rasistiska länderna i Europa.

En antiimperialist.

PS: Damen jag bodde hos i Praha hade en hunddocka som såg precis lika sorgsen ut som hunden ovan.

Warszawa 21/7 2002. Pałac Kultury i Nauki, Stalins gåva till det polska folket, anses av somliga vara estetiskt tilltalande, av andra inte, säger reseguiden. Jag tillhör den förra kategorin. Oavsett vad man tycker är den höga byggnaden, som påminner om en katedral på både ut- och insidan, bra att ha om man behöver orientera sig, till exempel för att hitta till Warszawa Centralna, säger reseguiden vidare.

Jag var förresten på söndagsmässa i Jana Chrzciciela-katedralen. Lätt absurt när man inte förstår polska men väldigt intressant. Jag kände åtminstone igen en del texter, som "Trosbekännelsen" och "Fader vår", och uppfattade att temat för predikan var solidaritet.

En agnostiker.

Kraków 23/7 2002.

Warszawa mot Kraków

1. Hotellpris: 120 zl – 60 zl.

2. Hotellfrukost: 4 korvskivor – en överkorsad korvskiva. Kommentar: Hotel Mazowiecki i Warszawa har den näst största frukostbuffé jag sett (bara på universitetet i Edinburgh har jag sett en större), medan universitetet i Kraków inte serverar frukost.

3. Musikutbud: 1 jazzklubb per kvarter – 1 jazzklubb per kvarter. Kommentar: I frukostmatsalen på Hotel Mazowiecki i Warszawa spelas blues och Kylie Minogue, medan en zigenarorkester uppträder dagligen på stora torget i Kraków.

4. Turistfällor i Gamla Staden: en per kvadratmeter – en per kvadratmeter.

5. Marknadens utbud: 5 – 5. Kommentar: Medan det på marknaden i Warszawa säljs damkläder, herrkläder, damskor, herrskor, vodka och dylikt säljs det på marknaden i Kraków folkdräkter, bärnsten, skinn, glas, ikoner och dylikt. Kraków får 2 poäng för ett mer sofistikerat utbud.

6. Marknadens storlek: Cirka 5 400 stånd – 54 stånd. Kommentar: Marknaden vid Stadion Dziesięciolecia i Warszawa är gissningsvis Europas ytmässigt största.

7. Grad av kaos på marknaden: 50 % – 0 %. Kommentar: Medan marknaden i Warszawa drivs av privatpersoner (mest kineser) och förmodligen helt på tvärs mot alla lagar och förordningar (kommunisterna försökte förgäves stänga den när de styrde) är marknaden i Kraków gissningsvis statlig – eller åtminstone organiserad av samhället. Kraków får 2 poäng.

Slutställning:

Warszawa72236 p.
Kraków 73228 p.

Din sportreporter i Kraków.

Wieliczka 24/7 2002.

Sagan om prinsessan Kinga och saltgruvan

När prinsessan Kinga skulle gifta sig med hertig Boleslaus av Kraków hörde hon en röst som sa åt henne att gå till sin far, kung Bela IV av Ungern, och säga:

"Jag vill ge mina undersåtar något som gör dem alla lyckliga."

"Är hemgiften inte nog?" frågade kungen.

"Polen är nog rikt på både folk och välstånd", sa prinsessan, "men något salt finns där inte, medan vi i vårt land har salt i överflöd. Snälla far, låt mig ge Polens folk en saltgruva."

"Nåväl", sa kungen, "du vet ju att jag inte kan neka dig något. Saltgruvan vid Maramures ska var polsk från nu och för alltid."

Senare samma dag hörde prinsessan Kinga rösten igen. Denna gång sa den åt henne att gå till saltgruvan och kasta sin förlovningsring i dess djupa schakt, vilket hon också gjorde.

Senare, när prinsessan med sitt följe närmade sig Kraków, hörde hon åter rösten. Denna tredje gång sa den åt henne att gräva ett djupt hål i marken, vilket också blev gjort. När man grävt både länge och väl såg prinsessan något som glimmade.

"Min förlovningsring!" skrek hon.

Men en polack i hennes följe såg den stora klumpen som ringen var inkilad i och skrek:

"Salt!"

Ju djupare man grävde desto mer salt fann man. Sedan dess har Polens folk haft salt i överflöd.

Polsk folksaga.

Kraków 27/7 2002. Här i Kraków vet konditorerna verkligen hur ett bakverk ska bakas (dock tycks de – utan rätt – tro att kunderna helst vill ha pulverkaffe). I nästan varje gathörn står en brödförsäljare med sin vagn med mjukt, salt bröd (jag läste någonstans att det kokas först och gräddas sedan). Korvar finns i femtioelva olika varianter, alla lika goda. Motsvarigheten till Pripps blå heter Ococim och finns i ett antal olika varianter. Alltsammans är dessutom rätt billigt – om man har vett nog att bege sig en bit utanför centrum med alla dess turistfällor. Jag har förresten till och med hunnit skaffa ett stamfik, beläget halvvägs mellan mitt rum (ett av universitetets sommartomma studentrum) och centrum.

En matglad en.

PS: Leonardo da Vincis Dama z gronostajem ("Dam med hermelin") har jag inte sett – även om möjligheten fanns. Däremot har jag sett en Goya-utsällning med egenupplevda etsningar från kriget (vilket krig vet jag inte, men etsningarna kändes rätt universella, så det spelade ingen roll). [3] Anmärkning 21/10 2019: Kriget var det spanska självständighetskriget 1808-1814, ett väpnat uppror mot den franske kejsaren Napoleon I:s anspråk på att installera sin bror Joseph Bonaparte på den spanska tronen istället för Ferdinand VII av Spanien, och etsningarna serien Los Desastres de la Guerra ("Krigets fasor"), gjord mellan 1810 och 1815. Slutligen kan jag rapportera att man i Kraków kan njuta av inte bara Roxette utan också Lars Norén – om man nu tycker att det är en njutning.

Wien 28/7 2002. Jag har övergivit mitt stamhotell Kolbeck till förmån för Hotel Franzenhof vid Pratern (slog man ut en vägg och rev några hus skulle man förmodligen kunna se pariserhjulet ovan från mitt rum). Det känns väl ungefär lika prisvärt, men frukostbuffén är en av de ynkligaste jag sett (bara londonhotellens två diagonalt kluvna rostade brödbitar med marmelad och en kopp kaffe är sämre), och går man på toaletten får man tända lampan igen ungefär var tionde sekund; utbudet av turistbroschyrer håller dock världsklass.

Det är tydligen så att kvalitén på hotellen ökar med avståndet till Bryssel (det är väl någon slags EU-anpassning): i Prag ställde sig damen jag bodde hos och lagade mat till mig mitt i natten när alla restauranger var stängda trots att jag försäkrade att det inte behövdes och trots att det på inget vis ingick i priset, i Warszawa hade hotellet en av de största frukostbufféer jag sett, slagen bara av universitetet i Edinburgh, och universitetet i Kraków slår på alla punkter Franzenhof (större rum, skönare säng, matta på golvet, badrummet delat med bara ett annat rum etcetera) förutom att ingen frukost serverades, men i gengäld kostade det bara en tredjedel så mycket.

Din hotellinspektör.

Wien 28/7 2002.

Rapport från en annan värld

Wien tycks vara annorlunda än resten av världen. Varannan människa sitter och drömmer med slutna ögon i tunnelbanan, kanske om forna glansdagar, kanske om en ny storhetstid för kejsardömet (resten är väl turister). Alla hundar har munkorg. Folk med ryggsäck ser alldeles väldigt skräckinjagande ut. Bitte, danke sehr, wir bauen uns für Sie och dylikt används alldeles utomordentligt mycket och åtminstone varannan gång helt opåkallat.

Idag besökte jag en Salvador Dalí-utställning och fann en själsfrände. Liksom jag är var Dalí uppenbarligen intresserad av klassiker, fantasivärldar, folktro, symbolik, nyskapande och dylikt. Skulpturen ovan till vänster skulle till exempel kunnat vara omslagsbild till min bok Völvan. I utställningskatalogen står bland annat: "Die sich größtenteils aus Flammen zusammensetzende Frau vereint swei von Dalís Obsessionen: Feuer und eine aus Schubladen bestehende weibliche Figur."

En annan av Dalís skulpturer är Enhörningen. En enhörning står bredvid en liggande naken kvinna (det ser ut som om hon sover) med hornet stucket genom ett hjärtformat hål i en hög smal tingest (vad det är vet jag inte, kanske kvinnans själ) och med en röd droppe (gissningsvis blod) längst ut på hornet.

Jag såg också skulpturen ovan till höger. Om den står i utställningskatalogen följande:

Dalís weiche Uhr ist hier gegen die Überreste eines Baumes, dessen Wurzeln sich um einen Stein winden, gehängt und wird von diesem gestützt. Ganz oben befindet sich eine Krone. Für uns ist die Krone lediglich eine mechanische Vorrichtung, um die Zeiger zu stellen und die Uhr aufzuziehen. Die Zeit einer Uhr Dalís jedoch ist unveränderbar und kann nicht gestellt werden, die Uhr selbst hat keine innere Kraft und Bewegung.

Daher hat Dalí eine königliche Krone auf die Uhr gesetzt, um ihre Herrschaft über den Menschen und nicht ihre Nützlichkeit für ihn auszudrücken. Seiner Majestät machen auf einer Seite ein in Gedanken versunkener Engel, auf der anderen Seite eine Frau mit einem langen Tuch ihre Aufwartung.

Din konstkritiker i Wien.

Budapest 29/7 2002. De som känner mig vet att jag ibland kan vara en rätt snål jäkel som gör allt för att spara pengar. Till exempel bor jag just nu på en byggarbetsplats. (Det är inte så illa som det låter, men hotellet håller faktiskt på att renoveras.) Det verkar förresten över huvudtaget byggas rätt mycket här i Budapest (att jag uppfattar det så beror möjligen delvis på att jag ville ha ett tema för det här vykortet). Bygga broar kan de i alla fall, ungrarna: broarna i Budapest vibrerar inte när man går över dem som de gör i Prag – inte ens när en spårvagn passerar.

Din bygginspektör.

PS: Kaffe anses tydligen vara rysligt giftigt här, för det serveras svagt i ynkligt små koppar (McDonald's kan man dock alltid lita på). Sprit, däremot, tål ungrarna tydligen bra att döma av sortimentet på vilken bar som helst.

Budapest 30/7 2002. Nu har jag alldeles förirrat mig i Budapests undre värld. Men det är åtminstone svalt och skönt (plus 14 grader istället för närmare plus 40 grader, som det är i den övre världen), och tusenlappen (forinter förstås – inte svenska kronor) det kostade att komma in känns som en god investering. Det jag befinner mig i är naturliga grottor i närheten av Budaborgen, som användes av människor redan på stenåldern. Turkarna band samman grottorna i militärt syfte, och under andra världskriget gömdes judar i dem. Idag är de privatdriven turistfälla under namnet Budvári Labirintus (Budaborgens labyrint). Bland annat kan grottmålningar (nutida repliker) och skulpturer av människor beskådas. Den intressantaste detaljen är otvivelaktigt vinfontänen! (Jodå, vinet är alldeles äkta: jag smakade!)

Din speleolog.

PS: Något vykort på grottorna fanns inte, så det fick bli ett på det närbelägna citadellet istället.

Budapest 31/7 2002. Budapest har både en övre och en undre värld. Den övre världen har jag utforskat under ett par dagar, men nu är det dags för den undre, alltså tunnelbanan. Det är faktiskt ganska skönt att ta sig fram sittande efter ett par dagars fotvandring.

Budapests undre värld inkluderar de naturliga grottorna i Pestberget (pest betyder "grotta, hålighet") eller S:t Gellért-berget, det allmänt vedertagna namnet, till exempel Szt Gellért Sziklakápolna ("S:t Gellerts grottkapell"), som jag också hann besöka idag. Benediktinermunken Gellért verkade i Budapest på 1000-talet. När budapestborna inte ville vara kristna längre satte de Gellért i en spiktunna (säger legenden; en skottkärra, säger historikerna), som de kastade utför Budaberget.

Ungrarna tycks använda sprit i mat rätt ofta: i princip all glass inkluderar rom, och till lunch idag åt jag mexikansk tequilastek (en jättestor med massor av friterad potatis, bruna bönor och majs; portionen var nästan i klass med dem man får på pubarna i Salisbury).

Jag har slutligen lagt märke till en del likheter mellan Budapest och Wien. Det är bland annat ganska gott om skyltar, till exempel i tunnelbanan, och många hundar har munkorg. Kanske beror detta på att Ungern en gång var förenat med Österrike.

En som sett såväl livets ljusa som dess mörka sidor.

Budapest 1/8 2002. Ovan kan man se två av den ungerska statsmaktens attribut: lejonet i förgrunden och parlamentet i bakgrunden. Parlamentet omgärdas av kravallstaket på vilka det hänger upprop från Föreningen för offren 1956 (eller dylikt; jag minns inte det exakta namnet) om att dessa offer inte får glömmas. Det påpekas vidare att den nuvarande regeringen till stor del består av samma människor som hade makten 1956 och antyds slutligen att dessa människor är mördare. Minnesmärken för revolten 1956 finns på flera platser i Budapest, bland annat vid det jättelika köpcentret Mammut. Jag har också sett ett annat av maktens attribut, närmare bestämt den andliga makten: Szt István-basilikan. Rätt överdådig om man jämför med de kala bergväggarna i S:t Gellérts grottkapell, som jag besökte igår.

Dissident X.

Carnumtum 3/8 2002. Salve! Just nu är jag på besök hos Marcus Aurelius. Han var tyvärr inte hemma och välkomnade mig (han sitter väl försjunken i en bok någonstans och har alldeles glömt sina plikter som värd). Ett rum i en av hans villor med rinnande vatten från akvedukten har jag i alla fall fått och en matig soppa (receptet sägs komma från Apicius berömda kokbok) och välgräddat bröd och öl (ganymeden heter passande nog Hofmeister). Sålunda välförplägad gav jag mig av på jakt efter den försvunne. Först sökte jag honom i Dianatemplet men utan framgång. Därefter begav jag mig till Petronellakyrkan, men där var han inte. Sedan provade jag Petronellaslottet – som för övrigt är i stort behov av renovering – men fåfängt. Slutligen letade jag vid amfiteatern, men inte heller där fann jag honom. Uppgiven har jag nu återvänt till villan och ännu en gång tagit ganymedens tjänster i anspråk.

En patricier.

Praha 5/8 2002.

Litet Praha-lexikon

Biljettförsäljarna till konserter med klassisk musik är lika många som i Wien.

Båt kan man åka på Vltava-floden, främst med ordinära turistrundtursbåtar, men det finns även åtminstone ett vikingaskepp.

Bästa hotellfrukost jag ätit i förhållande till priset serverar Strawberry Hostel Praha.

Diakritiska tecken är det gott om i tjeckiskan.

Dockteater spelas här och var, och vill man köpa med sig en marionettdocka hem är valmöjligheterna allt annat än små.

Eiffeltornet finns även i Praha.

Gallerier med i många fall väldigt intressanta utställningar finns i varje kvarter. Konst kan även beskådas och köpas på Karlsbron.

Gammaldags är typsnitten på skyltar ofta.

Golem har jag inte sett men väl en utställning om magi och dylikt. Såg Golem gjorde dock kanske Rabbi Löw, för han sägs ha skapat en på 1500-talet.

Jazzklubb finns det en av per kvarter.

Kafka, Franz walked the streets of Praha.

Karlsbron är den tveklöst turisttätaste bron.

Kyrkan Maria under kedjan grundades på 1100-talet. Den stod mitt i Johanniterordens befästa kloster. Namnet syftar på den kedja som på medeltiden användes för att stänga klostrets porthus.

Metron har tre linjer, och dit de inte går kan man åka spårvagn. Bussar är dock enligt lag förbjudna i centrum, för de släpper ut farliga avgaser och gatorna är för trånga.

Moln finns det oftast på himlen, och ibland släpper de ifrån sig lite vatten.

Most betyder "bro", vilket är bra att veta om man fått tag på en karta med endast tjeckiska namn.

Munkorg slipper hundarna i Praha. Somliga är inte ens kopplade!

Olika färger har inte bara gatstenarna utan även husen, som synes på bilden ovan (den är dock inte helt representativ).

Paraply (hopfällt) sträcker varje turistguide upp i luften när det är dags för gruppen att vandra vidare.

Pokemon är inte håriga tecknade monster utan en förkortning för "Power of the bambino keep up the monde". Barnet ifråga är en jesusbarnsfigur, som i flera hundra år sägs ha bönhört dem som bett till den. Nintendos brott mot det i Tjeckien registrerade varumärket utreds f.n.

Rådhusklockan kan man gå till varje hel timme om man vill se Döden dra i ett rep och vända ett timglas, en procession med Kristi elva apostlar och Paulus, en turk vagga med huvudet, Fåfängan se sig själv i en spegel och Girigheten i form av en judisk penningutlånare.

Sten byggs broar, hus, gator etcetera av. Gatstenarna är i olika färger och lagda i mönster.

Språkkunnig var en flicka i en bokhandel. Hon kände till inte bara den tyska termen för ˇ-tecknet [4] Anmärkning 24/10 2019: Jag har tyvärr tappat bort noteringen av vad hon sade. På svenska heter detta diakritiska tecken hake, caron eller háček (tjeckiska för "liten krok"). Åtminstone enligt Wikipedia. utan också å, ä och ö!

Svagaste kaffet norr om Sydpolen ingår i frukosten på Strawberry Hostel Praha.

Trevliga är alla pragbor jag haft att göra med hittills.

Turistfällan Silverline pekar fler skyltar (i form av metallstycken fastnitade vid gatstenar) mot än mot McDonald’s. (Exakt vad de pekar mot begrep jag aldrig, men alla indikationer säger att det är mot någon slags turistfälla.)

Tätaste folksamlingen kan man försöka tränga sig igenom varje hel timme vid Rådhusklockan.

Venedig finns även i Praha. De som forslar turister är klädda i sjömanskostym.

En som har lite koll på denotationer och konnotationer.

[Större och bättre karta över Prahas metro]

Praha 7/8 2002.

Metron och jag

Chodov har jag bott vid.

Jiřího z Podĕbrad bor jag vid just nu.

Česká pošta verkar inte ha många kontor, och någon annanstans är det i princip omöjligt att köpa frimärken. Vid Smíchovské Nádraží finns åtminstone ett.

Staromĕstská vill alla turister till, för i närheten ligger Karlsbron. De vet förstås inte om det och frågar av någon outgrundlig anledning just mig till råds. Numera kan jag faktiskt svara.

Staromĕstská åker man också till om man vill lägga en sten på Rabbi Löws gravsten. 500 koruna česká (cirka 165 svenska kronor) är ett ockerpris i sammanhanget, så jag avstod, men det gjorde inte de andra i den sisådär 100 meter långa kön.

Vid Malostranská finns inte bara Čertovka [6] En grävd kanal. Namnet betyder "djävulens kanal". och Storpriorklostrets kvarnhjul utan också en söndervittrad väggmålning av John Lennon, omgiven av graffiti och klotter.

0,5 liter öl för 10 koruna česká (cirka 3 svenska kronor) kan man köpa vid Hradčanská. Etiketten på flaskan antyder att ölet är himmelskt och för kungar. Det var väl därför A-lagarna jag delade bord med också drack det.

30 centimeter stor pizza för 60 koruna česká (cirka 20 svenska kronor) kan man äta vid Skalka. Där finns också fina mosaiker.

Shopping Park Praha med McDonald's, IKEA och company ligger vid Zličín.

En som åkt lite metro.

PS: Titeln "Metron och jag" anspelar förstås bland annat på filmtitlar som Kungen och jag, Pappa och jag, Djävulen och jag samt Mormor, Hitler och jag.

Praha 7/8 2002. I Praha är allt räknat och uträknat. Antal sitt- och ståplatser är noterade med stora siffror i varje metrovagn, och varje metrovagn har ett nummer, liksom varje trappsteg(!) i metrons rulltrappor. Hur många som är begravda på Starý židovský hřbitov ("Gamla judiska kyrkogården"; se ovan) är det dock ingen som vet. Från 1478 och 300 år framåt var det den enda platsen i Praha där judar fick begravas. På grund av utrymmesbrist är människor begravda ovanpå varandra i upp till tolv lager. Det finns 12 000 gravstenar, men sisådär tio gånger så många är alltså begravda där.

Gamla stadens rådhusklocka är ett av ytterlighetsexemplen på pragbornas räknande. Den visar tiden som vi uppfattar den, gammal böhmisk tid (räknad från solnedgången), babylonisk tideräkning (dygnets ljusa del indelad i tolv timmar, vilkas längd alltså varierar med årstiden) samt solens rörelse genom zodiakens tolv tecken.

Går man på restaurang kan oväntade och ibland rätt höga avgifter tillkomma (gissningsvis oftast serveringsavgift, men enligt guideboken förekommer även andra avgifter), och ibland får man något annat – och dyrare – än man beställt. Säkrast är de minsta, billigaste, slitnaste ställena.

En amatörstatistiker.

Praha 8/8 2002.

En konstrunda i Praha

Först köper jag ett kort med en målning av John Lennon. Den finns på en mur i Praha och är omgiven av graffitti och klotter.

Sedan vill jag fortsätta med Korsriddarnas galleri, men det är lunchsstängt, så jag äter pannkakor på den intilliggande crêperian först och studerar några broschyrer om andra konstutställningar jag hittade. Galerie Rudolfinum visar verk av Mikuláš Medek. Verkar lite intressant. Broschyrens smakprov visar en barbröstad kvinna med abnormt långa armar, som masserar (eller klöser?) sig själv i ansiktet.

Prags slottsgalleri visar Rubens, Veronese, Tizian, Grund, Hans von Aachen, Bossano, Tintoretto, Cranach, Kupecký, Fetti, Brandl och Chitussi. Säkert prisvärt – inträdet är 100 koruna česká (cirka 30 svenska kronor) men kanske ändå inte det mest givande valet.

Korsriddarnas galleri innehåller bland annat skulpturen Den svarta madonnan, resterna av Judithbron, Prahas första stenbro från mitten av 1100-talet, och S:t Franciskus av Assissi-kyrkan med märkligt format tak och altare i olika pastellfärger (påminner om resterna av ett ljus som droppat ymnigt).

Karlsbron är utbudet av konst enormt. Det mesta är rätt ointressanta avbildningar av kända pragmiljöer – som i många fall också finns på mycket lätt åtkomliga vykort – men jag hittar i alla fall ett foto på marionettdockor för endast 70 koruna česká (cirka 20 svenska kronor), faktiskt det första jag sett i Praha trots att antalet affärer som säljer marionettdockor är enormt.

Galerie Hošek, som bär konstnärens namn, erbjuder intressantare versioner av samma motiv som på Karlsbron. Att bilderna är suddiga gör dem en aning allmängiltiga. Intressantast är målningen av bin som äter av ett päron.

Vaxdockor får väl ändå anses vara konst, så jag lägger in ett besök på Muzeum Voskových Figurín med vaxversioner av viktiga och välkända figurer i Prahas historia i min konstrunda. Bland annat kan Vita Frun (Bílá Paní), Rabbi Löw och Golem, en gycklare samt Karl IV (Karel IV) och hans fyra fruar beskådas.

Därefter besöker jag ett galleri som visar konst av Ratislav Michal. Mycket människor, mycket naket, till exempel "Liggande akt", en naken kvinna som ligger raklång på rygg med armarna under huvudet.

Jag avslutar konstrundan på Inter Art Gallery, som visar Gor Avetisyan. De flesta målningarna är färgglada och ganska modernistiska, till exempel "Flygande själ". Somliga är dock mindre färgglada, t.ex. "Form" (eller möjligen "Figur"). Det finns också skulpturer av mässingsblåsinstrument, till exempel "Den sista musiken". Sedan är jag hungrig och går och äter pasta på Café Etno (vällagad spagetti med supergod sås; jag hade inte kunnat göra det bättre själv).

Mecenat för en dag (om än i liten skala).

PS: Café Etno känns faktiskt som ett konstverk med sina skulpturer och tavlor från öst och väst, nord och syd.

Praha 9/8 2002.

Liten tjeckisk gloslista

Praha Prag
most bro
nádraží järnvägsstation
Česká pošta tjeckiska posten
vařené brambory kokt potatis
vepřové fläsk
pivo öl
metro metro, tunnelbana
káva kaffe (svagt, cirka 0,2 dl)
café au lait café au lait (kanske mer än 0,2 dl)
zmrzlina glass
galerie konstgalleri
kostel kyrka
muzeum museum
pekárna bageri
knihkupectví bokhandel
potraviny mataffär
McDonald's McDonald's
pizzeria pizzeria
jízdenky biljetter
Praha je dobrodružství Prag är ett äventyr
a och
klášter kloster
sv. s:t
Starý zidovský hřbitov Gamla judiska kyrkogården
vstup ingång (till museum och dylikt)
příště stanice nästa station
bílá vit
paní kvinna, dam
Ceská národní banka Tjeckiska nationalbanken
pohledy vykort
odjezd avgång, avgående tåg
informace information
výchad utgång

En polyglott.

Kiel 10/8 2002.

Ett rum med utsikt

När jag igår delade kupé med fyra medelålders tyskar, som förde en sansad och rätt intelligent konversation om större och mindre ting, insåg jag att germaner trots allt är bäst. Ibland spårade dock konversationen ur lite. De fyra tyskarna ägnade till exempel en timme åt kospaning och ropade Kühe! varje gång de fick syn på en flock.

Från mitt rum på Hotel Astor – inte helt billigt, men frukostbuffén är bra, och äter man inte frukost får man tillbaka 5 euro – kan jag se Kiel vakna. Uteserveringarna ställer ut sina bord. Butikerna slår upp sina portar. Bokhandeln med vykort är först. De första potentiella kunderna spankulerar förbi. Några slår sig ner för en kontinental frukost. De flesta tycker tydligen att det är lite kyligt och gör det inomhus. Den stora skylten som pekar mot McDonald's spankulerar dock alla bara förbi.

En flanörobservatör.

Kiel-Flensburg-Skagen 10-11/8 2002.

Där haven möts

På perrongen

Där haven möts står tiden stilla.
Bäckar föds, och källor dör:
Där vitklädd flicka alltmer dränks i damm.
Där svartklädd pojke bränns av solens vind.
Där ängen är en avbild blott och avbilden en äng.
Där ensam vän får vänta på en vän.
Där tågen inte längre går.
Där slipers åter blivit mull.
Där här är där och upp är ner.
Där yin alltmera dränks av yang.
Där ord i sånger blott är ton och tonerna blir nya ord.

På grenen

Där haven möts står tiden stilla.
Bäckar föds, och källor dör:
Där vattnet blivit luft och luften fukt.
Där fyrens sken är dolt av fyrens sken.
Där här är där och upp är ner.
Där havets brus och nuets brus är ett.
Där ormen släppt sin stjärt och ringlar fram i sanden.
Där vågens skum är svart och vit dess kropp.
Där döda världar åter väcks till liv.
Där världen vridits kring sig själv tills slut och början mötts.
Där Gud med armar lyfta som i bön
förbryllad spanar upp i skyn från regnbågstoppen.
Där mänskor vandrar tyst i bävan på den sista tungan land.
Där varje sten är ädel och ädel varje våg. –
Där rosen blott är ros...

Spegeln

Förvirrad ställer jag ånyo frågan:
Skall sången en gång åter ljuda?
Ljuv musik i världen finnas?
Då ser jag åter den förvrängda bilden,
liksom spegeln, illa sargad, stålbemängd.
En hastig glimt
men vet dock åter hur det är:
Av rödhet svämmar världen över –
blå är livets ocean.
Av gulhet är den djupt fördunklad –
vit är livets ocean.
Av brunhet skall den en gång kvävas –
svart är livets ocean.

Maskrosen

Och maskrosen? Dess ton är fast.
Ty den är inte bäck, ej heller källa
utan alla flödens upphov.

Anmärkningar

Där yin alltmera dränks av yang: Forna Östeuropa blir alltmer likt Västeuropa.

Där ord i sånger blott är ton och tonerna blir nya ord: Hitlistemusik på engelska spelas överallt oavsett om den blir förstådd eller inte.

Där fyrens sken är dolt av fyrens sken: Skagens fyrar är välkända.

Där här är där och upp är ner: Precis så ser det ut när man vandrar på den spikraka vägen mot platsen där haven möts.

Där havets brus och nuets brus är ett: Ju närmare man kommer landets slut desto starkare blir havets brus.

Där ormen släppt sin stjärt och ringlar fram i sanden: Sandormen, en vagn dragen av en traktor, transporterar folk till Grenens yttersta spets, så att de slipper få sand i skorna och blöta kläder.

Där döda världar åter väcks till liv: På Grenen säljs en massa krimskrams med förlagor från olika tider till turister med habegär.

Där världen vridits kring sig själv tills slut och början mötts: Grenen Konstmuseum hade en utställning med några av Oscar Reutersvärds omöjliga figurer.

Där Gud med armar lyfta som i bön förbryllad spanar upp i skyn från regnbågstoppen: Utanför Grenen Konstmuseum står en skulptur av Carl Milles: Gud på regnbågen (ett litet förarbete till ett större verk som skulle stått utanför FN-skrapan men aldrig slutfördes eftersom Carl Milles dog).

Där mänskor vandrar tyst i bävan på den sista tungan land: Påminde mycket om scenen i slutet av Det sjunde inseglet, där de döda karaktärerna vandrar på led bakom Döden.

Där varje sten är ädel och ädel varje våg: Många plockade souvenirstenar och gick barfota i vattenbrynet på Grenens yttersta spets.

Där rosen blott är ros: Det fanns många nyponbuskar med både blommor och kart på Grenen.


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Skicka ett email till mats.kristiansson.skovde@gmail.com eller ett brev till Mats Kristiansson, Timmervägen 3A, 541 64 Skövde med titeln på sidan du vill kommentera, kommentaren och ditt namn eller en pseudonym.