Gruppen Stoppa Fas 3 och gör det NU! genomför just nu en namninsamling. Alla som var i Fas 3 skulle befrias, sade du, Stefan Löfvén, innan valets utgång och ni bildade er minoritetsregering. [...] Det fanns de som satte sitt hopp till att det skulle bli så. Har de blivit hörsammade? Nej. Fortfarande än idag skrivs arbetslösa in i Fas 3. [...] Tusentals människor som är i Fas 3 ifrågasätter starkt ert handlande, och det enda ni kan göra för att återfå det förtroende hos dem, som ni bränner i båda ändar, är att stoppa Fas 3, skriver gruppen bland annat. Surfa till namninsamling.se för mer info och för att skriva under.

Mats Kristiansson
Dikter 1993-2003

© Mats Kristiansson 1993-2003

Dikter 1980-1997, Där haven möts och Till Auschwitz rullar tågen än ... har disponerats om till Dikter 1980-1987 och Dikter 1993-2003. I den senare volymen ingår de tidigare opublicerade dikterna Vid dörren, Den hängda och när när när ....

Jag tycker att den nya dispositionen är mer naturlig, eftersom dikterna från 1980-talet och dikterna från 1990- och 2000-talet är ganska olika vad gäller såväl stil som innehåll. Olikheterna beror främst på att jag mellan ungefär 1993 och 2000 studerade litteraturvetenskap, svenska och engelska på högskola och läste mycket litteratur från olika tider, vilket påverkade mitt eget skrivande i stor utsträckning.

17 april 2011.
Författaren.

The Dagger

Behold this precious artefact:
the dagger of eternal dawn:
bright legacy from Thule’s climes,
its pommel old as earthly soil.
With glistening blade in spotless hands
it may reveal its deepest realms.
A warning, though, consider this:
It may mean death or void or life.

(1993)

Höstsynestesier

Skrikande löv
i skimrande vind,
intiga fågelkonturer
på magra grenar,
dunkel död
i dystra dungar,
solens andedräkt
skummar mörkt.
I orkanens öga
vilar livet.

(1993)

Insikt

Jag omfattar allt;
min själ är kosmos;
jag är min själ;
den yttersta sanningen är min;
och denna insikt krossar allt
och uppenbarar allt:
sanningens intighet.

(1994)

Istid

All tid är synlig samtidigt:
Homeros rapsoderar;
Odysseus besegrar Troja och anländer till Ithaka;
Goethe sänder ut sin hjälte;
Werther läser girigt hexametern.
Tiden är frusen:
Dinosaurer, neanderthalare, homo sapiens,
Gud, Jesus, Darwin, Marx,
Adam, Eva, Ask, Embla,
Lif och Liftraser samexisterar.

(1994)

Uppenbarelse

Alla dessa bilder
är endast skenbart delar av kosmos:
miljoner individer, alla original,
har varsitt universum.

(1994)

Emblema Authoris

Ägglik, intig ickeexistens
förvandlad till bladgrön bladätare,
vilande i puppans purgatorio,
fjärilsfri, född(!) till purpurskimrande ängsliv.

(1994)

Eko

Öppna ögon:
blint stirrande
hålor
där intigheten
snart slukar
den eviga lågan.

Ljudande munnar:
ett eko
från förgången
tid
i nuets
kaos.

Karismatisk klarhet:
uråldrig
återfunnen
visdom
från Kosmos
rymder.

(1994)

Det skenbara

Det skenbara
som ännu är:

vatten, framviskande
svala gåtor
i fagra dälder,
kväve, rykande
ur frusna munnar
i morgondimman,

kornoceanens djup
där barn och guvernanter
ständigt drunknar,

cyklopstormen
i vars mitt
visdomen vilar.

(1994)

Sanningen

De förgängliga världarnas sanning:
det som skenbart är.
De eviga gåtornas svar:
det som inte är.

(1994)

Elegi

Sköra själar
snyftar
sorgsna sånger
om stungna skuggor
som solens sken
en gång belyst.

(1994)

Universum

En ocean
där stoft flyter?
En konstverk
som någon format?
En spegling
av en spegelbild?

(1994)

Skuggorna

Speglingar
som inte är
och därmed endast
intighet.

(1994)

Noss

Vita völvor sökte
förgäves fridens frö:
en ljuvlig kärleksört
i sidskäggpantens sjö.
Jättekvinnan avlade
ragnaröks grymma tre:
världens ulvkäftsvite
undgår inte Midgård.

Gersimiväna ten,
fagra sagalike,
Mardröll i jordisk hamn,
du forntidsborna mö
som vill i säll nejd av
vägvan Hrjod blev lägrad:
bålögdpantbrunnens dalar
röda blev ditt öde.

Sälla nejders sköldmö,
prisad för evig tid,
oskuldsfull, en ungdom
med fager kind och hug,
seglare på tidens våg
i Mimers mörka sjö:
åt Rigs jordiska ätt
du fångat fisken fin.

(1995)

samtidsbild I

jag fångar en fågel
en vinge som blöder
en aning ...
rök som skall komma
inhöljd i sig
och min andning

(1995)

samtidsbild II

rök eoner vilat
rök som aldrig
anat öde gruvligt
eget andras

(1995)

så viskar vi

som en sten
vinter
och en droppe
grumlad
viskar viskar
vi

(1995)

Ett vinterliv

Att höra våren slumra under tindrande kristaller,
känna solen smeka frusna hjärtan,
förnimma dödens dävna andedräkt i stumma hagar:
ett vinterliv:
en längtan.

(1996)

Lektion

Sök den svåra vägen:
finn det ljuva målet.

Sök först smärta:
finn sedan njutning.

(1997)

en plats att vila

som ljus
och kaffe bullar
en röd duk
i rummet
och i tiden
en plats att vila

(1997)

Skymningsland

Lyssna till vinden: den sjunger om sekler,
om kringströdda gator, om valar
som strandat i länder som glömts, som har vittrat
likt bilar som staplats i skogar som skövlats
av kedjor som härdats, av axlar som drevats,
likt laster av peppar som drivit i sekler
på lakan där valar har sjungit, har gungat
likt vågor som blottat sitt innersta väsen
för änglar, för älvor, för troll och för tomtar
som gungat i burkar av trä och av marmor,
som vittrad i tidsnöd vill hinna försvinna,
vill undfly det öde som drabbat de fagra, de älskliga kroppar
som givit den former, som givit den kurvor, gudomliga, väna,
som vilat i sekler, som velat försvinna
men fångad har väntat på syra, på vittring av öde, av död
och en vindstilla värld.

Förföriskt rodnar asfalten.
Ömt skuggar karosser dess hud.
Röda vaggar vägrensblommorna.
I fjärran glänser en stad; den ropar:
Evig! evig! är ungdomen!
Njut doften av nyöppnad sekt
och mesmeriserande terpener:
av att färdas i en gränslös värld!

Vi gungar fulla till musiken,
talar stumma till publiken,
lyssnar döva till mimiken,
dansar lystna – se plastiken!
Sviken, sviken är publiken.
Se på liken! Se på liken! –
Evig, evig är musiken.

En flicka sitter ensam på ett block av frigolit.
En burk, en kam, ett ärgat land är slängda där bredvid.
Jag ropar: Kom, prinsessa! Kom! Bli åter ung!
Hon svarar inte, lyssnar, tiger, väntar på sin kung,
som säger för sig själv: Min kära är ej ung som förr.
Hon borde kommit när hon kunde
och förblivit evigt ung som björkens löv,
som regnets stänk,
som tallens barr,
som åskans blixt.
Hon borde lyssnat till sin kung ...

(1997)

Dåtiden

Jag vill visa dig en vacker värld men lever aldrig där du är.
Alltid är jag någon annanstans: fjättrad i fjärran rymder.
Min tanke lever inte där jag synes leva.
Drunknad i urdjup skriker jag i natten:
Befria mig! För mig hem! Hjälp mig leva här och nu!

Jag lever inte här och nu.
Plågad likt Odysseus på okända hav men utan hans förslagenhet
undrar jag om jag någonsin skall nå mitt Ithaka: min samtid.

Resenär i tid och rum är mitt namn.
Oändlig frihet har jag men är därmed fånge i gränslösheten.
O, fånga mig! Ge mig frihet att åter upptäcka världen!

Denna smärta!
Denna sorg över att inte kunna lämna gårdagen,
känna framtidens andedräkt och åter kunna leva!

Jag fångade mig själv, förstås.
Vem annan kan fånga ens tankar och förnimmelser?
Endast jag kan således befria mig själv.

Att leva då för att kunna leva nu?
Ja, så har jag alltid levt.
Att leva sedan för att kunna leva nu?
Ja, så skulle jag vilja leva.
Att leva nu?
Nej, aldrig har jag riktigt levt nu.

Jag vill visa dig en vacker värld ...

(1997)

Tandens tid

Ärga, patina,
bedjer blottad
osköna skökan.
Etern äskar
ärbar vandel.
Fall i äriln,
fallne frände,
svarar Hades.

(1997)

Vid dörren

Fastnaglad vid dörren av tusen naglar
kan jag inte öppna min framtid
trots att träet är murket som världen
och lås och spikar rost på marken.
Här ute lutar sig tusen tungor mot blodet,
där inne tusen skuggor mot strupen.
När förruttnelsens arbete är över
skall en vind skingra smulorna.
När illusionen upplösts
skall blod och strupe åter bliva ett.

(17/12 1999)

Den hängda

En sandstorm är den inre klippan,
ingen röst i havet än.
Jag är en fågel blå
som hänger mellan liv och liv.
Av aska dold är spindelväven röd.
Jag väntar brun som eggen vid mitt hår.

(18/12 1999)

Där haven möts

På perrongen

Där haven möts står tiden stilla.
Bäckar föds, och källor dör:
Där vitklädd flicka alltmer dränks i damm.
Där svartklädd pojke bränns av solens vind.
Där ängen är en avbild blott och avbilden en äng.
Där ensam vän får vänta på en vän.
Där tågen inte längre går.
Där slipers åter blivit mull.
Där här är där och upp är ner.
Där yin alltmera dränks av yang.
Där ord i sånger blott är ton och tonerna blir nya ord.

På grenen

Där haven möts står tiden stilla.
Bäckar föds, och källor dör:
Där vattnet blivit luft och luften fukt.
Där fyrens sken är dolt av fyrens sken.
Där här är där och upp är ner.
Där havets brus och nuets brus är ett.
Där ormen släppt sin stjärt och ringlar fram i sanden.
Där vågens skum är svart och vit dess kropp.
Där döda världar åter väcks till liv.
Där världen vridits kring sig själv tills slut och början mötts.
Där Gud med armar lyfta som i bön
förbryllad spanar upp i skyn från regnbågstoppen.
Där mänskor vandrar tyst i bävan på den sista tungan land.
Där varje sten är ädel och ädel varje våg. –
Där rosen blott är ros...

Spegeln

Förvirrad ställer jag ånyo frågan:
Skall sången en gång åter ljuda?
Ljuv musik i världen finnas?
Då ser jag åter den förvrängda bilden,
liksom spegeln, illa sargad, stålbemängd.
En hastig glimt
men vet dock åter hur det är:
Av rödhet svämmar världen över –
blå är livets ocean.
Av gulhet är den djupt fördunklad –
vit är livets ocean.
Av brunhet skall den en gång kvävas –
svart är livets ocean.

Maskrosen

Och maskrosen? Dess ton är fast.
Ty den är inte bäck, ej heller källa
utan alla flödens upphov.

(Kiel-Flensburg-Skagen 10-11/8 2002)

Till Auschwitz rullar tågen än ...

Den som inte minns historien
kommer att genomleva den igen

Till Auschwitz rullar tågen än,
och vagnarna är fyllda med
muslimer och al qaida-män
och svikna palestinier
i gettot invid Juda land
och människor som alla glömt.
Och glömskan själv är hjulens nav,
för minnen dränks i Tandens tid
så snabbt som nya minnen föds.
Och vad som glömts? Det jag just sagt.
Ty vad som sker har skett förut.
Och alla vägar bär till Hel,
den slutgiltiga lösningen,
men i ett hörn är Hoppet gömt,
och stenar bärs till Herrens Ark,
och stenar bärs på Dödens Väg,
och Döden själv i Hel vill dö,
och tyger vävs av kvinnohår,
och Solen skyms av dödlig gas,
och Dödens Mur är monument
för de som vägrat vika sig,
och judars öde har ställts ut,
men andra offers har man glömt,
och arbete sägs frihet ge,
och fångars ägodelar läggs
i stora högar efter art.
Men bärnstenshärden glöder svagt,
och magiskt är dess väsen dolt.
Och solen falnar bakom moln,
och molnen är ett blodrött tåg,
och åskan går, och världen står.
En timme till! En timme till!
Vi väntar, väntar – men på vad?
På stenarna i Herrens Ark?
På Hoppet, som i hörnet gömts?
Men stenarna ska vänta tyst,
och Hoppet är blott substitut
för bärnstenshärdens väsen dolt.

Panorama Racławicka

Vi vandrar genom Tystnaden
mot panoramat över män
som segrat över fienden:
mot stumma män, som skriker ut:
O ve! O ve! Vi segrade!
O ve! O ve! Förlorade!
Vi står i stridens mitt och ser
en cirkel av oändlighet:
en evig cosmonovabild,
med himmel ljus och tystnad mörk,
som frusits här av mästare
som givit döda färger liv.
Och bakom glesa grenars mur
står kristna kors och Dödens träd,
och tsarens trupper rider an
och polska trupper likaså,
och hästar dör och män och män,
som rider an och rider an
och dör och såras, vinner, dör
och vinner, vinner, såras, dör,
och fanorna är hemska bloss
som eldar, eldar varje man.
En kvinna sörjer maken sin.
Och ljusa himlen väntar tyst
och moln och kullar, liksom de
som dött i Tandens hemska tid,
och lika tyst är jorden mörk.
Vem som vann seger? Ingen vet.
Ty sår och smärta, blod och blod
ger bara svultna tåget mat.
Till Auschwitz rullar tågen än.
Men bärnstenshärden glöder svagt,
och magiskt är dess väsen dolt ...

(Oświęcim-Wrocław 20–22/7 2003)

när när när ...

när när när
och i allt detta
kysser kyssen kyssen
på dess röda röda skri

(Skara 27/8 2003)

var var var ...

var var var
ty under under
tåras tårens tår
och svarta svarta ärkeport

(Göteborg 5/10 2003)

Anmärkningar

samtidsbild I

Skriven 1995-09-08 med anledning av Frankrikes provsprängningar av atombomber på Moruroa-atollen; dessa provsprängningar hotade såvitt jag minns (13/4 2011) att utplåna atollen fullständigt.

samtidsbild II

Skriven av samma anledning som samtidsbild I.

Tandens tid

Skriven för att visa hur felaktiga lixvärden kan vara. Lixvärdet för dikten Tandens tid är 12 (mycket lättläst, barnböcker). Lixvärdet för meningen Under kvällen visade Sveriges television Anslagstavlan, Kulturnyheterna, Regionala nyheter, Rapport med A-ekonomi, Krig och fred, Kulturnyheterna, Sommartid och Hammarkullen är 82 (mycket svår, byråkratsvenska). Jag tror de flesta skulle säga att dikten är betydligt svårare att förstå än meningen, alltså precis motsatsen till vad lixvärdena indikerar.

Där haven möts

Skrivet mot slutet av 2002 års tågluff i Västeuropa (Aalborg, Wien etc.) och Östeuropa (Krakow, Prag etc.).

Där yin alltmera dränks av yang: Forna Östeuropa blir alltmer likt Västeuropa.

Där ord i sånger blott är ton och tonerna blir nya ord: Hitlistemusik på engelska spelas överallt oavsett om den blir förstådd eller inte.

Där fyrens sken är dolt av fyrens sken: Skagens fyrar är välkända.

Där här är där och upp är ner: Precis så ser det ut när man vandrar på den spikraka vägen mot platsen där haven möts.

Där havets brus och nuets brus är ett: Ju närmare man kommer landets slut desto starkare blir havets brus.

Där ormen släppt sin stjärt och ringlar fram i sanden: Sandormen, en vagn dragen av en traktor, transporterar folk till Grenens yttersta spets, så att de slipper få sand i skorna och blöta kläder.

Där döda världar åter väcks till liv: På Grenen säljs en massa krimskrams med förlagor från olika tider till turister med habegär.

Där världen vridits kring sig själv tills slut och början mötts: Grenen Konstmuseum hade en utställning med några av Oscar Reutersvärds omöjliga figurer.

Där Gud med armar lyfta som i bön förbryllad spanar upp i skyn från regnbågstoppen: Utanför Grenen Konstmuseum står en skulptur av Carl Milles: Gud på regnbågen (ett litet förarbete till ett större verk som skulle stått utanför FN-skrapan men aldrig slutfördes eftersom Carl Milles dog).

Där mänskor vandrar tyst i bävan på den sista tungan land: Påminde mycket om scenen i slutet av Det sjunde inseglet, där de döda karaktärerna vandrar på led bakom Döden.

Där varje sten är ädel och ädel varje våg: Många plockade souvenirstenar och gick barfota i vattenbrynet på Grenens yttersta spets.

Där rosen blott är ros: Det fanns många nyponbuskar med både blommor och kart på Grenen.

Till Auschwitz rullar tågen än ...

Skrivet under 2003 års tågluff, då jag bl.a. såg koncentrationslägret Auschwitz och den enorma bataljmålningen Panorama Racławicka.

Den som inte minns historien kommer att genomleva den igen: Kto nie pamieta historii skazany jest na jej ponownie. George Santayana. Citatet finns på en vägg i Auschwitz.

Och alla vägar bär till Hel: Hel är dödsriket i den nordiska mytologin men också namnet på Polens nordligaste punkt, där bärnsten, en viktig handelsvara i Polen, länge samlats på stränderna. Här är Hel=Auschwitz. I Auschwitz finns en karta som med punkter och linjer visar de femtioelva platser (och då är ändå bara de huvudsakliga platserna angivna) från vilka transporter gick till Auschwitz, det största koncentrationslägret, när driften var i full gång. Några exempel: Oslo, Narva, Bukarest, Athen, Rom, Augsburg, Paris, Bruxelles, Berlin. Det ser ut som en stjärna med en stor, blodröd punkt i mitten, som markerar Koncentrationsläger Auschwitz.

men i ett hörn är Hoppet gömt: Hoppet: En bild av Kristus, som en fånge ristat på en vägg och som aldrig upptäcktes av lägervakterna. Bilden får här representera inte bara kristendomens grundare utan också vad vilken människa som helst sätter sitt hopp till.

och stenar bärs till Herrens Ark: Herrens Ark (Arka Pana) är en jättelik kyrka utanför Kraków, vars yttervägger är täckta med stenar från polska vattendrag.

och stenar bärs på Dödens Väg: Dödens Väg (Droga Śmierci) är enligt en skylt utanför en utställningshall i Auschwitz de väger som ledde dit under WWII men kan också sägas vara de vägar i lägret som stenlagts av tvångsarbetarna.

och tyger vävs av kvinnohår: I Auschwitz finns utställt tyg som vävts av hår från kvinnliga offer.

och Solen skyms av dödlig gas: Solen är en gammal symbol för Kristus, världens ljus, men får här representera vad varje människa sätter sitt hopp till. Dödlig gas: den gas som användes i Auschwitz men också gas som använts senare, t.ex. av USA i Vietnam och av Irak i Irak.

och Dödens Mur är monument för de som vägrat vika sig: Vid Block 11 ställdes framför allt de som gjort motstånd i lägret mot Dödens Mur och sköts ihjäl. Muren i dikten ska ses som murar människor rest mellan sig själva och andra i allmänhet, t.ex. Kinesiska muren, Kejsar Hadrianus mur, Järnridån, Berlin-muren, muren mellan Nord och Syd, mellan kristna och muslimer, mellan segrarna och förlorarna i det kapitalistiska samhället, mellan ...

och judars öde har ställts ut, men andra offers har man glömt: Det fanns en utställning om judarnas öde under WWII, men var är utställningarna om andra offer då och senare? Om Jehovas Vittnen, som vägrade bära vapen under WWII och därför mördades? Om de irakiska soldater som dog under kampen om Irak? Om de muslimer som lidit oförskyllt efter 11 september? Om de palestinier som mördats eller trakasserats av Israel? Om ...

och fångars ägodelar läggs i stora högar efter art: I Auschwitz finns utställt gigantiska högar av olika slags föremål, t.ex. väskor, skor, glasögon och hår, som tyskarna tagit från fångarna och mycket ordningssamt delat upp efter sort.

Och solen falnar bakom moln, och molnen är ett blodrött tåg, och åskan går, och världen står: Lämpligt nog gick åskan när jag vaknade i Wrocław.

Panorama Racławicka: Enorm målning av slaget vid Raclawice 1794, där polackerna vann seger över tsarens män.

Vi vandrar genom Tystnaden: För att komma till konstverket får man vandra genom en mörk gång, där skyltar uppmanar Silence.

Och bakom glesa grenars mur: Riktigt, lövlöst ris, som finns framför målningen.


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Använd kontaktformuläret. Skriv titeln på sidan du vill kommentera och din kommentar i fältet Meddelande.