Mer text kommer. Jag har hittills publicerat ungefär 40 procent.

Mats Kristiansson
Tågluff 2003

© Mats Kristiansson 2003

Har till slut bestämt mig för att publicera de trots allt relativt litterära texterna på vykorten jag skickade till släktingar och bekanta under tågluffen 2003. Förhoppningsvis finner åtminstone någon åtminstone några av dem läsvärda.

Somliga vykort undertecknade jag med en utifrån innehållet lämplig pseudonym istället för med mitt namn i analogi med hur jag gjorde under tågluffarna 2000 och 2002, andra med "Hälsningar från Gniezno" och dylikt. I det senare fallet har jag valt att inte ta med hälsningsfrasen nedan.

29 oktober 2019.

Göteborg 31/5 2003.

Om eviga värden och andra

Mitt på Avenyn står en man som väl är vad man förr kallade sinnesslö och sjunger "Pärleporten" och andra andliga slagdängor, ackompanjerad av musik från en transistorradio som han håller mot örat. Han sjunger väl inte mycket bättre än Tatu men har tusen, ja, tiotusen gånger mer hjärta i sin sång än de. Han har också förstått något som de inte har förstått, nämligen skillnaden mellan att vara en del av en evig tradition och att vara en sommarfluga. Jag har hört honom förut: han brukar stå på Avenyn och sjunga och är väl världsberömd i hela Göteborg. Det kommer nog aldrig Tatu att bli (hoppas jag, åtminstone) – trots att fler journalister skrev om dem vid Eurovison Song Contest än som skrev om Annika Sörenstam när hon deltog i en tävling på herrarnas USA-tour.

På andra sidan gatan festar Göteborgs hopp, som Homeros väl skulla ha uttryckt saken. Åtminstone om det gällt överklassynglingar. Det är väl någon gymnasieskola som har studentbal. Man frågar sig hur dessa ungdomar kommer att förvalta världen. Somliga kommer väl att i radiomannens anda verka för att bevara traditioner, medan andra kommer att bli mer nyskapande. Flickorna och pojken ovan representerar dock, fastän unga, det bestående. Huruvida deras roll ska bevaras eller inte blir väl för de på andra sidan gatan att besluta.

En thomas stearns eliot. [1] Thomas Stearns Eliot, som bland annat skrev The Waste Land ("Det öde landet") och Old Possum's Book of Practical Cats ("De knepiga katternas bok"), grunden för musikalen Cats, var den slags modernist som står med ena benet i det traditionella och med andra benet i det nyskapande.

PS: Jag bara måste citera en dikt av Ann Jäderlund från 1990 (den enda jag har här och nu) – även om hon känns som en inte helt stilsäker light-version av Gunnar Björling: medan han är alldeles otroligt väldigt bra är hon bara otroligt väldigt bra, men det får man väl vara nöjd med:

Går du i månens trädgård
Av glas är månen full
Säg varför varför älskar du inte
Av glas är månen full
Sin kroppsliga skepnad i natten
Men jag är utan brott

Skövde 4/7 2003. Dan före dan är jag lika kluven som det stora djuret [2] Det stora djuret är en bok om älgen, skriven av Apollonius Menabenus på 1500-talet. ovan. Och som min forne föregångare. [3] Alltså Gilgamesh, som av olika skäl kan anses vara ungefär lika kluven som yin och yang. Mitt huvud är alltså fortfarande i skövdetrakten, medan mitt oroliga hjärta [4] Gilgamesh sägs i standardversionen av eposet som numera bär hans namn ha "ett oroligt hjärta". Från början hette eposet dock, enligt den tidens konvention att den första raden i ett litterärt verk också var dess titel, Han som såg Djupet eller Han som såg Källan; fler översättningar är möjliga. och min kropp befinner sig söder om Ystad. Jag är alltså lika märkligt usträckt som ett troll eller ett monster i vilken medeltida skröna som helst – eller för den delen som den där märkliga varelsen som spolades upp på en strand i Sydamerika (tror jag det var) häromveckan och som man först trodde var en val men nu tror är en jättelik bläckfisk.

Den nye Gilgamesh.

Ystad 5/7 2003. Har man sagt A får man säga B. Alltså X:ar jag just nu runt i Ystad medan jag väntar på att biljettförsäljningen till färjan till Świnoujście ska öppna, som Hasse Z kanske skulle ha uttryckt saken. Ställer mig frågan om även till exempel Vstad och Åstad finns. Och varför heter det Ystad? [5] Enligt Svenskt ortnamnslexikon är Y troligen är ett fornnordiskt ord med betydelsen "idegran". Är det för att tre länder – Sverige, Polen och Danmark – möts här kulturellt? [6] Samma slags kulturblandning som i Ystad finns i exempelvis Świnoujście och Flensburg.

På färjan mellan Ystad och Świnoujście 5/7 2003. De färjor av silja line-typ jag åkt med förut har varit dolda av ett lager lördagkväll på stan. På den här färjan har de gått ett steg till och dolt lagret av lördagkväll på stan med olikfärgade ballonger, pappersgirlander, pappersfrukter, papperssolar och pappersfåglar. Det är faktiskt ganska trevligt – om än inte särskilt likt färjan jag en gång rodde.

Ursanabi. [7] Färjkarl i Gilgamesh-eposet.

Gniezno 7/7 2003.

En helgonlegend

Drzwi Gnieźnieńskie ("The Golden Gate of Gniezno") [8] "Gnieznos gyllene port". ovan till vänster ska inte förväxlas med den där något senare byggda bron i San Francisco. På bronsdörren avbildas arton händelser ur S:t Adalberts liv. Han levde för ungefär 1 000 år sedan och var biskop av Prag.

9. Ett mirakel med en kanna när Adalbert är i Aventine-klostret.10. Adalbert ankommer till Preussen med båt.
8. Adalbert tillrättavisar den böhmiske prinsen Bolesław II för att han samtyckt till slavhandel.11. Adalbert döper en preussare.
7. Kristus befaller i en dröm Adalbert att försvara slavarna.12. Adalbert predikar.
6. Adalbert botar en man besatt av demoner.13. Adalbert officierar vid sin sista mässa.
5. Adalbert utnämns till biskop av Kejsar Otto III.14. Adalberts martyrdom.
4. Adalbert ber.15. Adalberts kropp visas upp.
3. Adalbert skickas att studera vid Magdeburgs klosterskola.16. Adalberts kropp friköps.
2. Adalbert visas upp för Gud av sina föräldrar.17. Adalberts kropp bärs från Preussen till Gniezno.
1. Adalbert föds.18. Adalbert begravs.

Gniezno 7/7 2003. Jag har just avslutat en lite märklig måltid på en lite märklig restaurang. Måltiden innehöll bland annat potatis tillredd på tre olika sätt – kokt, friterad à la McDonald's och som friterade små kulor av potatismos – och med tanke på hur lång tid det tog innan maten kom började kocken kanske tillredningen av schnitzeln med att slakta grisen.

En gourmand.

PS: Ölet heter förresten Lech, precis som Polens mytiske grundare.

Kalisz [9] Kalisz är kanske Polens äldsta stad. Redan romarna omnämnde platsen som Calisia. Några romerska lämningar har jag dock inte sett, men de finns nog där och skulle ha exploaterats hejdlöst om staden legat i exempelvis Österrike, ungefär som Petronell / Carnumtim utanför Wien. 8/7 2003.

Om hundar och nunna

Under mina färder i Europa har jag sett fyra olika slags hundar: med munkorg, koppel och husse eller matte (exempelvis i Wien), med koppel och husse eller matte, med husse eller matte samt utan något bihang (exempelvis i Gniezno).

Idag besökte jag en märkligt formad kyrka (jag vet inte hur jag ska beskriva den förutom med orden hög, båtformad och av någon anledning gräddtårta). När jag först kände på dörren till långskeppet var den låst, och jag var på väg att gå därifrån när jag blev stoppad av en nunna, som på knagglig engelska lovade att visa kyrkan om fem minuter; hon skulle bara gå ett ärende först (fem minuter kan ju betyda lite olika långa tidsperioder, men i det här fallet betydde det just fem minuter). Nunnan var jättetrevlig och jätteenergisk. Förutom att visa kyrkans alla delar och inventarier berättade hon bland annat att hon jobbade med gamla polacker någonstans i England.

Wrocław 8/7 2003. Hit begav jag mig för att på Muzeum Narodowe ("Nationalmuseum") beskåda en av världens största målningar (120 gånger 15 meter): Kościuszkas seger över tsarens trupper vid Racławice 1794, som enligt guideboken alltid varit ett djupt symboliskt motiv för polackerna (enligt min polska kompis representerar målningen dock inget speciellt). Symboliken handlar gissningsvis i grunden om den polska örnens oavhängighet gentemot den ryska björnen. Man skulle alltså kanske kunna säga att man upplever en ny aspekt av vad målningen representerar varje gång man upplever något nytt i Polen. Jag anlände dock av olika skäl så sent på dagen att muséet var stängt.

PS: Jag inser att vykortet ovan är mer välvalt än jag först trodde: Lech Wałęsa – som intressant nog har samma förnamn som Polens mytiske grundare – kommer ju från Gdańsk, Warszawa är Polens nuvarande huvudstad, Wrocław är jag i, och Kraków är min nästa anhalt.

Wrocław 8/7 2003. Under min vandring på Wrocławs gator kommer jag plötsligt till ett torg snarlikt stora torget i Prag med försäljning av konst, uppträdanden [10] Uppträden slipper man dock både här och i Prag. (zigenarorkester, dragspelare och silverklädd levande staty) och till och med en rätt sofistikerad klocka snarlik den i Prag (är den månne gjord av samme mästare?) och tvivlar några ögonblick på var jag befinner mig, men så får jag syn på en skylt med orden Poczta Polska, och då skingras tvivlen.

Kraków 9/7 2003.

Miraklen i Kraków

Till skillnad från på de flesta platser behöver man i Kraków tydligen bara tänka på något så finns det där. När jag steg av tåget tänkte jag att jag ville ha ett billigt rum, och då stod där två flickor och erbjöd ett rum för 40 złoty natten. Sedan ville jag på något smidigt sätt ta mig till rummet, och då stod där en man med en buss som tog mig dit. Jag ville att rummet skulle vara beläget i Kazimierz (judekvarteren), som jag tänkt utforska en del, och då var det det.

När jag installerat mig på rummet och börjat gå mot centrum ville jag hitta en brödbutik, en korvbutik, en vinbutik och ett konditori för senare bruk, och vips låg de där på rad allesamman. Sedan kom jag på att det nog var dags att klippa sig, och då fanns där en frisersalong. Nyklippt ville jag slutligen befinna mig på Rynek Główny ("huvudtorget"), men då var det slut på mirakel för den dagen


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Skicka ett email till mats.kristiansson.skovde@gmail.com eller ett brev till Mats Kristiansson, Timmervägen 3A, 541 64 Skövde med titeln på sidan du vill kommentera, kommentaren och ditt namn eller en pseudonym.