Gruppen Stoppa Fas 3 och gör det NU! genomför just nu en namninsamling. Alla som var i Fas 3 skulle befrias, sade du, Stefan Löfvén, innan valets utgång och ni bildade er minoritetsregering. [...] Det fanns de som satte sitt hopp till att det skulle bli så. Har de blivit hörsammade? Nej. Fortfarande än idag skrivs arbetslösa in i Fas 3. [...] Tusentals människor som är i Fas 3 ifrågasätter starkt ert handlande, och det enda ni kan göra för att återfå det förtroende hos dem, som ni bränner i båda ändar, är att stoppa Fas 3, skriver gruppen bland annat. Surfa till namninsamling.se för mer info och för att skriva under.

Mats Kristiansson
Tågluff 2016
En liten utflykt i Skymningslandet

© Mats Kristiansson 2016

Prolog

Fredag 24/6 2016 (midsommarafton). På bussen från Skövde till Lidköping samt på bussen från Lidköping till Trollhättan. Det är en omvälvande tid. En skrämmande tid. En tid jag tror eftervärlden kommer att jämföra med 1930-talets Tyskland.

21 juni, dagen efter den internationella flyktingdagen, fattade riksdagen beslut om en hårdare asyllag, som bland annat kommer att förhindra återförening mellan många barn och deras föräldrar. Endast Vänsterpartiet, Centerpartiet och några enstaka företrädare för andra partier röstade nej. Idag deklarerade Storbritannien att de kommer att lämna EU efter att EU-motståndarna fått 52 % och EU-förespråkarna 48 % i gårdagens folkomröstning. Och 30 juni är sista dagen man kan handla för de gamla 20-lapparna med Selma Lagerlöf och de gamla 50-lapparna med Jenny Lind.

30 juni är också sista dagen man kan handla för de gamla 1000-lapparna med Gustav Vasa. Den enda gång jag sett sådana är dock när jag för rätt många år sedan tog ut ett större belopp på en bank. Jag misstänker att de allra flesta sett 1000-lappar ungefär lika ofta som jag och således inte behöver bekymra sig om att växla in några sådana.

"Mitt Europa bygger inte murar," sa statsminister Stefan Löfven vid en manifestation till stöd för flyktingar med drygt 15 000 deltagare på Medborgarplatsen i Stockholm 6 september 2015.

Fan tro't.

Den nya asyllagstiftningen, liksom de kontroller vid gränsen mellan Sverige och Danmark som infördes 4 januari 2016, bygger just murar. Att kräva pass av folk som flyr för sina liv, kanske från en regim som nekar dem pass eller som skulle hindra dem att fly om de ansökte om pass, är inte rimligt. Det är snart bara taggtrådsstängsel som saknas för att Sverige – i strid med FN:s mänskliga rättigheter och barnkonvention – ska vara på samma skrämmande låga nivå som Ungern och Bulgarien.

Det som gör mig särskilt upprörd är att det här drabbar barn. De har ta mig fan inte förtjänat detta! Det har förvisso inte vuxna heller, men jag tycker att det trots allt är värre när barn behandlas illa. Det är häpnadsväckande att denna hårdare asyllag antas i ett land där FN:s barnkonvention föreslås bli lag. Spontant jämför jag den nya asyllagen med Nürnberglagarna från 1935.

Den gradvisa nedmonteringen av kontantsystemet bygger också just murar. Den som inte kan eller inte vill använda bankomat får betala hutlösa avgifter för att ta ut kontanter över disk – i den mån det alls går. Företag och föreningar i glesbygd tvingas åka många mil för att sätta in sina kassor. Arbetslösa och personer med betalningsanmärkning nekas betalkort, vilket gör det svårare eller omöjligt att handla på somliga webbsidor och i somliga butiker.

Än så länge är mig veterligt Vänsterpartiet det enda riksdagsparti som försökt få till stånd bättre kontanthantering. Riksbankschefen Stefan Ingves tycker dock att banker ska hantera kontanter. Och för någon dag sedan överlämnade PRO en lista där mer än 139 000 personer kräver att få fortsätta använda kontanter. Kanske kan detta leda någonstans. Jag tvivlar dock.

Om kontanterna tas bort måste för det första någon myndighet, förslagsvis Riksbanken, förse precis alla i landet, inklusive bland annat minderåriga och turister, med utrustning som gör att de i precis alla lägen kan betala och ta betalt för varor och tjänster av alla de slag.

För det andra måste det finnas hundraprocentiga garantier för att systemet alltid och utan undantag fungerar oavsett var i världen man befinner sig.

För det tredje måste det finnas hundraprocentiga garantier för att en bank vid en eventuell konkurs inte kan ta sparares pengar för att täcka sina förluster. Än så länge är det i Sverige mig veterligt bara Nordea och Danske Bank som har rätt att göra detta, men jag håller inte för uteslutet att även andra stora affärsbanker, som SEB, Swebank och Handelsbanken, kommer att få rätt att göra detta – om de inte redan har det. Med tanke på att kontanter inte får förvaras i bankfack sedan 2011 lutar jag för närvarande åt att hemmet är den säkraste platsen att förvara sina tillgångar på.

Innan åtminstone dessa villkor uppfyllts – det vill säga med största sannolikhet aldrig – kan kontanterna inte tas bort utan att åtminstone somliga drabbas.

*

Söndag 3/7 2016. Skövde. I en intervju i Aftonbladet besvarar Stefan Löfven en fråga om varför sjuka och arbetslösa betalar högst inkomstskatt med att lagt kort ligger. De relevanta delarna av intervjun samt kommentarer finns här: Vad menade Stefan Löfven med ”lagt kort ligger”?.

Regeringen Löfven tänker alltså, såvitt jag förstår, fortsätta diskriminera sjuka och arbetslösa. Det är inte helt i linje med vad Stefan Löfven skriver i en debattartikel i Aftonbladet 26 mars 2014:

I höst kan Sverige få en nystart. Vi kan svänga av från skattesänkarvägen och i stället investera för fler jobb, kraftsamla för att mota tillbaka ungdomsarbetslösheten, höja kunskapsresultaten i den svenska skolan och återupprätta förtroendet för välfärden. Då finns ingen plats för meningslösa och dyra åtgärder som Fas 3. Så låt oss ta tillfället i akt att lagom till femårsdagen lova att avskaffa eländet. Då lovar vi också att dessa 36 000 människor får utbilda sig till jobb eller utföra riktiga arbetsuppgifter med schyssta villkor i stället. Allt annat är ovärdigt i ett Sverige som står upp för allas möjlighet att arbeta och göra rätt för sig och på så sätt forma sin egen framtid.

Att diskrepansen mellan det som sades före valet och det som nu faktiskt görs är så stor bevisar för mig åter att Socialdemokraterna framför allt är ett parti för medelklassen, som inte tycks bry sig särskilt mycket mer om de som har det allra sämst än regeringen Reinfeldt. Fas 3 finns nämligen fortfarande kvar, och det som föreslås istället – extratjänster i välfärden med 75 % av kollektivavtalad lön samt krav att söka jobb 25 % av tiden utan ersättning – kan till och med bli sämre(!) ekonomiskt än Fas 3 för de med relativt hög ersättning. Inte riktigt riktiga arbetsuppgifter med schyssta villkor ...

Om extratjänster i välfärden blir sämre ekonomiskt än Fas 3 eller inte beror förstås på vad som menas med kollektivavtalad lön. Arbetsförmedlingen vet tydligen inte. Min gissning är att det kommer att handla om lägsta ingångslön. Oavsett vilken utbildning och erfarenhet man har. Jag kan förstås ha fel. Men fan tro't ...

Referenser

Tyskland

Lördag 9/7 2016. Berlin. Sitter på ett café vid floden som flyter genom staden. Har just avslutat en irish coffe och åter insett varför jag egenligen slutade beställa denna drink för rätt många år sedan till förmån för mer välsmakande kaffedrinkar, som kaffe karlsson och kaffe baileys.

Försöker formulera en första haikudikt. En båt passerade nyss. Tänker på orden flodångare och flodsångare, som jag tänkt använda i någon dikt apropå en kommentar jag skrev till ett inlägg på Facebook, men får inte till det.

En bit bort passerar metrotåg. Jag tänker på följande meningar i novellen Stationen från 1980: Ett tåg åskar fram som en lysmask. Passagerarna syns i fönstren. Det ser ut som om de brinner, men det är bara lysrören som blinkar när lokets antenner släpper ledningen ett ögonblick. Någon dikt får jag dock inte till på det temat heller.

*

På Ibiza bar på Meliã Hotel & Bar. De vita solstolarna och borden, då låga, djupa, likaledes vita sofforna, de blå parasollerna och lamporna av bast samt de vita pelarna med skimrande ljus på denna bar är väl så mycket Ibiza det blir i år ...

Gåtan är ett sken.
Väver skymning våtblå eld.
O, dessa dimmor.

Tjeckien

Måndag 11/7 2016. På tåget från České Budějovice till Brno. På detta gamla tåg kan fönstren öppnas, är sätena röda och av läder samt går det in åtta personer per kupé, precis som förr. På det ena sätet rör sig skuggan från fönstrets metalldelar fram och åter med tågets rörelse.

På sträva ytan
skimrar bilden ännu röd. –
Vinden snyftar brun.

Ungern

Tisdag 12/7 2016. Hatvan. Apropå att en i personalen på en pizzeria jag åt kvällsmat på hade en gallerliknande tatuering på höger arm och bandage på vänster arm.

Till höger galler
av slutna skäl, till vänster
bandagerat hopp.

Apropå en springbrunn med badande barn.

I springbrunnens eld
rosa fjärilar skimrar.
Härligt är svalget!

*

Onsdag 13/7 2016. Hatvan. Nationalismen i Ungern verkar vara ungefär lika nedtonad som i exempelvis Sverige. Varje officiell byggnad är alltså inte försedd med nationsflagga, som i exempelvis Turkiet och Italien, eller med en avbildning av nationens grundare, som i exempelvis Turkiet.

*

Miskolc. När jag köpte juice på järnvägsstationen blev jag oväntat av med alla mina numera ogiltiga ungerska mynt, som jag fått vid tidigare besök i Ungern för ett antal år sedan, till en myntsamlare. Han växlade också till sig alla mina tjeckiska mynt, som jag inte heller hade användning för. Åtminstone inte på detta års lilla utflykt.

*

På tåget från Miskolc till Debrecen. Mina haikudikter är som ett nät. Teman upprepas, form upprepas, ord upprepas. Ibland upprepas till och med hela rader exakt eller lätt modifierade.

Vill man förstå mina haikudikter på djupet kan det alltså löna sig att söka på ord och kombinationer av ord på de sidor där mina haikudikter finns, förutom på den här sidan närmare bestämt här:

Glöm inte att söka på olika former av orden! Ibland finns det även anspelningar på andra av mina texter, men det är inte så väldigt vanligt.

*

Det brukar ta några dagar innan man hittar den rätta känslan och bara låter sig vaggas av lokaltågens skumpande och fjärrtågens rakare framåtrörelse och pulsen på varje plats. Så var det även på årets lilla utflykt. Det var med andra ord ungefär i morse, efter ungefär fyra dagars resande, som den rätta känslan infann sig.

Det handlar förstås inte bara om det mentala. Det handlar också om att kroppen gradvis anpassar sig till ett varmare klimat än det svenska. Åtminstone om man som jag gör i år färdas i centrala och södra Europa i juli.

*

Nyíregyháza. I Ungern finns mjukglass med andra smaker än vanilj. Det går dessutom att få två eller tre smaker i samma strut! Som älskare av både mjukglass och smaker undrar jag förstås när detta kommer till Sverige.

*

Torsdag 14/7 2016. På tåget från Budapest till Wien. Apropå att det regnat ymnigt sedan igår eftermiddag och resenärer under paraplyer på en perrong vi passerade.

Som från stulen tid
och under fjärran vägval
och kurar täta.

Österrike

Villach. På ett café vid en flod med virvlar och rätt många små pinnar.

I floden tårar
och fjärran stungna öden.
Stranden längtar sträv.

Italien

Fredag 15/7 2016. Firenze i väntan på maten (färsk spagetti med skaldjur) på kinarestaurangen precis bredvid hotellet. Kinesrestauranger tycks för övrigt i vanlig ordning servera störst portioner och ha varmast mat (åtminstone om det gäller soppa) och vara billigast även i Firenze.

Hertigen av brons
från hästen ännu pekar
mot gissel och ok

Hertigen av brons är förstås Cosimo I, och den tredje raden syftar förstås på att familjen Medici fick sin rikedom genom sin bank, som bland annat införde systemet med dubbel bokföring. Läs mer här: Medici Bank.

Apropå en utställning på Leonardo da Vinci-muséet med realiseringar av maskiner han konstruerat; jag såg dock inte mer av utställningen än man kunde se utan att betala.

Bortom speglingar
drömda – grenverk in i gud –
ruvar leendet.

Apropå Filippo Brunelleschis mästerverk kupolen till Florens domkyrka Santa Maria del Fiore, uppförd 1417–1434 och den första kupol som uppförts i Italien sedan antiken.

Under kupolen –
himlar av bugande stoft –
ett annat under.
Apropå en replika av Michelangelos staty av David på Leonardo da Vinci-muséet.

När gudar dräper
gudar skälver begärets
isande sockel.

Apropå ett brudpar som blev fotograferat på en karusell från anno dazumal.

Från hästen skira
molnet åter runt och runt
mot öknar och dy.

Apropå att nyheterna rapporterade om 84 döda och 202 skadade vid ett attentat i Nice på Frankrikes nationaldag 14 juli, tydligen utfört av IS. Bilder av offren visades, framför allt bilder av barn. Min italienska är ju inte den bästa, så jag trodde då att väldigt många av offren var barn. Tydligen var det bara tio – vilket förstås är illa nog.

Över hekatomb
av späda ögon, strupar
gråter gudarna.

*

Lördag 16/7 2016. Firenze

Bland annat apropå att jag idag är halvvägs på min resa.

Mittens dunkla skog
är skuren av gömda steg,
av lövlösa val.
Mittens dubbla slag
är fläckat av brustna skäl,
av stolta strimmor.

San Marino

San Marino. Vid busshållsplatsen.

Till vänster muren
av stukat hopp, till höger
värnet av odört.

Apropå några bilder av José Molina jag såg i ett galleri.

Korset av kvinnor
skälver som stunget av tyg.
Dimmorna väntar.
Naken som tjära,
bevingad som glas, vandrar
i speglingar ned.
Vilar i handen
bröst och strupe och vingar.
Varnar åtrån spe.
Liksom tand vid tand
och isar skrumpnande hud
som offrets lekar.

Apropå känslan när jag från San Marinos högsta punkt tittar ner på serpentinvägarna som leder hit upp och ser mänskorna som rör sig på dem.

Mänskorna byter
kil på kil och svarta skal –
ljusa dyningar.

På San Marinos topp vid en staty av en kvinna som håller ett litet barn. Båda är nakna, men bland annat könen är dolda av kvinnans mycket långa hår. Barnet tittar åt vänster (mot ett stenhus) och kvinnan åt höger (ut över det kuperade landskapet). Texten på sockeln lyder: Alle vittime del bombardamento 26 giugno 1944, på svenska: Till offren för bombningen 26 Juni 1944. Läs mer här: Battle of San Marino.

Till vänster barnet,
naket som nor, till höger
kvinnan, höljd av eld.

Italien

Måndag 18/7 2016. Ancona. Apropå båtar till Grekland jag såg i hamnen igår.

Båtar mot gränsen
vita och svallar och rop.
Upprör hettan list.

*

Alanno. Apropå uppmaningen Do not go beyond the yellow line på varje italiensk järnvägsstation och att mängder med cikador just nu spelar.

Gå inte bortom
det gula strecket. Varsna
cikadornas larm.

Apropå att Alanno är omgivet av berg.

Gå bortom bergen.
Varsna rymdens bleka streck,
illdådens gåtor.

*

Tisdag 19/7 2016. Termoli. Apropå ett passerande tåg.

Passerar vinden
tung och het och vrålande.
Vänta förgäves.

*

Pineto. Apropå en pinjeallé längsmed stranden och att en svag morgonvind blåser. Det gotländska ordledet vast betyder bland annat långsträckt rad av träd. Läs mer här: Hasselvasst. Den mest kända användningen av detta ordled (stavat med två s) återfinns nog i de tre sista raderna i Gotländsk sommarnatt: Låt oss gå den gamla stigen / Under hasselvasst och ek / Mot en dag som gryr i sommarvindens smek.

Under pinjevast
och mjuka morgonvinden
och ett fåfängt hopp.

*

Roseto degli Abruzzi en bit från stranden på en bänk under skuggande pinjeträd.

Stranden. Jaha. Sand
och väntan, skal och längtan
och försåtlig brist.

Apropå ett passerande tåg.

Passerar vinden
lätt och sval och lyftande.
Vänta förslagen.

*

Grottammare vid stranden.

Liksom samma strand,
flyttad av sfärernas blod,
av minnenas kors.

*

Venezia. Apropå att fontänen utanför järnvägsstationen rengjorts från mossa och att det inte längre rinner vatten i den.

Fontänen tystnat.
Mossan blottat sitt väsen.
Stelna. Begrunda.

Apropå ett antal män som kastar blå, självlysande små cirklar högt upp i luften och fångar dem när de kommit ner igen.

Dalar cirklarna,
blå som falnande etter,
som brusande berg.

Apropå gränderna i Venezia som jag gick vilse i – och ännu är vilse i när jag skriver detta.

I labyrinten
vanmakt förnöjd som sammet,
stelnad som siden.

Apropå de i många fall lysande mobiltelefoner många håller i handen under sin nattliga vandring.

Skärmar i natten.
Somliga glöder av skuld.
Andra är släckta.

Frankrike

Torsdag 21/7 2016. Strasbourg. På järnvägsstationen står ännu ett piano (jag har även sett sådana på flera järnvägsstationer i Italien). Vad är tanken? undrar jag. Kan den som vill – och kan – helt enkelt sätta sig och spela? Eller fyller dessa pianon någon annan funktion?

Väntar och längtar
ebenholts och elfenben.
Bugar i sorlet.

Belgien

Bruxelles. Apropå en bild av många mänskor på järnvägsstationen. Alla utom en är blåklädda, ser molokna ut och tycks vara helt inne i sin egen värld. Hur det är med den enda rödklädda mänskan vet man inte, för han vänder ryggen till; kanske är han muntrare.

Molokna mänskor
blå i fjärran världar går. –
Endast en är röd.

*

På tåget från Bruxelles till Amsterdam. Apropå hur den stora närvaron av tungt beväpnad militär på järnvägsstationen i Bruxelles påverkar stämningen.

När gudar slocknar,
ord förtvinar skälver sand
och forna stränder.

Nederländerna

Amsterdam med sina kanaler, sina många cyklister, sina coffeshops, sitt red-light district med levande skyltdockor samt sina crêpes med nutella, jordgubbar och dylikt känns – förvånande nog med tanke på hur många platser jag besökt – ungefär lika nytt och fräscht som Istanbul gjorde vid mitt första besök där.

Danmark

Fredag 22/7 2016. København. Kyrkan mitt på Strøget höll öppet till ungefär midnatt och hade bland annat mässa med nattvard och sång av både kör och solist.

Epilog

Måndag 25/7 2016. Skövde. Titeln En liten utflykt i Skymningslandet syftar på att Europas gränser i princip är stängda för flyktingar men också på att jag tror att hela EU-projektet gradvis är på väg mot sin undergång. Åtminstone i sin nuvarande form. Resultatet av folkomröstningen om EU i Storbritannien är en indikation på det.

Jag trodde att jag skulle se fler spår av den så kallade europeiska flyktingkrisen än jag gjorde. Till exempel var det inte, som jag trodde att det skulle vara, någon passkontroll vid utresan från Sverige till Danmark eller vid in- och utresan till Ungern.

Man undrar vad poängen med det ökända taggtrådsstängslet kring Ungern är. Vore jag flykting och ville till Ungern, kanske för att mina släktingar fanns där, skulle jag lösa biljett till första bästa tåg till valfri plats i Ungern och förmodligen komma in i landet hur lätt som helst. Vare sig jag hade pass eller inte. (Det kan förstås hända att pass kontrolleras ibland, men saknar man pass och verkligen vill till Ungern krävs det nog bara några få försök för att man ska lyckas.)

Det är förstås möjligt att det är annorlunda om man försöker ta sig in i Ungern söderifrån istället för norrifrån, som jag. Jag hade tänkt korsa gränsen till Rumänien och sedan genast återvända till Ungern för att uforska detta, men det visade sig att det inte gick några tåg till Rumänien från den gränsstad jag åkt till. För att ta mig in i Rumänien skulle jag varit tvungen att åka tillbaka in i centrala Ungern och göra ett par tågbyten, vilket skulle tagit något eller kanske till och med några dygn. Jag gjorde därför inte detta.

Pass fick jag dock visa i Basel när jag ville till Mulhouse i Frankrike. Jag fick också frågor om var jag varit och om jag hade något att deklararera (cigaretter, alkohol, vapen). Jag undrar om dessa kontroller funnits en längre tid eller om de är en respons på attentatet i Nice 14 juli.

Den mest rigorösa passkontrollen var vid inresan till Sverige. Pass kontrollerades både när man gick ombord på färjan i Helsingør och när man gick i land i Helsingborg.

En annan indikation på världsläget var närvaron av tungt beväpnad militär på järnvägsstationerna i Italien, Schweiz, Frankrike och, framför allt, Bruxelles (kanske för att det var 21 juli, då självständigheten från Nederländerna 1831 firas), gissningsvis som respons på attentatet i Nice 14 juli.

Den så kallade europeiska flyktingkrisen skriver jag ovan. Krisartat kan det förstås vara för de som flytt, men för Europa handlar det inte alls om någon kris utan om en möjlighet att utöka befolkningen med många driftiga och kunniga människor. Jag tycker det är så synd att EU inte tagit vara på denna möjlighet utan istället gett sig i lag med en halvdiktator för att stoppa inflödet av flyktingar.

*

Vi gungar fulla till musiken,
talar stumma till publiken,
lyssnar döva till mimiken,
dansar lystna – se plastiken!
Sviken, sviken är publiken.
Se på liken! Se på liken! –
Evig, evig är musiken.

En flicka sitter ensam på ett block av frigolit.
En burk, en kam, ett ärgat land är slängda där bredvid.
Jag ropar: Kom, prinsessa! Kom! Bli åter ung!
Hon svarar inte, lyssnar, tiger, väntar på sin kung,
som säger för sig själv: Min kära är ej ung som förr.
Hon borde kommit när hon kunde
och förblivit evigt ung som björkens löv,
som regnets stänk,
som tallens barr,
som åskans blixt.
Hon borde lyssnat till sin kung ...

Ur Skymningsland (1997). Hela dikten kan läsas här: Dikter 1993-2003.


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Använd kontaktformuläret. Skriv titeln på sidan du vill kommentera och din kommentar i fältet Meddelande.