Gruppen Stoppa Fas 3 och gör det NU! genomför just nu en namninsamling. Alla som var i Fas 3 skulle befrias, sade du, Stefan Löfvén, innan valets utgång och ni bildade er minoritetsregering. [...] Det fanns de som satte sitt hopp till att det skulle bli så. Har de blivit hörsammade? Nej. Fortfarande än idag skrivs arbetslösa in i Fas 3. [...] Tusentals människor som är i Fas 3 ifrågasätter starkt ert handlande, och det enda ni kan göra för att återfå det förtroende hos dem, som ni bränner i båda ändar, är att stoppa Fas 3, skriver gruppen bland annat. Surfa till namninsamling.se för mer info och för att skriva under.


Mats Kristiansson
Tågluff 2017
En liten utflykt till stranden vid det svarta berget

© Mats Kristiansson 2017

Sverige

Fredag 30/6 2017. Skövde. Apropå kartan över Montenegro med till allra största delen berg. Montenegro, Crna Gora på montenegrinska, betyder för övrigt det svarta berget. Bergen i Montenegro är dock inte särskilt svarta (åtminstone inte de jag såg).

Det svarta berget
sjunker krossat ner i djup
av fjärran längtan.

*

Lördag 1/7 2017. Skövde. Apropå vallmo och blåklint i vägkanten under promenaden från Ryds Centrum till Skövde Resecentrum.

Vägrensblommorna
sövande, molande slår
för drömda skäror.

Österrike

Måndag 3/7 2017. Wien Hauptbahnhof. Vid frukostkoppen apropå den stora klockan med genomskinlig urtavla vid huvudingången, som från utsidan visar korrekt tid (5:40) men från insidan inkorrekt tid (6:20).

Tiden spegelvänd
förenar och förvirrar
paradigmens larm.

Apropå ett kanske sju meter högt konstgjort vattenfall av något halvgenomskinligt material, som rör sig från golv till tak. Längst upp finns en rad små lampor som ibland ändrar färg mellan blått och rosa.

Faller och längtar
och som bleka lyktors törst
i torra gruset.

Apropå ett rätt stort foto med maskrosor i förgrunden och en träddunge i bakgrunden.

Bortom rosorna
flämtande horisonter
och maskar av skuld.

Serbien

Novi Sad. Köper en rätt stor påse popcorn i en kiosk för de 30 dinarer jag har kvar från någon tidigare tågluff. Det var antingen det eller någon matsked ketchup på McDonald's. Valet var inte väldigt svårt ...

*

Funderar på om Serbien är med i EU. Gissar på inte. Pass fick man i alla fall visa vid gränsen. Man fick till och med en stämpel. Dessutom fick man redovisa var man skulle (till Novi Sad och vidare till Bar). [not] Borde förstås veta att Serbien inte är med i EU. Sedan mars 2012 är landet dock kandidatland. Läs mer här: Flera länder vill gå med i EU.

*

Tisdag 4/7 2017. Beograd Centar. Sitter vid centralstationen i Beograd och väntar på bussen till Lajkovac. Därifrån fortsätter jag till Bar med tåg. Förhoppningsvis. Fungerar detta blir det bara nio timmars försening jämfört med den ursprungliga planen. Åtminstone klart bättre än två dygns försening på hemvägen från Turkiet 2011.

Tåget från Novi Sad till Bar, som enligt Deutsche Bahn skulle gått sent igår kväll, går nämligen inte längre. Jag fick istället ta mig till Beograd med sista tåget från Novi Sad och fortsätta resan nu på morgonen.

Tillbringade för övrigt natten på det fyrstjärniga stadshotellet precis bredvid centralstationen. Kostade visserligen 51 euro men var ganska prisvärt, inte minst för att frukostbuffén, som bland annat inkluderade wienerbrödslika bakverk med spenat och ost samt utsökt vattenmelon, är en av de bättre jag ätit på ett hotell.

*

På bussen från Beograd till Lajkovac. Man får alltså räkna med felaktig information när man besöker Serbien och en del andra länder i den delen av världen, bland annat Rumänien och Bulgarien. Vet ju egentligen redan detta och förbannar mig själv för att jag inte kontrollerade tågtiderna på serbiska järnvägens sajt. Att de inte är så bra (läs: är urusla) på att lämna information till Deutsche Bahn och andra tågbolag är ju välkänt. Det vet både jag och alla serber jag frågat om detta.

Nu sitter jag i alla fall på bussen till Lajkovac. Jag har fått bekräftat av en annan passagerare (en engelskkunnig tjej i 20-årsåldern) att tåg till Bar avgår från Lajkovac. Hon och de andra passagerarna hade dock inte bättre koll än att chauffören fick hämta alla, eftersom de inte stod där han parkerat bussen. Tänker spontant att en skylt borde sättas upp, men att den typen av information ibland saknas i Serbien är nog något man får leva med. [not] På tåget till Bar fanns dock förvånansvärt nog på varje vagn en skylt som angav slutdestinationen.

*

På tåget från Lajkovac till Bar. Apropå att tåget passerar rätt många rätt långa tunnlar.

Under tunnlarna
sällsamma skeden, dolda
av rämnande törst.
Under skedena
trånande grynnor, öppna
i bugande svall.

Montenegro

Onsdag 5/7 2017. Bar. På Lukač Apartmani apropå att tåget från Lajkovac till Bar passerade rätt många rätt långa tunnlar.

Under grynnorna
eviga trummor, muller
från tvekande kval.

*

På en bar vid Adriatiska havet med en tuborg točeno (stor tuborg) apropå några småpojkar som kastar smörgås och näck i slutet av bäcken som bland annat rinner invid mitt pensionat.

Spillrorna flyger,
längtan och horisonter.
Ringar på källan.

Vid stranden apropå att cikador spelar och en lätt vind från Adriatiska havet.

Spelar cikador,
och ilarna tveksamt störs.
Ljum är aningen.

*

Noterar att man i Bar, liksom i exempelvis Ungern, kan köpa mjukglass med flera olika smaker i samma strut. Försökte köpa en, men det gick inte eftersom glassen var slut, möjligen beroende på oerhörd popularitet (det borde åtminstone vara så, tänker jag).

*

Torsdag 6/7 2017. Bar. Vid stranden med en tom ölflaska, som en humla är väldigt intresserad av. Gissar att den undersöker möjligheten att använda den som bo. Efter ett tag flyger den vidare, gissningsvis på jakt efter ett mer lämpligt bo.

Ölens bäst före-minut är för övrigt tydligen 19/3 2018 7:43. Då är den garanterat uppdrucken!

*

Det brukar hävdas att allt blir mycket dyrare om euro införs. Montenegro är möjligen ett undantag – även om allt möjligen var ännu billigare innan euron infördes. Exempelvis kostar en halv liter öl på stranden 2 euro och detsamma på en bar vid järnvägsstationen 1 euro och rummet på mitt pensionat 18 euro per natt (ortsbor jag pratat med tycker dock att det är dyrt, och det stämmer nog; en sökning på booking.com säger att man i mars 2018 kan bo för under 100 kr på flera olika pensionat).

Därmed inte sagt att jag förespråkar euro. Jag tror att det är bättre om varje land har en egen valuta och kan laborera mer med den efter de mer lokala förutsättningarna.

*

På Lukač Apartmani apropå att det från kylskåpet låter ungefär som när Adriatiska havets vågor slår mot stranden efter att jag fyllt det med rätt mycket mat, bland annat en nästan två kilo tung nätmelon. [not] Jag ville egentligen ha en vattenmelon, men det var inte att tänka på: alla jag sett är stora som spädbarn! Jag har i flera butiker försökt få en del av en sådan melon, men det har inte gått. Jag äter kanske inte upp allt innan det är dags att lämna rummet på tisdag, men det som är över kan nog bli matsäck under resten av resan.

Hör hela natten
ljud som från bränningars kval:
kylskåpets andning.

Ett snarlikt ljud kan de som bor på fyrstjärniga Hotel Princess höra om de öppnar fönstret. Åtminstone de som har dyrare rum med havsutsikt och inte billigare rum med skogsutsikt, som jag hade när jag bodde där en natt 2011 på väg till Albanien. Tänker spontant att Lukač Apartmani kanske kan använda detta i sin marknadsföring.

*

Fredag 7/7 2017. Stari Bar. I porten till Stari Bar (Gamla Bar) sitter en man och spelar gitarr. Jag sätter mig mitt emot och lyssnar. Först spelar han Hotel California och sedan något jag tycker mig känna igen som en svensk låt med text av en känd svensk poet. Jag funderar lite och kommer fram till att det ju är Du är den ende med text av Bo Setterlind, som bland annat Lill Lindfors spelat in.

När mannen får en glass som erkänsla för sitt spelande sätter han sig bredvid mig.

I heard you played a Swedish tune, säger jag. The last one, förtydligar jag.

Det tror mannen dock inte att han gjort. Vi kommer fram till att det nog antingen handlar om en översättning till svenska eller att någon använt en känd melodi till sin text. [not] Enligt Wikipedia är det senare korrekt. Där står det att melodin är en version av Romance, ett (antagligen) spanskt gitarrstycke från sent 1800-tal (referens: Du är den ende (musikalbum).

Mannen berättar att han lärt sig spela gitarr genom att lyssna på tv och ta ut ackord. Jag säger att jag inte kan göra det men att jag ändå förstår principen, eftersom jag lärt mig skriva på ungefär samma sätt, alltså genom att härma sådant andra skrivit. Han säger också att han gillar Abba och att han vet att Björn och Benny fortsatt med att göra musikaler. Han gillar även Queen och konstaterar att gruppen var slut när Freddie Mercury dog.

Jag säger vidare att taxichaufförerna i Bar är ena riktiga skojare, som säger att det inte finns någon lokalbuss till Stari Bar utan att enda möjligheten att ta sig dit är att åka med en av dem för fyra eller fem euro. I nästa ögonblick blir jag av en tredje man, som satt sig bredvid oss, erbjuden att åka med honom till Bars centrum för just fyra euro! Med tanke på vad jag just sagt förstår jag inte alls hur han tänkte. Jag avböjer och säger att jag tänker åka med lokalbussen för en euro. [not] Det visar sig att bussen till Bars centrum bara kostar 50 cent; bussen till Stari Bar kostade dock en euro.

It's cheap, säger taxichauffören.

The bus is cheaper, säger jag och lämnar musikanten och taxichauffören för att utforska Stari Bar.

*

På en bänk under ett träd. Från en minaret i närheten hörs böneutrop.

Från minareten
och lövens höljande sorl
en snarlik undran.

*

Lördag 8/7 2017. Bar. På Lukač Apartmani. Jag har för första gången doppat mig hel och hållen i Medelhavet och invigt märkesbadbyxorna jag köpte för det hutlösa priset fem kronor på Mötesplats Kupan i Skövde. Det var väl inte helt otrevligt men gav inte heller mersmak. Det var knixigt att ta sig fram på bottnen av stora stenar, och bränningarna var betydligt kraftigare än i Vristulven, det naturbad jag har allra mest erfarenhet av. [not] Vi, alltså mina föräldrar, mina syskon och jag, brukade åka dit och bada rätt ofta när jag var barn.

*

På Lukač Apartmani. Att bry sig om andra hör tydligen till kulturen i Montenegro. På tåget från Lajkovac till Bar delade en yngre kille flera paket plazma (ungefär som mariekex men avlånga, lite hårdare och lite sötare) med alla i kupén, andra dagen på Lukač Apartmani fick jag soppa och olivolja (den väl mest typiska produkten från Bar) för att kurera en smärre förkylning personalen noterat att jag hade, och idag, när jag satt i värdshuset foajé och redigerade den här reseskildringen, fick jag köttstuvning och bröd.

*

Söndag 9/7 2017. Bar. På Lukač Apartmani apropå vägen utanför mitt fönster.

Den krumma vägen
och att aldrig sällsam nå
den stumma lågan.

På Lukač Apartmani apropå bäcken utanför mitt fönster.

Följer bäckens ton,
dälder och villande rop
mot undran och sand.

På en bänk i en park med en gul stenbyggnad rätt nära stranden. Jag tror att bygganden är ett krigshistoriskt museum eller dylikt eftersom det står kanoner utanför den. Senare lär jag mig att det är kung Nikolas sommarresidens från 1885, som sedan 1959 är Bars länsmuseum.

Det gula huset
invid aftonlandets nav
och faller löven.

*

I samma park som ovan. Beställer en iskaffe på exklusiva restoran Knjaževa Bašta (Prinsens Trädgård) med nästan svenska priser. Förväntar mig förstås att den ska vara kall, men den är ljummen. Min teori att ju dyrare ett ställe är desto mindre prisvärt är det visar sig åter stämma.

Teet som jag beställer sedan är dock bättre. Både varmt och välsmakande. Man får dessutom både nypressad citronsaft (som jag använder) och honung (som jag inte använder).

*

Testar på en uteservering iceRolls. En skiva ananas, nutella och en vit vätska, gissningsvis mjölk, hackas ihop på en -25° C kall häll. När hackningen är klar breds det hela ut till en mycket tunn rektangel. Slutligen skrapas rektangeln ihop till fyra rullar, som placeras i en pappmugg. Hade förstås lika gärna kunnat köpa en glass, men jag var nyfiken på tillverkningsprocessen, och den visade sig vara rätt fascinerande att se.

*

Får i en butik med indiska varor veta att den gula stenbyggnaden är ett välbevarat sommarpalats inte helt olikt Hallwylska muséet i Stockholm (dock inte lika extremt vad gäller katalogiseringen av olika föremål). Jag lovar att besöka sommarpalatset, kanske dagen därpå men mer sannolikt på tisdag innan hemfärd med tanke på att muséer ju oftast är stängda på måndagar.

*

I en lekpark sitter tre skönsjungande flickor och övar. Jag sätter mig på ett av lekredskapen och lyssnar en stund. Jag förstår inte mycket, eftersom de väl sjunger på montenegrinska. Vackert är det i alla fall. Med tanke på att flickorna är snarlikt klädda gissar jag att de ska uppträda på någon restaurang eller dylikt under kvällen.

*

På en bar vid Adriatiska havet med en tuborg točeno (stor tuborg), bland annat apropå fartyg vid horisonten.

Den andra stranden
skimrar som fjärran fartyg,
dold av varje våg.

Bland annat apropå att det vid stranden alltid tycks komma vind från Adriatiska havet.

Den andra vinden
välter stigman, stillar lögn,
drömd av varje tår.

*

Besökte redan idag kung Nikolas sommarresidens, byggt 1885 och sedan 1959 Bars länsmuseum. Var faktiskt inte helt olikt Hallwylska muséet, som jag tidigare gissade. Inträdet på 1 euro var väl spenderade pengar. Information på engelska att ta med fanns dock inte; informationen ovan kommer från en kort text på engelska vid ingången till länsmuséet.

*

Måndag 10 juli 2017. Petrovac. Gör en båttur med Budva Brodovi till Petrovac (en timma), Budva (tre timmar) och Kraljičina Plaža (en timma). Äter i Petrovac en Petrovac kupa (glass med färsk frukt och vispgrädde).

Noterar att Montenegros kust mot Adriatiska havet inte är så låg som jag trodde (läste uppenbarligen av kartan fel). Det tycks istället handla om berg hela vägen till havet – förutom på ett fåtal platser med några få meter vågrät strand, där det förstås mest är sol och bad som gäller.

*

Tisdag 11/7 2017. Bar. På Lukač Apartmani. Sista dagen i Bar. Lämnar denna recension på mitt rum innan jag beger mig till Sverige via bland annat Beograd och Budapest:

Very good overall! Very friendly and attentive staff! Cheap. You get a lot for little money.

Only downside was I got bitten by bugs every night. But bugs are parts of nature, and I don't consider Lukač Apartmani responsible for their actions. [not] Berättar om insektsbetten för en i personalen på Lukač Apartmani. Yes, the frogs can be difficult, säger hon. Grodor på rummet? Tror inte det. No, not frogs, säger jag. Bugs. Mosquitos, förtydligar jag. Men hon framhärdar och tror ändå att jag menar grodor. Att hon förstår skillnaden mellan bugs och frogs är jag helt säker på. Kanske är det trots allt så att grodor från bäcken vid Lukač Apartmani kan ta sig in på rummen och bita folk. Det verkar otroligt! Men hon bor trots allt i Bar och borde veta bättre än jag.

I will certainly recommend Lukač Apartmani to my friends and on the Internet!

Suggestion: Have a review form on each room to get feedback that can help you improve even further.

*

Inser åter på väg till järnvägsstationen att det gäller att skilja på platsen Bar och en bar där drycker serveras. Tror först att tv bar och radio bar är en bar där drycker serveras. Inser dock snabbt att så inte är fallet.

*

Apropå en man som stannade till med sin bil för att studera en av de många anslagstavlorna med dödsannonser.

Lever jag ännu
eller är jag död som dis?
Bränderna falnar.

Dis i den andra raden syftar bland annat på det morgondis bergen runt Bar höljs i och på staden Dis i Dante Alighieris Komedi (oftast kallad Den gudomliga komedin, dock inte av Dante själv), där den sjätte kretsen med kättare och epikuréer i brinnande kistor som kommer att förslutas på domens dag återfinns. Den tredje raden syftar bland annat på att det brann rätt ordentligt i gräset några hundra meter från mitt pensionat igår natt. Jag trodde först att det regnade, eftersom det lät så. Det hela var släckt efter en timme eller så.

*

Testar på caféet på järnvägsstationen det lokala kaffet. 1 euro och 70 cent känns först dyrt, men man får mycket kaffe för pengarna, visar det sig. Det är nog det starkaste kaffe jag druckit. Närmare bestämt handlar det om någon variant av turkiskt kaffe.

*

På tåget från Bar till Beograd. Äntligen ett riktigt tåg med öppningsbara fönster, precis som det oftast var när jag tågluffade första gången för nästan 30 år sedan. Klart överlägset de moderna tågen med luftkonditionering, som oftast gör att det är alltför kallt (speciellt nattetid) eller alltför varmt (speciellt dagtid, inte minst på eftermiddagar). Det är nämligen så att helt öppna fönster kyler betydligt mer om det är varmt, framför allt när tåget rör sig, och att helt stängda fönster värmer betydligt mer än luftkonditionering. Det är för mig helt obegripligt att den här så välfungerande vagnsmodellen uppenbarligen slutat tillverkas.

*

Apropå en röd, gissningsvis katolsk katedral som håller på att byggas i Bar. [not] Jag frågar en montenegrinska jag delar kupé med om hon vet huruvida katedralen är katolsk. Hon är inte från Bar, så det gör hon inte.

Det nya såret
öppnar vinddrivna trappor.
Bakslugt är hoppet.

*

Apropå Kraljičina Plaža (Drottningens strand), som jag besökte igår under en båtutflykt.

Drottningen krossad
på Kraljičina Plaža
flydde förgäves.
Drottningen svallar
som Kraljičina Plažas
skimrande sammet.
Strandens drottning blek
av egenkärlek sölas
vid flykten i dyn.

Kraljičina Plaža är en sandstrand, en restaurang, en massa solbandande människor och några människor som badar i vattnet. Med tanke på att det är stenar på alla andra stränder jag sett i Montenegro har sanden gissningsvis forslats dit, men det kan förstås inte uteslutas helt att det handlar om en naturlig sandstrand.

Danmark

Fredag 14/7 2017. København. På hovedbanegården i väntan på tåget till Göteborg. Delade igår på tåget från Hamburg till Fredericia bord med en dansk familj på väg hem. Barnen, en flicka och en pojke, var väl i 6- eller 7-årsåldern. Även de hade interrailbiljetter. Det var andra året de semestrade på det sättet. Själva hade föräldrarna tågluffat ungefär femton år tidigare. De reste ungefär som jag alltid gjort – utom just i år – nämligen utan att boka in sig på hotell i förväg.

Flickan fyllde i motivet på sin plånbok med tuschepnnor. Många färglager blev det. Hon verkade överväga valet av nästa färg noga. Det hela blev mycket konstfärdigt och helt klart bättre än originalfärgerna. Kanske är hon en blivande Gerda Wegener eller Anna Ancher. Flickan hjälpte mig för övrigt att fylla i två sakande färjelinjer (mellan Frederikshavn och Göteborg samt mellan Bar och Bari) på min interrailkarta. Givetvis gjorde hon linjer av blå prickar, precis som på den tryckta kartan.

Familjen hade varit lite här och var, bland annat i Kroatien, men tydligen bara i Västeuropa (om man räknar Krotatien dit, och det kan man nog göra). Jag tipsade om Montenegro, som är både billigt och trevligt. Jag sa bland annat att landet nästan bara består av berg och ställde följdfrågan med det åtminstone delvis uppenbara svaret: What does Montenegro mean? Pappan i familjen visste inte, men mamman visste att det betyder det svarta berget. I'm impressed you know that, sa jag och fortsatte: I don't think the mountains are black, though.

*

På hovedbanegården i väntan på tåget till Göteborg II. Det första tåget till Göteborg var trasigt och togs ur drift, så jag väntar nu på nästa tåg till Göteborg. Under väntetiden har jag hunnit med ett besök i en bärnstensbutik. Jag la mig i samtalet mellan en kund och en i personalen. Jag sa bland annat att bärnstenen de säljer kanske kommer från norra Polen eller kanske från det berömda bärnstensrummet.

Jag sa också att jag tycker att bärnstenar är fascinerande, bland annat eftersom de kan innehålla djur och påminner om stenar men ändå inte är det, och att jag skrivit flera dikter om bärnsten. Jag sa att bärnstensbutiken gärna får använda de dikterna i sin marknadsföring. Kanske kan det locka kunder, exempelvis lyrikintresserade som jag.

Bärnstenen glöder
kall som framtidsklippornas
tynande aska.

*

På tåget från København till Göteborg apropå en båttur utmed ungefär en tredjedel av Montenegros kust.

Lagren är öppna
stigar och blödande rop.
Ångesten tindrar.

Man kan tydligt och klart se de olika lagren i klipporna innan de försvinner rätt ner i Adriatiska havet.


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Använd kontaktformuläret. Skriv titeln på sidan du vill kommentera och din kommentar i fältet Meddelande.