Mats Kristiansson
Vid sina pålar
Haikudikter

© Mats Kristiansson 2019

1.Årstidsgiverskans
flammande fotsteg höljer
kalken vid nabben.
2.En okänd flicka,
begravd av ökänd stumhet,
fördunklad stelnat.
3.I Skövdes skärgård
kanske inte nereider
men oreader!
4.Väntar och längtar
i snäckan under himlen
vid sigillets bäck.
5.Friheten fjättrad
vid oskuldens monolit.
Intet tränger fram.
6.En enda sandal
och åter Okéanos
altare tåras.
7.Stiger Helles grav
heroisk – i vintrigt hav
Orion sjunker.
8.Vandrar och vrider
under Dodonas ekar
Themis Charybdis.
9.Vakna, eidolon,
på fasadens kluvna äng,
dansa i skriet.
10.Mitt i bitarna
ohöljd hud och dansande
lågan förförisk.
11.Klyver sig över
glömda stavar och sånger
eken och klippan.
12.Bland slagna kalkar
kluven liksom Herakles
vid skiljevägen.
13.Vit som fjärran skuld,
svart som glitter i gapet –
gyllene som sot.
14.Och bortom vågor
nollpunktens eviga skri
och en gnutta hopp.
15.Lucifer kluven,
dunkel slungas förgäves
i skärornas hav.
16.Irus mantel svept
om Kroesus böljande lik. –
Stillar vinden ro.
17.Rosor i solen
på Tidens drömda åker.
Sållar grinden ör.
18.Spindelvävarnas
bro: till vänster skärans tråd,
till höger ärret.
19.Kramad som stupet,
korsade som däldens krön –
klara som soldis.
20.Strimman under dyn –
renhetens heliga eld –
av hästen offrats.
21.Handens altare
sträcker sig ännu trotsigt
mot altarets hand.
22.Av tårfuktad kind
sigillet vätes – inte
av stängda läppar.
23.Under ytan hud
av nedsänkta rötter: skog
av tillflyktens skikt.
24.Tornutdragaren
förmäten tappat månen
i klotens trädgård.
25.Under tunglets glas
knäpper dödsurets trädgård
vanmaktens blåklint.
26.Se, regnbågen slår
och liar som skäror blå
och slumrar glesa.
27.Död genom vatten.
Liv genom flammande gråt.
Däremellan äng.
28.Vid sina pålar
ängar trotsiga blänker
av lockrop och skam.
29.När vanmaktens ton
vänder som tvillingens moln
är punkten stilla.
30.När mosaiken
vänder som tvivlarens bön
är löftena nog.
31.När timmarnas rast
vänder som hålvägens krön
är avgrunden svag.
32.Vågorna, blodet
vänder ögonens mörker
mot oskuldens bräm.
33.Seglens vik rör sig
kanske mot gistnande båk,
kanske mot skulden.
34.Vid sköldpaddshålans
kalk i väntan på sorlet:
klepsydrans droppe.
35.Vit som sorgens fjärd,
svarta som oskuldens värn –
gnistrande som sorl.
36.Bredvid Verona
Vättern – arkadens vindar
sträcker på ytan.
37.Öster om berget
vänder tidens yttre klo
mot sin inre ro.
38.Himlar försvinner.
Vimlar de ännu nakna
eller i graven?
39.Väster om berget
vänder tandens inre split
mot sin yttre nit.
40.Rötternas allé
bortom Uruks mur mumlar
under Apsus djup.

Anmärkningar

Haiku var från början ett japanskt versmått men skrivs numera i hela världen. En traditionell haikudikt består av 17 stavelser, fördelade på tre rader. Det är fem stavelser i den första raden, sju i den andra och fem i den tredje. En haikudikt beskriver vanligen en upplevelse i naturen eller i ett mänskligt sammanhang. Det kommer ofta en överraskning på slutet (d.v.s. ungefär i den sista raden).

Somliga anser att antalet stavelser kan variera så länge man håller sig till tre rader. Det anser inte jag. Som jag ser det är en del av utmaningen just att hålla sig till den föreskrivna formen. Gör man inte det är det inte längre en haikudikt, tycker jag.

Numren nedan avser dikternas nummer, platsnamnen var dikterna är skrivna och datumen när dikterna är skrivna.

Att titeln på den här diktsamlingen – Vid sina pålar – är ett citat av Folke Dahlberg känns helt rätt. Det är den författare jag just nu läser mest och lär mig mest av. Mer information om citatet finns nedan i anmärkningen till dikt 28. Mer information om Folke Dahlberg finns på Folke Dahlberg Sällskapets webbplats. Vill man köpa billiga begagnade böcker av Folke Dahlberg rekommenderar jag Bokbörsen.

1. På bussen till Skultorp, i naturreservatet Hene-Skultorp och hemma i lägenheten i Södra Ryd 7/4 2019 (nästan en vårdag; har inte mössa och vantar men dock vinterjacka). årstidsgiverskan: Den grekiska gudinnan Demeter, som bland annat sades vara ansvarig för årstidernas växlingar och som i De homeriska hymnerna kallas årstidsförlänerskan. flammande: I De homeriska hymnerna beskrivs hur Demeter med flammande facklor i sina händer söker sin dotter Persefone, som bortförts av Hades, underjordens gud. fotsteg: Syftar på följande rader av Sture Linnér i förordet till Ingvar Björkesons översättning av De homeriska hymnerna:

När jag en gång för många år sedan under daggsvala gryningstimmar klängde mig uppför Idabergets branter för att i fulla drag njuta av Kretavårens skönhet öppnade sig plötsligt en paradisisk syn framför mig: en slänt tindrade upp i ett leende. Den liknade en av de örtbackar som ofta finns kring gamla uppsvenska torp, fast här var det förstås inte nagelört, vårarv och förgätmigej som smekte ögat utan iris och krokus och narcisser. I fonden fanns en liten stuga; ur den kom en svartklädd gumma ut. Hon verkade uråldrig, som en norna, eller moira bör jag väl hellre säga, plirade vänligt välkomnande och bjöd på kaffe och ett glas vatten. När hon på homeriskt vis hört sig för om mina föräldrar, om jag var gift, varifrån jag kom och vart jag var på väg satt hon tyst en stund, tittade förnöjt ut över ängens lust och fägring och sa: "Ser du hur Persefone är ute och går?"

Jag såg väl lite undrande ut, och då berättade hon, med ett olärt inre vetande som kunskap, en saga som knöt samman motiv ur Demeterhymnen med antik gudamyt, folklore från turktidens förtryck och bibliska moment till en förunderligt fantasieggande väv. Epoker skilda av tusentals år smälte in i varandra till något tidlöst, ständigt skiftande och ständigt oföränderligt.

kalken: På en anslagstavla står det att i naturreservatet Hene-Skultorps "brott och branter blottas områdets berggrund av kalksten, lerskiffer och diabas. Markens innehåll av kalk är en förklaring till reservatets stora mängd ovanliga arter". Kan förstås också syfta på bland annat ett nattvardskärl. nabben: Skultorps nabbe.

2. Skövde 8/4 2019 rätt nära Laketorget på Östermalm apropå en skulptur utan titel av en rätt ung flicka.

3. Skövde 9/4 2019 på Hotel Billingehus efter dagens lunch. Skövdes skärgård kallade Katarina Jonsson, främsta företrädare för de borgerliga partierna i Skövde, något oegentligt berget Billingen för något år sedan när de borgerliga partiernas ogenomtänkta, pengaslukande satsning på Billingens fritidsområde diskuterades på ett kommunfullmäktigesammanträde. nereider: havsnymfer. oreader: bergnymfer. Nymfer nämns för övrigt ibland i De homeriska hymnerna, som jag just nu läser, bland annat i den första hymnen till Afrodite.

4. Skövde 9/4 2019 i S:t Lukas kyrka på berget Billingen. snäckan: När Hans-Erland Heineman ritade S:t Lukas kyrka hade han en snäckas öppna form som inspiration och förebild. himlen: I kyrkorummets tak är lamporna grupperade så att de föreställer en del av den norra stjärnhimlen. sigillet: I kyrkan finns bland annat "Den helige andes sigill" av Berndt Jutemar. bäck: Grundtemat i mönstret i de reliefmurade vita innerväggarna är en strömmande bäck.

5. I entrén till Skövde kulturhus 11/4 2019 apropå en helt ordlös performance med konstnären Joakim Stampe. Det enda Joakim gjorde var att hålla i och till synes ibland pressas ihop under en platta med en bild av vad jag först trodde var ett barn som satt bland ruiner och höll i en huggen sten från en raserad byggnad men som de facto visade sig vara ett barn som satt i en fabrik och höll i en sten han gjort av lera och gödsel. intet tränger fram: Referens till den här tidigare opublicerade texten från 1998 (satsen "intet tränger fram" återfinns i slutet):

Man kan knappast höra vanmaktens sång i vinden: i vinden blåser den icke.

Men man kan höra den i vanmaktens romans.

Umgängesflickans ton är mycket ljuv till en början, mycket fin. Gitarren rynkar ostämd ögonbrynen. Är då det att roa?

Den melodien. Man kan höra när den sjunger för gästerna: ton kastad tvärs igenom armarna på Mo. Han tror att melodien följer, men den är icke när som hon.

Nu djupnar den. Diskanten liknar bergen högt uppe i det heliga, ty den är utdragen och över, och bölet tibetanernas hårda orgelpunkt och lamaprästernas oföränderliga munnar mot himlen. Och de talandes dova tubor vrålar djupt likt men.

Mandarinen växer oföränderlig och sentimental ur stäppgräset i tubornas Tibet.

Och alla ljud ser man stå där, fladdrande, gestikulerande i den ohyggliga vinden. Deras kläder röra sig icke. Höres gråt? Icke: en vind med sång som dränker rycker mun ur orden; intet tränger fram.

Stå där med dem. Växer ljud till? Hörs skrik? Om en uppstigande man ...

Tonen tillbaka? Sången? Och under?

Texten var ämnad att ingå i en essä med titeln "Plagiat eller plastik?", som aldrig blev fullbordad. Orden kommer från ett kapitel i Mästaren Ma av Willy Kyrklund. Jag har alltså ändrat ordföljden och gjort nya meningar. Så här lyder originaltexten:

Vanmaktens ton är mycket fin, mycket ljuv. Till en början kan man knappast höra den, om icke i vinden. I vinden när den blåser över stäppgräset kan man höra den. I umgängesflickans sång kan man höra den, när hon sjunger en sentimental romans för att roa gästerna. Det är då som mandarinen Mo rynkar på ögonbrynen ty han tror att gitarren är ostämd. Vanmaktens ton följer icke melodien; den är oföränderlig och utdragen tvärs igenom melodien.

Men den växer och djupnar. Nu liknar den bölet ur tibetanernas tubor: högt uppe i diskanten hörs lamaprästernas sång uppstigande mot himlen och kastad tillbaka likt bergen i det heliga Tibet; men djupt under sången vrålar tubornas dova ohyggliga oföränderliga orgelpunkt.

Och tonen växer till en vind, som dränker alla ljud och rycker orden ur de talandes mun. Man ser dem stå där med fladdrande kläder och gestikulerande med armarna; deras munnar röra sig men intet ljud tränger fram. I den hårda vinden höres icke skrik och icke gråt.

6. Skövde 17/4 2019 under läsningen av Argonautika av Apollonios Rhodios. En enda sandal: Citat från Argonautika (första boken, rad 7). Sammanhanget är att konung Pelías av ett orakel fått höra att han ska mördas av en man med en enda sandal. När Iason kommer till en fest hos honom har han blivit av med ena sandalen. Konungen skickar då Iason att hämta det gyllene skinnet i hopp om att denne inte ska återkomma och han undgå att bli mördad. Okéanos: Flod som omsluter jorden.

7. Skövde 22/4 2019 under läsningen av Argonautika av Apollonios Rhodios. Helles grav: Dardanellerna, under antiken Hellesponten ("Helles hav"), ett sund i Turkiet som förbinder Egeiska havet med Marmarasjön. Bakgrunden till namnet Hellesponten är denna (enligt Sture Linnérs inledning till Argonautika): "Athamas, härskare över Boiotien, hade med Nefele (Molnet) en son, Frixos, och en dotter, Helle. Athamas gifte sig senare med Ino, som också födde honom två barn. Ino, urtypen för den ondsinta styvmodern, ville röja Frixos och Helle ur vägen, men de räddades av Zeus, som gav dem en gumse på vars rygg de kunde flyga österut. Under flykten föll Helle av gumsen och drunknade i det sund som efter henne fick namnet Hellesponten." i vintrigt hav / Orion sjunker: I en kommentar till Argonautika står det att Orions "nedgång i början av november ansågs medföra storm och regn".

8. Skövde 4/5 2019 under läsningen av Argonautika av Apollonios Rhodios. Dodonas ekar: I Dodona i Epeiros (något söder om dagens Ioánnina i nordvästra Grekland) fanns inte bara en eklund helgad åt Zeus, den högste guden i den grekiska mytologin, utan också Greklands äldsta orakel. Themis: Den gudomliga rättsordningens gudinna i den grekiska mytologin. Charybdis: En farlig virvelström i Messinasundet mellan Sicilien och det italienska fastlandet eller, enligt Odysséen av Homeros, ett odjur som höll till på en klippa och tre gånger varje dag sög in och spydde ut vattnet i sundet.

9. Hjo kyrka 7/6 2019 under årets konstrunda apropå Introspecitive av Tiina Petersson, speciellt The awakening of Flora, Dance with butterflies, Crackling facade, Divided och Silent cry. eidolon: En representation av själen i den grekiska mytologin, såvitt jag minns avbildad som ett fjärilsliknande väsen. Jag hittar dock inte bilden jag har på näthinnan i boken där jag trodde att den fanns, och sökningar på nätet har inte kunnat bekräfta om jag minns rätt eller inte; kanske minns jag fel.

10. Trollhättan 13/9 2019 apropå statyn Den heliga lågan av Axel Ebbe på Karl Johans torg. Mitt i bitarna syftar bland annat på att torget där Den heliga lågan står kallas Tårtan, ett namn som sägs ha myntats av en redaktör Karlinder på 1920-talet eftersom han tyckte att planteringarna på torget var för små och liknade garneringen på en tårta. dansande syftar bland annat på att statyn från början skulle ha föreställt den ryska ballerinan Anna Pavlova.

11. Skövde 15/6 2019 under läsningen av Theogonin av Hesiodos. Formuleringen eken och klippan återfinns på rad 35 – "Men till vad gagn slösa mera ord på eken och klippan?" – och är enligt kommentarerna "ett gammalt ordstäv av dunkel härkomst". Dikt 11 är bland annat ett försök till tolkning av ordstävet utifrån texten som föregår det (rad 22-34):

Sångens ädla konst fick Hesiodos lära av dessa [1]dessa: Muserna.
när under Helikons berg en gång han vallade fåren.
Följande var de ord jag hörde gudinnorna säga,
aigisbärarens barn, Olympens heliga muser: [2]aigisbäraren: Zeus.
"Herdar, ni lantliga fän som tänker bara på buken!
Mycket av det vi berättar är lögn, fast ni tror det är sanning,
men också sanna ting förkunnar vi när det oss lyster.
Sedan de talat så, Kroníons munviga döttrar, [3]Kroníon: Zeus.
räckte de åt mig en stav, en gren av välvuxen lager,
praktfull att se, och gudomlig röst för att sjunga om svunnen
tid och kommande blåste de in i mitt bröst, med en maning
till mig att ära i dikt de evigt saligas släkte
och även hylla, först och sist i sången, dem själva.

Staven av lager (kanske ett stöd för minnet), förmågan att sjunga etc. skulle möjligen kunna tolkas som det ordstävet syftar på. Men det är som sagt bara en spekulation.

12. På Lidköpings resecentrum 21/6 2019 apropå valet mellan att fira midsommar på Läckö och komma hem ikväll eller i Smögen och komma hem imorgon vid lunchtid eller så. [4]Det visade sig dock att det gick utmärkt att fira midsommar i Smögen och komma hem till Skövde samma dag. Herakles / vid skiljevägen: Legenden om den unge Herakles (Herkules) vid skiljevägen berättades först av Xenofon (cirka 430 f.Kr. - cirka 355 f.Kr.), som hävdade att den härstammande från sofisten Prodikos, en samtida till Sokrates. Legenden utspelar sig alltså innan Herakles utförde sina tolv storverk och handlar om att han möter fru Dygd, som erbjuder honom ett liv av pliktuppfyllelse och arbete för mänskligheten, och fru Lusta, som lockar honom med ett njutningsfyllt liv i lättja. Legenden har återanvänts många gånger, bland annat av Georg Stiernhielm (1598-1672) i eposet Hercules.

13. På bussen från Trollhättan till Smögen 21/6 2019.

14. På bussen från Smögen till Hallinden 21/6 2019 apropå en röd sol som sjunker i en sjö.

15. På tåget från Falköping till Skövde 24/6 2019. Lucifer är inte bara en fallen ängel och det kristna helvetets härskare utan också morgonstjärnan (planeten Venus), exempelvis hos Publius Ovidius Naso (43 f.Kr. - 17 eller 18 e.Kr.) i Klagosånger.

16. På tåget från Falköping till Skövde 24/6 2019. Irus: Tiggare i Odysséen av Homeros som ville köra bort Odysseus när han i en tiggares gestalt återkommit till sitt hem på Ithaka. Kroesus var känd för sin stora rikedom och Lydiens kung från 560 f.Kr. tills han besegrades av perserkungen Cyrus 546 f.Kr.

17. På bussen från Skövde till Karlsborg 24/6 2019 apropå blommande nyponbuskar vid hållplatsen Tidåkra.

18. Karlsborg 24/6 2019 apropå en bro över Göta kanal med rätt många spindelvävar på räckena.

19. På bussen från Karlsborg till Skövde 24/6 2019.

20. Borås 6/6 2019 och på bussen från Skara till Skövde 26/6 2019. renhetens heliga eld: Citat från Klagosånger av Publius Ovidius Naso (IV:2, rad 14). av hästen offrats: Anspelar på myten om när den fornnordiske guden Oden offrade sig själv till sig själv i Yggdrasil (världsträdet) för att få kunskap. Ygg betyder "den skräckinjagande" och är en benämning på Oden. Yggdrasil betyder "den skräckinjagandes häst" eller, med andra ord, "Odens häst". Jag vänder i min dikt på det hela så att hästen, alltså världsträdet, offrar "strimman under dyn – renhetens heliga eld".

21. På Karlsborgs busstation i väntan på bussen till Skövde 27/6 2019 apropå denna mening i Klagosånger av Publius Ovidius Naso: "Jag tar själv, fastän avskydd, min tillflykt till heligt / altare; aldrig stöts där bort någon bedjandes hand." I kommentarerna finns den kompletterande upplysningen att "bedjande brukade lägga handen på altaret".

22. På bussen från Skövde till Falköping 28/6 2019 apropå denna mening i Klagosånger av Publius Ovidius Naso: "Även vid skrivandet grät han och vätte ej sitt sigill med / läpparna först utan höll ringen mot tårfuktad kind." I kommentarerna finns den kompletterande upplysningen att om man inte vätte det "skulle vax fastna på ringens signet".

23. Hellekis säteri 1/7 2019 apropå konstutställningen Under ytan av Ana Ruiz de Apodaca. Orden i dikten är lånade från utställningens titel samt målningarna Under havet: Hud, Nedsänkt I-III, Rötter, Skogen öppnar sig, Skog: Tillflykt och Skikt.

24. Hellekis säteri 1/7 2019 apropå vad jag fann i trädgården: några klotformade skulpturer – Klot av felproducerad slaghack och Klot av laserskärningsrester – samt skulpturen Tornutdragaren. Ett foto av Tornutdragaren, ärvd efter mina föräldrar, sitter på en vägg i min lägenhet. Jag trodde i alla år att det var ett foto av Tänkaren av Auguste Rodin och insåg inte att jag hade fel förrän jag tittade närmare på fotot när jag hängde upp det i min lägenhet. Att jag ville ärva fotot berodde på att jag alltid varit speciellt benägen att ägna mig åt tänkande, men att fotot de facto föreställer Tornutdragaren, som föreställer en man som drar ut en tagg ur foten, fungerar också eftersom jag faktiskt också alltid varit speciellt benägen att ägna mig åt mina fötter. Orden månen och trädgård syftar bland annat på den här dikten från Snart går jag i sommaren ut av Ann Jäderlund (1990):

Går du i månens trädgård
Av glas är månen full
Säg varför varför älskar du inte
Av glas är månen full
Sin kroppsliga skepnad i natten
Men jag är utan brott

25. På bussen från Skövde till Lidköping 5/7 2019, bland annat apropå Ann Jäderlunds dikt "Går du i månens trädgård" (se not ovan) och fält med en massa blåklint som jag såg från bussen mellan Töreboda och Skövde för två dagar sedan. Ett tungel är en himlakropp, speciellt en måne (som det syftar på i det här fallet). Dödsur är en samlande benämning på flera olika slags skalbaggar som lever i dött trä där de gör gångar. Dödsur framkallar ett knäppande ljud genom att slå panna och halssköld mot gångarnas väggar. Knäppandet uppfattades förr som ett budskap om dödsfall, vilket gett upphov till benämningen.

26. På bussen från Skövde till Södra Ryd 9/7 2019 apropå konserten Nyanser av blått med Stockholm Jazz Strings som jag lyssnade på i S:t Lukas kyrka på berget Billingen 7/7 2019 samt den stora regnbåge jag såg under vandringen till Skövde centrum efteråt.

27. Skövde 10/7 2019. Död genom vatten: Anspelar på ett citat ur Rättsmedicinsk handbok i Den berusade båten av Folke Dahlberg (1950). äng: återkommande begrepp i mina texter som kan representera vad varje människa helst vill nå men som givetvis också kan tolkas på andra sätt.

28. På bussen från Ryds centrum till Skövde centrum 12/7 2019. Vid sina pålar är ett citat från Den berusade båten av Folke Dahlberg (1950). Hela det stycke där frasen återfinns lyder: "...om de grå dagarna stannade vid sina pålar där vi står fjättrade med olyckliga ögon, med en ständig längtan efter allt utom liv och död – en tillvaro utanför liv och död: bara inte död och inte detta liv."

29-32, 37, 39. I dessa dikter använder jag mig av boustrofedon (av grekiskans βούς, "oxe", och στρέφειν, "omvändning" eller "vända om"), som är ett skrivsätt där rader skrivna och lästa från vänster till höger varvas med rader skrivna och lästa från höger till vänster, ungefär som oxar vid plöjning vänder fram och tillbaka över fältet. Bokstäverna är med andra ord spegelvända och ska börja läsas från slutet av raden på varannan rad. Jag har känt till denna gamla teknik i rätt många år men tror inte att jag har använt den förrän nu. Inspiration fick jag från Elin Wikströms utställning "Det är..., Det var..., Men det..., Det finns..., Man kan..." med just boustrofedontexter, som visades på Skövde Konsthall under sommaren 2019.

29. Skövde 8/8 2019. tvillingens moln: Syftar bland annat på berget Billingen vars namn betyder "tvilling" och valdes för att berget har en nordlig och en sydlig del separerade av en dalgång samt att det var moln över Billingen när jag skrev dikten. Med tanke på att spegelvänd text nog kan vara svårläst för somliga återger jag här hela dikt 29 med den andra raden rättvänd: När vanmaktens ton / vänder som tvillingens moln / är punkten stilla.

30. Skara 8/8 2019 i domkyrkan apropå Bo Beskows glasmosaikfönster och att jag just tänt ett ljus och satt upp bönen "För de som förlorat hoppet" på en tavla för detta ändamål. Med tanke på att spegelvänd text nog kan vara svårläst för somliga återger jag här hela dikt 30 med den andra raden rättvänd: När mosaiken / vänder som tvivlarens bön / är löftena nog. Skrev för övrigt denna dikt i Skara domkyrkas gästbok några dagar senare. Tyckte att den passade bra där.

31. Skara 8/8 2019 i det gamla biblioteket apropå en utställning om det medeltida Västergötland, som bland annat inkluderade Skaramissalet (Sveriges äldsta bok), gregoriansk sång och ett foto med titeln "Timmele hålvägar i Timmele, spår av medeltida ridvägar", samt att jag i våras äntligen lärde mig vad en hålväg är när jag under en promenad i Skövde stötte på en sådan med förklarande skylt. [5]En hålväg är en väg mellan höga branter. Med tanke på att spegelvänd text nog kan vara svårläst för somliga återger jag här hela dikt 31 med den andra raden rättvänd: När timmarnas rast / vänder som hålvägens krön / är avgrunden svag.

32. Skövde 8/8 2019 efter årets sista konstvandring med Erling Öhrnell och Elin Wikström (fast av henne såg man bara spåren, närmare bestämt våglinjer hon gjort på en grusgång i Kyrkparken). Inser att Elin Wikström ju har samma förnamn som Skövdes skyddshelgon, som för övrigt levde på 1100-talet, är Sveriges första helgon och även kallas Helena, och tar det som utgångspunkt för dikten. Vågorna: Syftar bland annat på de våglinjer som är en viktig del av Elin Wikströms utställning "Det är..., Det var..., Men det..., Det finns..., Man kan...". blodet: Syftar bland annat på ett mirakel som sägs ha inträffat i samband med helgonet Elins död, beskrivet så här i Skaras biskop Brynolf Algotssons (1248-1317) Helenaoffiucum (enligt Tryggve Lundéns översättning från latin): "Ett underbart ljus från himmelen strålar ned i törnbusken och visar var (det avhuggna) fingret vilar. Den blinde vidrör martyrens avhuggna finger. Tack vare hennes förtjänst återfår han genast synen." Helgonet Elin (med svärd för att hon dödades med svärd och det avhuggna fingret på en bok) återfinns för övrigt på Skövde stadsvapen och därmed här och var som utsmyckning i Skövde, bland annat på papperskorgar. Erling Öhrnell berättade att han nämnt detta när han guidat nysvenskar som nyligen kommit från Syrien och att en av dessa nysvenskar (en ung kvinna) tyckt att det var att häda att ha en bild av ett helgon på papperskorgar. Med tanke på att spegelvänd text nog kan vara svårläst för somliga återger jag här hela dikt 32 med den andra raden rättvänd: Vågorna, blodet / vänder ögonens mörker / mot oskuldens bräm.

33. Skara på Djäkneskolans gård medan Anna Bergendahl med band repeterar 16/8 2019 apropå Lysekil Women's Match, som jag var på 9/8 2019. Matchracing är en form av kappsegling där två lag ombord på var sin båt tävlar mot varandra. På lysekilwomensmatch.se hävdas det att "matchracing är den mest publikvänliga formen av kappsegling". Det stämmer säkert, men den är inte publikvänlig nog för att jag ska hänga med. Jag tyckte det vara svårt att räkna ut vilka av de kanske fem eller sex båtar som rörde sig i viken som tävlade mot varandra, och när jag väl gjort det var det stört omöjligt att se hur de låg till. Åtminstone för min del.

34. Skara på Djäkneskolans gård medan Anna Bergendahl med band repeterar 16/8 2019 apropå några rader i Han som såg Källan, framför allt rad 1-28 på Tavla XI, där bland annat följande formuleringar återfinns:

Innan Herdens öde avgjorts,
hans inre oro givits namn
sitter han vid en lädersköldpaddas jordhåla.
Han har suttit där sedan gryningen rev itu allmakten,
sedan sköldpaddshonan rev itu jorden
och lade sina ägg, kanske för sista gången.
Herden tänker att hon ser ut precis som en spade.
Det är väl också därför araberna kallar arten ar-rafš.
Den finns bara här, vid tvillingfloderna.

Dikten är också skriven apropå rad 57-107 på Tavla I, där bland annat följande formuleringar återfinns:

Saffransmanteln. Svept över timmarna,
klippor av sand, stränder av djup,
det yttersta offret, det innersta sveket,
klepsydrans droppar, timmarna, timmarna!

kalk syftar förutom kalkskalen som omger äggen i hålan bland annat på ett nattvardskärl. klepsydra: Antikt grekiskt vattenur. Tiden avlästes på vattennivån i en behållare ur vilken vattnet droppade.

35. På bussen från Lidköping till Skövde 21/8 2019.

36. Åmål 29/8 2019 på Pizzeria Vättern bredvid Restaurang Verona.

37. Tidan 2/9 2019 på Österbergs konditori bredvid antikvariatet Böckernas hus. Österbergs konditori är ännu ungefär som det var redan när jag växte upp i närbelägna Bankälla för ett halvt sekel sedan och kommer förhoppningsvis att fortsätta vara det. Foton och affischer från olika epoker hänger på väggarna. Bland annat finns en affisch från 1978 om "Country Festival i kolossalformat på Olstorp Tidan" med Janne "Loffe" Carlsson som conferencier och Rankarna med Mats Rådberg som huvudakt. Jag var där och minns det väl, kanske framför allt för att "Loffe" nu och då spelade några toner på en trombon under uppträdandena. Om han kunnat spela hade det kanske varit okey. Men det kunde han inte, så det var bara otroligt irriterande och oprofessionellt. Med tanke på att spegelvänd text nog kan vara svårläst för somliga återger jag här hela dikt 37 med den andra raden rättvänd: Öster om berget / vänder tidens yttre klo / mot sin inre ro. Se även not om termen boustrofedon ovan.

38. Tidan på busshållplatsen i väntan på bussen till Väring, på bussen från Tidan till Väring och Väring 2/9 2019 apropå att somliga delar av himlen var täckta av grå moln medan andra delar av himlen var helt klara samt att regskurar och höstkyla varvades med solsken och brittsommarvärme hela dagen.

39. På busshållplatsen Elins esplanad i Skövde 2/9 2019 i väntan på bussen till Södra Ryd. Med tanke på att spegelvänd text nog kan vara svårläst för somliga återger jag här hela dikt 39 med den andra raden rättvänd: Väster om berget / vänder tandens inre split / mot sin yttre nit. Se även not om termen boustrofedon ovan.

40. Lyrestad 4/9 2019 apropå denna text uppsatt på väggen till Hamnmagasinet invid Göta kanal:

Trädfadder Göta kanal. Var med och rädda världens längsta trädallé! Utmed båda sidor av den grävda delen planterades 16 000 träd när kanalen byggdes, vilket gör det till världens längsta trädallé. Kanalträdens uppgift är inte bara att bilda en vacker ram kring kanalen utan de ska med sina rötter dessutom förstärka och stötta kanalbanken. Många av träden som från början planterades längs Göta kanal är idag döende, och det krävs ett omfattande arbete för att hålla den nästan nio mil långa trädallén levande i flera hundra år till. Vi behöver därför hjälp och söker trädfaddrar som vill bidra till trädprojektet längs Göta kanal.

En av Uruks härskare var Gilgamesh, huvudpersonen i eposet som bär hans namn, där det enligt Lennart Warring och Taina Kantolas översättning bland annat står:

Gå upp på Uruks murar, vandra runt!
Inspektera grunden, granska murverket!
Vittna om att tegelstenarna är brända
och att grunden har lagts av De sju rådgivarna.

I kommentarer står bland annat detta: "Uruk var en av Sumers största städer. Muren kring staden var nio km lång." Och detta: "Brända tegel var tegel av högsta kvalitet och användes enbart i betydelsefulla byggnader." Och detta: "De sju rådgivarna [...] var sju gudomliga varelser som enligt mesopotamisk tradition lärde ut skrivkonst, astronomi, astrologi, matematik, medicin och hantverk till människorna." Enligt den babyloniska mytologin fanns Apsu, sötvattnet och den manliga principen, innan himmel och jord skapats. När Apsu förenades med Tiamat, saltvattnet och den kvinnliga principen, skapades gudarna i deras inre. I en kommentar till sin översättning av Enuma Elish, det mesopotamiska eller babyloniska skapelseeposet, som kanske hellre borde kallas eposet om Marduk eftersom fokus framför allt ligger på hur Marduk blev den främste guden, skriver Ola Wikander att den omfattande mytologin kring Apsu bland annat sade att "denna sötvattensocean fanns under marken och därmed utgjorde grunden på vilken världen vilar".


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Skicka ett email till mats.kristiansson.skovde@gmail.com eller ett brev till Mats Kristiansson, Timmervägen 3A, 541 64 Skövde med titeln på sidan du vill kommentera, kommentaren och ditt namn eller en pseudonym.