John Russell Russell
Mahomet och spindeln
En dialog

Från Adventures in the Moon and Other Worlds (1836)
© översättning Mats Kristiansson 2019

(En grotta på berget Hara.)

MAHOMET TALAR.

Jag börjar bli väldigt trött på denna grotta och mina tankar så tröga att jag bara har lagt till en rad till Koranen under de senaste två dagarna. Ändå måste jag stanna här, för om jag går ut och lever bland människor kommer de aldrig att låta mig vara en profet; min lära kommer inte att tas emot om den inte kommer ut ur en grotta. Sådan är människornas natur: förutsatt att de inte har sett mig på en månad och inte vet var jag har varit är de övertygade om mina underrättelser vad gäller himlen och betänker inte att vilken människa som helst kan gömma sig i en månad och därmed bli en profet. Om de ser mig skriva kommer de inte att ta emot mina ord som uppenbarelse, men vadhelst jag formulerar när de inte ser det är utan tvekan inspirerat. Visst är denna ensamhet ledsam. Mitt enda sällskap är den där spindeln på väggen. Jag börjar tro att han är den lyckligaste av de två: han har aldrig tänkt på att bli profet och skriva en koran, men han underhåller sitt nät och äter flugor som andra spindlar.

SPINDELN.

Är du redan trött på ditt uppdrag?

MAHOMET.

Store Gud! Vad hör jag? Visst var det spindeln som tillrättavisade mig med mänsklig röst!

SPINDELN.

Ja, det var jag som talade, och mitt användande av denna förmåga, som inte alls är vanlig hos en spindel, kan kanske ge dig ny energi genom att peka på Guds beskydd. Men var snäll och ta dig ur din oro: under ditt uppdrag har du mött värre faror än en talande spindel. Sanningen är, trots att du har sett mig laga mitt nät och fånga flugor, att jag likväl är långt ifrån att vara en spindel utan en av de viktigaste änglarna i himlen som har skickats för att vaka över dig i detta gömställe. Jag har varit bedrövad över att se dig göra så få framsteg de senaste två dagarna: du har suttit stilla med orörliga ögon och till synes tänkt, men din begrundan har inte gjort Koranen längre.

MAHOMET.

Det är sant, du heliga ängel eller spindel, vad än jag ska kalla dig, för mina tankar har varit fyllda av tvivel.

SPINDELN.

Vad har du tvivlat på?

MAHOMET.

Jag var redo att skriva ett kapitel som påbjöd bön. Jag skulle befalla alla människor att falla på knä vid vissa tider för välstånd, lydiga barn och långt liv, men när jag gubblade på saken i mitt sinne var jag tvungen att erkänna för mig själv att bön är ett mycket ineffektivt påhitt, för en människa kan be varje timme på dagen och misslyckas med alla sina åtaganden. Sådana mängder med böner sänds upp, och så få fullbordas! Med vilken tillförsikt kan jag då uppmana människor att förbättra sin lott genom bön när så lite skarpsinne krävs för att se att bön inte styr vad som händer?

Människor kommer att vara benägna att tänka logiskt beträffande de välsignelser de vill ha så som jag tänkte logiskt om berget. Efter att ha kallat på det flera gånger utan att i det kunna märka den minsta förberedelse att hörsamma min begäran drog jag slutsatsen att normal användning av mina egna ben skulle vara ett mer effektivt hjälpmedel för att nå det än vilken enträgen bön som helst, och därför kommer en människa som har försökt att bli rik genom bön att övertygas om att mänsklig flit är mycket mer effektiv.

Och inte bara hålls det utfall människor ber om inne utan ofta skickas det exakt motsatta. En människa ber om ökad rikedom och förlorar följaktligen det hon har; hon tigger om långt liv för sin son, och pojken dör nästa dag. Människor kan nästan frestas att be i strid med sina önskningar i hopp om att de ska uppfyllas. Dessa saker har hindrat Koranen. Jag har tänkt på städer som intagits för att ödeläggas medan invånarna ber om beskydd, på köpmannen som plötsligt blir en fattig stackare på grund av stormar medan han lyfter sina händer mot Gud för en välsignelse av sina skepp, på spädbarnet som dör medan modern ber om att det ska bli en respekterad man, och då, när jag skulle ha befallt alla människor att be och vara i säkerhet, har pennan fallit från min hand. Därför har mina tankar om Guds godhet blivit störda: hur skulle han kunna öka människors lycka genom att ge efter för deras böner! och hans avslag verkar vara än mer förhärdade, för som det framstår för vår fattningsförmåga kan han ge människor allt de begär utan något besvär för honom själv.

SPINDELN.

Jag inser att du fortfarande hämmas av svagheterna hos ett jordiskt sinne. Men jag skickades hit för att inspirera dig och med makt att visa dig några av världens hemligheter, och jag kommer nu att avslöja för dig vyer som kan hjälpa till att förklara dessa svårigheter.

MAHOMET.

För att hitta sådana vyer måste vi absolut lämna denna grotta, där ytterst lite händer. Dina knep för att lura flugorna är de enda händelser som jag har lagt märke till medan jag har bott här.

SPINDELN.

Vi ska inte begränsa våra observationer till denna grotta, där, som du säger, inget spännande sker.

MAHOMET.

Så om vi ska resa bort, är det tillrådligt att du färdas förklädd till spindel eller ska du inte att anta en lämpligare form?

ANGEL.

Är jag en spindel nu?

MAHOMET.

Gud är stor! Jag ser en ängels vackra form sänka sig från nätet. Jag kunde verkligen inte tro att det var en ängel jag såg spinna och fånga flugor!

ÄNGELN.

Vi kommer att lämna jorden och sväva långt bort. Nu när vi är ute ur grottan, ta min hand så kommer vi att stiga utan ansträngning. Vi är snart i luften; titta ner och se vilken storslagen syn jorden är!

MAHOMET.

Jag ser många olika länder och människostammar.

ÄNGELN.

Din uppgift är att förmå alla dessa nationer att anta samma tro.

MAHOMET.

Jag fruktar att det blir svårt, för jag har ännu aldrig kunnat förmå två av mina fruar att tänka på samma sätt. Du vet att jag har elva, och vid varje gräl lyckas de alltid tänka ut elva åsikter av vilka varje lägger beslag på en.

ÄNGELN.

Gud kommer att ge dig förmågan att övertala. Du kommer att vara stor medan du lever och efter döden ännu större och sysselsatt med att styra världen.

MAHOMET.

Jag har hört förut om den makt som ska ges mig efter döden och har tänkt med viss oro på att stiga upp ur min grav som världens härskare, för som jag förstår befattningen kräver den utan tvivel stor erfarenhet, och om jag utan anvisningar eller övning innan förväntas reglera dag och natt, sommar och vinter, om frukten, träden, säden ska växa genom mina färdigheter, om jag så fort jag vaknat förväntas låta det regna, hagla, åska och blixtra på rätt ställen och vid rätt tidpunkt, om jag till sjöss ska skapa stiltje och storm växelvis och dränka en del av de som seglar med exakta domslut, om jag förutom detta ska ge imperier framgång och ödelägga dem samt vara närvarande vid varje drabbning och segra på den rätta sidan, om jag mitt i alla dessa göromål alltid måste vara fri att höra hela mänsklighetens böner fullständigt opartiskt, om jag också alltid måste veta vad varje levande människa tänker på – vilket jag tror är en av Himlens funktioner – om jag med lämpliga mellanrum ska tillhandahålla en jordbävning och en komet för att inte tala om månen och stjärnorna, som varje natt måste hållas på plats, om sammanfattningsvis allt som händer i världen ska göras av mig fruktar jag att det kommer att bli stora störningar ett tag, för med min nuvarande kunskap skulle jag verkligen vara en mycket inkompetent försyn: jag borde till en början ha en handlingskraftig kollega.

ÄNGELN.

Var inte rädd; inget alltför svårt kommer att åläggas dig. Men titta nu ner på jorden.

MAHOMET.

Vi är långt borta från den, och ändå ser jag tydligt människornas gestalter och vad de gör.

ÄNGELN.

Dina ögon är förstärkta för det ändamålet. Du har nu mer än mänsklig syn. Annars skulle alla vara förvirrat.

MAHOMET.

Jag ser många på sina knän av vilka kanske ingen enda kommer att få vad hon ber om, och jag ser människor sysselsätta sig med otaliga förpliktelser: de är alla fulla av hopp, men bara några få kommer att fullborda vad de försöker sig på! Det är detta som bekymrar mig: om Gud är god, varför förunnar han inte varje människa hennes åstundan?

ÄNGELN.

Du kan prova det sättet att styra världen på om du vill: jag kan tillfälligt ge dig absolut makt över hela mänskligheten.

MAHOMET.

Då förunnar jag alla människor fullbordandet av deras nuvarande önskemål. Men vad ser jag? Varje människa på jorden har fallit ihop och verkar vara död!

ÄNGELN.

Ja, hela mänskligheten utplånas på ett ögonblick. Detta åstadkoms genom människors önskemål.

MAHOMET.

Ville människor vara döda?

ÄNGELN.

Det fanns inte en enda som inte någon annan önskade var död, och därför har, genom din allomfattande välvilja, hela mänskligheten dött samtidigt. Hade inte du haft ett särskilt undantag skulle du ha omfattats av det allmänna ödet.

MAHOMET.

Är det möjligt att människors hat mot varandra skulle vara sådant?

ÄNGELN.

Det är inte hat som har orsakat denna allomfattande förintelse. En man har önskat en annans död så att han kanske kommer över hans rikedomar; en annan har åstundat en väns bortgång så att han kanske kan få i sin ägo hans änka, som är en vacker kvinna. Några vill verkligen att deras vänner ska förintas av rent hat, men huvuddelen av mänskligheten skulle låta andra dö utan minsta vrede eller ogillande. Du upptäcker dock kanske att människors önskningar hindrar varandra litegrand och att uppfylla dem alla inte skulle vara det mest barmhärtiga sättet att styra världen.

MAHOMET.

Jag tillstår mitt fel; men hur kommer denna förlust att avhjälpas? Kommer Gud att skapa ett nytt släkte?

ÄNGELN.

Nej, jag kan återkalla dessa människor till livet. Så där! Du kan se dem sätta igång och återuppta sina sysslor, ganska omedvetna om att ha varit döda.

MAHOMET.

Och jag antar att de åter har börjat önska varandras död med samma intensitet som tidigare.

ÄNGELN.

Utan tvekan. Men kom, jag har mer att visa dig: vi måste stiga till själva himlens tröskel.

MAHOMET.

Jorden har nästan försvunnit; vi måste färdas väldigt snabbt.

ÄNGELN.

Ja, änglar förlorar aldrig tid under en resa, och vi har nu anlänt till den plats där mänsklighetens böner träffar på en port till himlen. Vi är mitt ibland dem, som du kanske hör. De är från alla länder; och du har nu plötsligt gåvan att förstå alla språk så att du kan ge dem audiens.

MAHOMET.

Vilket oväsen! Jag hör namnen på olika välsignelser med olika sinnesstämning i bönfallandet, men det är omöjligt att skilja dem åt. Hela mänskligheten verkar be samtidigt.

ÄNGELN.

När en bön yttras på jorden flyger den omedelbart upp till denna plats, där hopen av böneskrifter väntar på att bli insläppta i himlen. För att undvika förvirring släpps de in en och en, och var och en förblir här tills dess tur kommer och ber oavbrutet, som du hör. Jag kommer att knacka på den här dörren, och när den öppnas måste vi skynda oss igenom så att ingen av bönerna slinker in med oss. Så där, nu är vi innanför himlens tröskel och kan inte längre höra oväsendet. När jag öppnar denna andra lilla dörr kommer bönerna att komma in en efter en, och makt ges till dig att bifalla den du tycker är rättfärdig. Men jag måste säga dig att när det finns mer än en bön rörande samma händelse från olika människor kommer de tillsammans, så att du kan förena dem så gott du kan. Dörren är öppen; lyssna nu.

DEN FÖRSTA BÖNEN.

Bifall, åh Gud, att min fru Hafna får föda en son.

MAHOMET.

Denna bön är i alla fall oskyldig och kan inte skada någon människa.

ÄNGELN.

Vänta innan du uppfyller den och hör nästa.

DEN ANDRA BÖNEN.

Bifall, åh Gud, att Hafna blir barnlös; då kommer hennes mans rikedomar att gå i arv till mina barn.

ÄNGELN.

Bifall nu dessa två böner: låt Hafna få en son, och låt henne bli barnlös.

MAHOMET.

Det verkar som om det finns lika mycket rivalitet mellan människors önskemål som mellan mina fruar.

DEN FÖRSTA BÖNEN.

Må en nordlig vind blåsa över Egeiska havet så att mitt skepp kan återvända.

DEN ANDRA BÖNEN.

Åh, låt en sydlig vind blåsa stadigt på Egeiska havet och föra hem min son.

MAHOMET.

Jag gjorde en paus i förhoppning om att få höra att östliga och västliga vindar också skulle kunna vara användbara på Egeiska havet.

ÄNGELN.

Här är två böner som kommer från en man och hans fru.

MAHOMET.

De kommer säkert att överensstämma bättre.

DEN FÖRSTA BÖNEN.

Åh Gud, må det snart behaga dig att ta min fru till himlen, för varthelst jag går förföljer hennes tunga mig.

DEN ANDRA BÖNEN.

Åh Gud, må det behaga dig att föra min man till himlen, för på jorden är han värdelös och besvärlig.

MAHOMET.

Nå, det här värdiga paret är helt ense om sina önskemål för varandra.

ÄNGELN.

Du har placerat dig där för att höra böner så att du kan korrigera Försynens stränghet, och du har inte bifallit en enda bön ännu.

MAHOMET.

Jag har redan hört tillräckligt för att inse att människornas böner måste göras besvikna.

ÄNGELN.

Om du börjar misstro ditt projekt att gagna mänskligheten genom medgörlighet och inte tycker om din uppgift att höra böner så mycket som du förväntade dig ska du lämna befattningen så ska jag sedan visa dig hur böners öde avgörs.

MAHOMET.

Jag är redo att avsäga mig min makt och skulle hellre vilja se hur människors önskningar hanteras av Gudomlig Visdom.

ÄNGELN.

Jag måste i så fall stänga dörren och hålla bönerna ute ett ögonblick. Du må veta att detta är en av de plikter som änglarna utför utan synligt ingripande av Gud fastän allt i det fördolda styrs av hans kraft och visdom. Här är ett nät som jag fäster över den lilla dörren så att det hänger som en väska, och varje bön som kommer in genom dörren måste dimpa ner i det.

MAHOMET.

Vad! Kan en bön fångas i ett nät som en fisk?

ÄNGELN.

Du ska få se: öppna dörren och stäng den igen så fort den första bönen har passerat.

BÖNEN.

Åh Gud, kan jag få herravälde över ett län.

MAHOMET.

Vilket mirakel detta är! Jag ser en fågel flaxa i nätet och inte en bön, men ingen fågel kom in genom dörren.

ÄNGELN.

Ord kan anta synlig form på Guds befallning. Den där fågeln är bönen som du hörde be om herravälde över ett län. Det här nätet har förmåga att förse en bön med vingar och en fågels hela yttre form.

MAHOMET.

Men vilken fördel finns det med förändringen? Jag föreställer mig att orden skulle tolka människans önskan tydligare än fågeln. Om en man bad mig om ett län på bra arabiska skulle jag åtminstone veta vad han ville, men om han bara skickade mig en fågel tror jag att jag skulle ha svårt att förstå önskemålet.

ÄNGELN.

Du kommer att finna att bönen i sin nuvarande form är bättre skickad att lyckas än när den bara var ett ljud. Titta ner i den stora urnen som står nära dig.

MAHOMET.

Den är fylld med små lappar av pergament.

ÄNGELN.

På var och en av dessa lappar, som tycks vara av pergament, är skrivet namnet på någon nu levande människa och även namnet på någon välsignelse eller favör som hennes omständigheter och händelsernas gång kan föra inom räckhåll för henne. När en människas bön, som blivit en fågel genom detta nät, får tag i pergamentet där vad den ber om och hennes namn står skrivet forslar den ner belöningen till henne, och hon kan glädja sig åt sin önskan. Jag ska nu släppa ut den här bönen som fladdrar otåligt i nätet och är ivrig att forsla tillbaka ett län i sin näbb. Du märker att den inte blir fri förrän den utan att tveka svävar runt öppningen på krukan. Den har kastat sig ner och hämtar upp belöningen: jag ska fånga den så att vi kan undersöka länet innan den ger sig av. Här ser du att på ena sidan är skrivet namnet på en grek, på den andra: "Ett län under Kejsaren." Men detta är inte allt som pergamentet har ansvar för: det är tätt ihopvikt, och inuti är skrivna följderna av att styra ett län för denne grek. Jag öppnar den så att vi kan se om fågeln forslar en så värdefull gåva till honom som han tror. Inuti finns dessa ord, som är länsherrens öde: "Falskt anklagad inför Kejsaren för utpressning, återkallad och avrättad." Jag viker ihop den igen och återbördar den till fågeln, som griper den ivrigt och har flugit ut genom en annan öppning.

MAHOMET.

Men hur ska fågeln kunna genomdriva verkställighet av pergamentet?

ÄNGELN.

Det beger sig till den människa från vilken det utgick som en bön, ställer sig på hennes huvud och fäster pergamentet på hennes panna, där det förblir utan att rubbas. Fågeln lyfter sedan igen och svävar runt människan tills den dör i luften. Detta pergament på en människas panna ger henne makt över händelser, alla hinder ger upp inför det, och hon uppnår snart sin önskan. Pergamentet sitter fast på henne tills allt som skrivits på det har uppfyllts och faller sedan av. Denne länsherre behåller det till sin död, som det ska verkställa.

MAHOMET.

Men jag har aldrig sett en människa med pergament på pannan och en fågel flygande runt huvudet.

ÄNGELN.

Dessa ting är inte ämnade för mänskliga ögon: du äger nu gudomlig syn, som jag kommer att ta ifrån dig vid din återkomst till jorden. Men jag har justerat nätet igen; släpp in en annan bön.

BÖNEN.

Åh Gud, bifall att jag må bli kejsare efter den nuvarande regenten så kommer jag att regera med rättfärdighet och för allas lycka.

ÄNGELN.

Detta är en grek som ber om att få sitta på Konstantinopels tron.

MAHOMET.

Och han lovar gott styre som en bevekelsegrund för Gud att välja honom. Om att lova vore en bedrift stor nog för framgång skulle varje människa kunna göra anspråk på imperiet.

ÄNGELN.

Det finns många bedjande som när de ber tar på sig vissa för himlen mycket fördelaktiga åtaganden, men överenskommelsen beaktas sällan när bönen har bifallits. Den här bönen om ett imperium fladdrar ivrigt i nätet; vi släpper ut den och låter den undersöka urnan.

MAHOMET.

Den vävar runt och runt och ser besviken ut.

ÄNGELN.

Det finns inget pergament som hör till den i urnan, vilket dess instinkt har upptäckt. Den dör snart eftersom dess uppdrag är fullgjort.

MAHOMET.

Den har plötsligt försvunnit medan den flög.

ÄNGELN.

Det är en böns död; den lämnar inga rester efter sig. Släpp in en annan.

DEN FÖRSTA BÖNEN.

Åh Gud, må jag få ingå äktenskap med den vackra Julia.

DEN ANDRA BÖNEN.

Låt mig gifta mig med Julia, åh Gud, annars förgås jag.

ÄNGELN.

Detta är två konkurrerande böner från Rom. Den senare av de bedjande hotar att dö om Gud inte får till stånd hans giftermål med Julia.

MAHOMET.

Det är två fåglar i nätet: hur ska vi reda ut deras anspråk på pergamentet?

ÄNGELN.

Släpp ut båda tillsammans.

MAHOMET.

De slåss om urnan.

ÄNGELN.

Ja, den ena kommer att döda den andra. Ibland har vi en drabbning mellan ett dussin böner som slåss tills bara en är vid liv, och överlevaren forslar bort pergamentet om det skulle råka finnas något.

MAHOMET.

Den ena fågeln har försvunnit.

ÄNGELN.

Den är död, och den andra har fått tag i pergamentet. Jag fångar den och undersöker det öde som har sysselsatt dessa två konkurrenter. Det säger att den framgångsrike älskaren ska förgiftas av sin fru två år efter giftermålet. Nu förstår du att de är ofta lyckligast vars sändebud inte finner någon belöning för dem i urnan. Låt oss höra nästa supplikant.

BÖNEN.

Åh Gud, återställ till mig min egendom. Vem ska annars lovprisa din rättfärdighet på jorden?

MAHOMET.

Det där är en mycket förebrående bön.

ÄNGELN.

Ja, Det Högsta Väsendet måste ofta ingripa med risk att förlora allt rykte om att vara rättvis. Se hur fågeln pickar på nätet och kämpar för att nå urnan. Du noterar kanske att varje fågels beteende och enträgenhet motsvarar orden i den bön den uppstod ur. Jag släpper ut den: den finner inget pergament; då måste Försynen underkasta sig det tillräknande som har hotats. Bönen dör mycket arg.

Men då du nu har lärt dig något om hanteringen av dessa böner ska du få höra några böneskrifter av annat slag. De böner som du har hört var alla uppriktiga och uppsända med en önskan om uppfyllelse, men det finns också hycklande böner vilkas triumf är oönskad av de som yttrar dem; de kommer till denna andra dörr. Anordningen med fågeln och urnan används inte i deras fall, men de släpps in och förgås mycket snart.

MAHOMET.

Men ber människor någonsin om vad de inte vill ha?

ÄNGELN.

Väldigt ofta; de frågar vad de borde önska sig. Jag öppnar dörren för några av dessa hycklare; lyssna nu.

DEN FÖRSTA BÖNEN.

Åh Gud, bifall att jag må bli mer dygdig varje dag.

DEN ANDRA BÖNEN.

Åh, låt styrka ges mig att motstå min granne Alis hustru, för hon är vacker.

DEN TREDJE BÖNEN.

Må jag ha beslutsamhet att överge mitt omåttliga drickande.

DEN FJÄRDE BÖNEN.

Må Gud göra mina fiender glada.

MAHOMET.

Vilka beundransvärda böner! Men jag noterar att de uttalas med mycket litet enträgenhet: en man ber inte om måttlighet lika innerligt som om sin frus död.

ÄNGELN.

Dessa böner kallas dygd av de som yttrar dem. Det finns många som tror att bön om dygd är detsamma som att vara dygdig, och de ber därför om att bli goda istället för att vara det eftersom det är det mindre besvärliga åtagandet av de två. Om dessa fromma människor trodde att det fanns någon risk att deras böner skulle bli hörda skulle de vara mycket försiktiga med att be om dygd, men de tror att Gud troligen inte kommer att tvinga på dem godhet för att de ber om det; de har fullt förtroende för sin egen trofasthet till njutning och är säkra på att de fortfarande kan vara hur vällustiga de vill fastän de varje timme borde be om att bli anspråkslösa. Således anser mannen som du hörde be om hjälp mot sin granne Alis hustru att han inte har mindre chans att lyckas i sin jakt på henne genom att be mot den, och han hoppas också att hans bön kan vara någon liten gottgörelse för den faktiska synden. Men jag tror att du tills vidare har fått veta tillräckligt mycket och nu kan förvara Gud i hans obevekliga lyssnande på så många böner.

MAHOMET.

Men det finns fortfarande en svårighet: Jag har sett att många böner avvisas, och många som uppfylls fördärvar, så jag kan inte se någon som helst nytta med att be; och det förefaller mig att om människor levde genom sina egna bemödanden utan bön skulle deras välstånd inte minskas. Av vilken orsak eller till vilken nytta borde jag då påbjuda bön i Koranen, och hur kan jag rekommendera det? Om jag befaller människor att be och säger dem att de kommer att vara lika lyckosamma om de inte ber tror jag knappast att de kommer att göra sig besväret, och om jag försäkrar att de genom bön kan bli rika, få långt liv och bli föräldrar till många barn vore jag skyldig till ett stort lurendrejeri.

ÄNGELN.

Men människor måste bli lurade för sin välgång: de måste tro på välstånd genom bön och att det kan finnas religion i allt de gör. Du pratar om lurendrejeri – människan är född att bli lurad: barnet blir lurat av sin förälder, undersåtar av kungen, tillbedjare av prästen, och hela mänskligheten blir lurad av Gud. Människan bedras av sina sinnen, sin fantasi, sitt förnuft: från sin första timma till sin sista inbillar hon sig saker utan vilka hon inte skulle vara en människa.

MAHOMET.

Jag tror att det är så; varför skulle jag då tveka att hjälpa till med konspirationen?

ÄNGELN.

Det är sant att bedrägeri och falskhet fördöms bland människor, och det måste vara så i umgänget mellan människor; men då vi nu är långt ifrån jorden och ingen kan tjuvlyssna kan jag säga rent ut att uppriktighet endast är en individuell dygd och att människor inte kan styras framgångsrikt utan att bli lurade.

MAHOMET.

Jag är ivrig att lura dem.

ÄNGELN.

Jag ska föra dig tillbaka till din grotta: vid ett senare tillfälle ska du få se mer. Ta min hand så sjunker vi.

MAHOMET.

Så snabbt jorden ökar i storlek! Där är Röda havet, och det där är Mekka.

ÄNGELN.

Så där – du är nu i din grotta igen och kan återuppta dina studier, förhoppningsvis med fler framsteg.

MAHOMET.

Återvänder du till ditt nät?

ÄNGELN.

Nej, jag ska inte krympa ihop till i en spindel igen men ska fortfarande vaka över dig utan att synas och vara till hands för att undervisa dig varje gång Koranen är i överhängande fara.

MAHOMET.

Innan du lämnar mig finns det fortfarande en fråga som jag skulle vilja lägga fram för dig.

ÄNGELN.

Fråga vad du vill.

MAHOMET.

Då vill jag först veta om Gud med visshet förutser människors alla framtida handlingar.

ÄNGELN.

Utan tvekan gör han det.

MAHOMET.

Allt som människor ska göra är alltså redan oundvikligt eftersom det är förutsagt, och ingen människa är fri att utföra en handling eller inte. Nu när människor hädanefter kommer att straffas för att de gör vad de inte kan undgå är en slags rättvisa så mystisk att jag erkänner att jag verkligen inte kan se styrkan eller förträffligheten hos den, och alla människor har svårt att förstå denna motsättning. Jag fick nyligen en fråga om den av en av mina vänner, och då jag inte hade något svar hade jag ingen annan utväg än att plötsligt se ut att vara i djup meditation och som om jag inte hade hört honom, och av vördnad underlät han att upprepa sin fråga. Detta knep för att tysta frågvisa kan kanske lyckas en gång, men mina anhängare kommer inte alltid att bemöta ett anfall av eftertanke som en tillfredsställande förklaring; och om du inte förser mig med ett bättre svar angående ödet kommer de att börja tro att min kunskap om ämnet inte är så djup. Jag tillstår att jag inte vet hur jag ska närma mig ämnet, och alla mina tankar övertygar mig bara om hur okunnig jag är om det. Jag har dock antagit att jag inte kunde vara helt tyst om detta ämne i Koranen och att om jag inte kunde göra det tydligare måste jag åtminstone göra det gåtfullare. Följaktligen har jag skrivit något som visar att människor är fria och prisgivna åt ödet samtidigt; och om mina lärjungar kan hitta någon mening i vad jag har sagt måste de vara ovanligt skarpsinniga. Nåväl, genom att ge mig en inblick i detta mörka ämne utökar du både min kunskap och min myndighet mycket. – Gud är stor! Ängeln har plötsligt försvunnit och det just i det ögonblick då han skulle ha förklarat frihet och öde. Denna utväg liknar min när jag tog hjälp av eftertanke som förklaring. Vad! Är detta ämne okänt till och med för änglarna? Nåväl, jag får förbli i okunnighet och se desto mer självsäker ut när frågor ställs. Och nu till Koranen igen.

Anmärkningar

Mahomet: Inte längre använd eller ålderdomlig stavning av Muhammed, profeten som introducerade Islam. Jag har valt att behålla originalets stavning för att ge texten mer tidsfärg.

berget Hara: Jag är osäker på om originalets Mount Hara avser Hara, enligt Wikipedia "the name given in the Avestan language to a legendary mountain around which the stars and planets revolve", eller Hira, enligt Islamlexikonet "ett berg och en grotta som ligger nordöst om Mecka" där enligt traditionen "Muhammed mottog sina första uppenbarelser 610". Jag har sökt på nätet och i uppslagsverk men inte hittat någon relevant information. En möjlighet är att Hara är en äldre stavning av Hira, precis som Mahomet är en äldre stavning av Muhammed. Det mest logiska är väl att det som aves är Hira, men jag tycker att även Hara fungerar i sammanhanget och har valt att behålla originalets Hara i min översättning.


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Använd kontaktformuläret. Skriv titeln på sidan du vill kommentera och din kommentar i fältet Meddelande.