Ängar och avbilder
Blogg 2022

Inläggen på den här bloggen publiceras inte direkt när de skrivits. Istället kommer jag pö om pö att lägga ut dagboksanteckningar jag redan skrivit och kommer att skriva under 2022. Ordningen är dock omvänt kronologisk som på en mer normal blogg.

Titeln "Ängar och avbilder" kommer från en rad i dikten "Där haven möts" (2002), som ingår i Dikter 1993-2003: "Där ängen är en avbild blott och avbilden en äng." Ängen är en symbol som då och då återkommer i mina texter och bland annat representerar det varje mänska helst vill nå eller uppnå.

På bloggen Mats Kristiansson på Blogspot finns inlägg från framför allt 2015 och 2016. Så här beskriver jag bloggen:

Det första inlägget på den här bloggen kom 11 september 2015. Det är verkligen inget annat än en slump, men med tanke på vad som hände 14 år tidigare och hur det påverkat världen kunde nog inget datum varit lämpligare. Bloggen är framför allt tänkt som ett verktyg i kampen mot mörka krafter. Somliga mer mörka än andra. Men jag kommer att skriva om en del annat också. För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

24 maj 2022

Genom att skriva och läsa och läsa om och skriva om får jag inte bara syn på mig själv utan också resten av världen.

*

Förlora tid på att skriva ner sina tankar? Givetvis inte! Det är när jag inte gör det jag förlorar tid.

*

Facebook är förstås en del av verkligheten, men resten av verkligheten är verkligare. Att skriva om resten av verkligheten känns i alla fall verkligare än att skriva på Facebook.

*

Är man en riktig människa om man inte har mobil? Swish? Dator? Betalkort? Hjärtat till höger? (Jag anspelar här på "Det tolfte bladet" i Banyanträdets blad: Noss talar på stranden.)

23 maj 2022

"Generaler i skräck för Putins vrede: Vågar inte ta beslut", står det på en löpsedel. Men det är ju bara en man, som ju dessutom verkar vara svårt sjuk, och de förfogar ju dessutom över vapen kraftfulla nog att ha ihjäl en jäkla massa människor. De borde bita även på Putin om det behövs oavsett hur vred han är. Hur kan de vara rädda för en enda man? Om de vill kan de ju enkelt gadda ihop sig och avsätta honom och behöver sedan inte vara rädda mer.

Enkelt? Det är kanske inte så enkelt som jag antar att det är, och däri ligger kanske problemet.

*

Bäst hittills idag: Att jag köpt en win-win mot svinn-prinsesslängd och två dito kanelkransar för halva priset på Hemköp. Nu ska återigen njutas som på café även hemma!

Näst bäst hittills idag: Att det äntligen återigen är shortsväder.

22 maj 2022

"Det var när den pensionerade presidenten skulle kritisera Vladimir Putin och Rysslands invasion av Ukraina som grodan flög ut. Istället för Ukraina sa George W Bush att han fördömde 'en helt omotiverad och brutal invasion av Irak'. Han rättade sig snabbt och inflikade: 'Jag menade Ukraina.'", skriver ETC. Inte alls en groda, tycker jag. Tvärtom två rätt.

21 maj 2022

Allt skriver jag inte om. Men jag skriver om annat. Annat jag inte skrivit om förut.

*

Jag knyter vidare på nätet. Jag knyter upp. Jag knyter om. Många knutar blir det. Det världsomspännande nätet? Ja, det nätet. Också. Men framför allt det nät som mina texter utgör.

20 maj 2022

Maria Wetterstrand och Gabriel Liljenström i Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor: "Lever vi i den bästa av världar?"

Givetvis inte! Till att börja med är människor i allmänhet alldeles för fixerade vid tillvarons materiella sida, utforskar alldeles för sällan, alldeles för ytligt dess immateriella sida. Förutom den uppenbara negativa påverkan detta har på varje människas andliga liv påverkas varje människas omgivning negativt genom att denna omgivning skyfflas runt och rörs upp, skyfflas runt och rörs upp åter och återigen i allt snabbare takt utan att ges möjlighet att stillna och återbördas, stillna och återbördas, dels för att människorna blir allt fler, dels för att varje människa blir alltmer fixerad vid tillvarons materiella sida.

Lever vi alltså i den bästa av världar? Nej! säger jag. "Ja, än så länge", säger Maria Wetterstrand och Gabriel Liljenström. De motiverar svaret med att under de senaste 12 000 åren har klimatet varit stabilt, möjligheten att odla gynnsam, vulkanutbrotten få och temperaturen lämplig för människan. Men nu har människans aktiviteter börjat påverkat detta. Materia, materia, materia. Var finns den immateriella dimensionen, som ju ytterst är varje människa, varje annan levande varelse?

*

Tågkaos på Göteborgs central. Igen. En massa försenade tåg. Igen. Men inte mitt. I alla fall inte enligt skylten på perrongen. Men en massa människor donar längst fram i tåget. Kanske stämmer inte skylten.

Det gör den, men personalen har svårt att dela tågsetet till Skövde från ett annat tågset. Mitt tåg blir alltså försenat trots vad skylten på perrongen säger. Mer än tjugo minuter, som det verkar. Alltså utgår som det verkar förseningsersättning. I så fall den andra sedan jag flyttade till Västra Götaland 16 maj.

19 maj 2022

Att nedvärdera är att leva ner.

*

Ska fika med en kompis. Kommer på mig själv med att planera mer i detalj vad jag ska säga, så där som jag tyckte mig behöva förr. Det behövs ju inte längre. Det vet jag med säkerhet av erfarenhet efter erfarenhet efter erfarenhet. Varför gör jag det då? Ja, varför ...

*

Tredje dagen det är shortsväder. Fem falun gong-svastikor i taket. Och cayennepeppar, cayennepeppar, ta i trä.

*

Varje dag klockan tolv beds det för fred i Sankta Helena kyrka i Skövde och andra av Svenska kyrkans kyrkor. Man undrar varför det beds nu, när det krigas i Sveriges närhet, men inte bads förut: krig någonstans i världen är det väl alltid, och även Svenska kyrkan är väl universell i linje med Jesus missionsbefallning? "Kyrkan ber alltid för fred", sa kyrkoherden visserligen på gårdagens kyrkofullmäktige i Skövde, men jag undrar ändå.

*

"Så mycket förlorar du på att gå i tidig pension", står det återigen på en löpsedel. Man skulle önska att det åtminstone någon gång stod: "Så mycket vinner du på att gå i tidig pension." Vad kommer jag att vinna på att gå i pension vid 64 (så tidigt som möjligt) istället för senare?

Framför allt möjlighet att redan då göra vad fan jag vill när fan jag vill och hur jäkla mycket jag vill utan att någon myndighet lägger sig i. Varför skjuta upp detta när det inte behövs?

Framför allt har jag tänkt resa till platser jag inte varit på i Europa, Asien och Afrika: det ger oftast mycket större behållning än att resa till platser man redan varit på. Jag har också tänkt resa till nya upplevelser, som festivaler och andra liknande arrangemang. Vidare har jag tänkt återbesöka platser för att återuppleva dem och kanske få nya upplevelser om somligt på platserna förändrats sedan jag besökte dem.

Mycket resande blir det. Och troligen mycket skrivande av både mindre litterära texter som den här dagboksanteckningen och mer litterära som Bakom ryggens regnbågsbro. En kvalificerad gissning är att jag kommer att ägna typ halva tiden åt resande och skrivande, typ halva tiden åt att renskriva texter, lägga ut dem på min webbplats och arrangera Litterär tisdag samt typ halva tiden åt annat jag vill göra.

Men det blir ju tre halvor! Det går ju inte?! Jo, det går! Som litteratur- och språkvetare men inte matematiker tror jag i alla fall det. Genom att hålla igång tänkandet så mycket kommer jag att få mer tid. Åtminstone kommer det att kännas så. Så känns det i alla fall just nu utifrån att jag de senaste veckorna skrivit så mycket dagbok och så många haikudikter till Bakom ryggens regnbågsbro.

18 maj 2022

Sossarna? Det är väl Sverige? Nej, det är sossarna. I Sveriges namn. För att de kan. Sverige har inte fått säga sitt. Inte i en folkomröstning. Inte ens i ett riksdagsval.

*

Sveriges skattesystem är i sanning omfördelande men inte på ett rättrådigt vis från rikare till fattigare utan på ett orättrådigt från fattigare till rikare.

*

En matsked rävgift om dagen är bra för magen. Kanske. Och enligt vissa studier bra för hälsan i allmänhet men inte enligt sidan Ett glas vin om dagen - nyttigt eller inte? på omsystembolaget.se. I vilket fall som helst är det strategin den närmaste månaden eller så för att den spontanöppnade stora flaskan med 24-procentigt rödvin ska bli tom.

*

Att det äntligen är shortsväder måste förstås utnyttjas! Istället för fortsatt arbete med kommentarer och ordförklaringar i Samlade skrifter I blir det alltså årets första utomhusfika på ett café jag inte varit på förut: Wästgötabagarn i Mariestad. Men där har du ju varit förut ... Nej, det har jag inte! Absolut och otvetydigt inte! Under varken inga eller andra omständigheter! Varken i den här världen eller en annan! Wästgötabagarn i Mariestad har jag förvisso varit på. Men nu ska jag till Wästgötabagarn i Mariestad. Den andra, alltså. Inte den ena.

Mariestad på den andra Wästgötabagarn. "Är du pensionär?" frågar damen i kassan. I motsats till de flesta numera tror hon alltså att jag är äldre än jag är. När jag var yngre var det precis tvärt om. Vi resonerar lite om vilka som har rätt till den pensionärsfika för 35 kronor som erbjuds på onsdagar. "Jag är långtidsarbetslös och har aktivitetsstöd", säger jag. "Det brukar kallas vår tids förtidspension, så jag kanske räknas som pensionär. Det viktiga är väl ekonomin", fortsätter jag. "Många långtidsarbetslösa har sämre ekonomi än de fattigaste pensionärerna eftersom de inte har rätt till bostadstillägg." Det hela landar i att jag får fika för 35 kronor.

Tre äldre damer, som definitivt är pensionärer, blir fotograferade av sina ledsagare. De uppmanas le men vägrar. "Jag kan relatera till det", säger jag. "Jag tvärvägrar också att le på kort."

*

De nya platserna: så snarlika de gamla. De nya platserna: så olika de gamla.

*

På bussen från Mariestad till Skövde. Det blir tydligen shorts på kyrkofullmäktige ikväll. Det ska bli spännande att se hur många andra som valt den klädseln. Jag gissar på noll (jag gissar rätt).

*

De nya upplevelserna: så snarlika de gamla. De nya upplevelserna: så olika de gamla.

*

De nya formerna: så snarlika de gamla. De nya formerna: så olika de gamla.

*

17 maj 2022

Om vi hade varit ett jägar- och samlarsamhälle hade det varit en annan sak. Men det är vi inte. I alla fall om man bortser från jagande och samlande i butiker av alla de slag och på nätet.

Vi skulle kunna vara ett välfärdssamhälle. Men det är vi inte. I alla fall inte i den utsträckning vi skulle kunna vara det.

*

Ann Linde skriver under sossarnas NATO-ansökan. Man kan hoppas att hon åtminstone kompletterat med "till detta är jag nödd och tvungen" i biskop Brasks anda, men det är nog ett fåfängt hopp.

*

Sossarna har lämnat in en NATO-ansökan. Ska jag bli bombad nu?

*

Sossarna har lämnat in en NATO-ansökan. Är det här blocket månne det sista?

*

Sossarna har lämnat in en NATO-ansökan. Ska jag någonsin känna mig trygg igen?

*

Liksom det är Sten Bromans fel att Samlade skrifter I börjar med Kardborrens äventyr från 1972 är det Bodil Malmstens fel att jag de senaste veckorna skrivit en jäkla massa dagbok. I alla fall om man hårdrar det.

*

Jag spontanöppnar den stora flaskan med 24-procentigt rävgift, buteljerad 11 januari 2002 och gjord på svarta vinbär från kolonilotten jag hade då. Jag dricker ett fjärdedels glas. Det är inte jättegott men inte heller jätteäckligt. I vilket fall som helst ångrar jag mig. Men nu är det gjort.

Rävgift? Ja, jag tyckte det namnet på vinsorten ifråga var lämpligt.

16 maj 2022

Jag behöver inte pressa fram något. Det kommer i alla fall och blir ganska bra. Inte så bra som i Völvan och Origon och absolut inte så bra som i Han som såg Källan men tillräckligt bra. I alla fall i sin genre. Och enligt läsarna kanske bättre än Völvan och Origon och inte minst Han som såg Källan, kanske till och med "förkrossande välskrivet" trots att jag bara klottrat ner det jag just för tillfället kommit att tänka på. Åtminstone att döma av de reaktioner på mina texter jag brukar få.

*

Att uppleva är att leva upp.

*

Böcker ska förstås användas som jag använt Bodil Malmstens Kom och hälsa på mig om tusen år, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och De från norr kommande leoparderna: för att boosta – och vid behov reboota – ens egna skrivande, ens egna aura, ens egna liv.

*

Falköping. "Lura dig själv att äta mindre", står det på en kvällstidnings förstasida. Det lär bli svårt: jag är sedan många år tillbaka inte så lättlurad.

*

"Du behövs. Alltid!" står det på en affisch om att vara timvikarie inom Falköpings kommuns äldreomsorg. Jag är sedan många år tillbaka luttrad nog att veta att detta du inte omfattar alla och definitivt inte mig.

*

På tåget från Falköping till Göteborg. "Vad vet vi egentligen om det vi inte vet?" står det på Kupés omslag. Givetvis inget. Att påstå något annat är snömos eller filosofiska floskler eller att förvränga definitionen av vetande så att den passar ens agenda eller liknande.

I artikeln talas det bland annat om "det kända okända". Det finns givetvis inte. Det som är känt är givetvis inte okänt.

*

Socialdemokraterna har svikit ett av sina vallöften och sagt ja till att lämna in en NATO-ansökan. Man kan tro att Putin plötsligt dykt upp som gubben i lådan, men så är det inte. Redan innan förra valet visste socialdemokraterna vilket hot han var. Eller så var de skrämmande dåligt pålästa.

Alla inom socialdemokraterna är inte nöjda. Exempelvis kräver Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU) ett Sverige fritt från kärnvapen och att utländska militärbaser aldrig etableras i Sverige. Det är givetvis bra, men det är givetvis något NATO inte skulle ta hänsyn till om Sverige blir medlem.

Man får kanske hoppas på att Erdogans Turkiet säger nej. Enligt NATO:s generalsekreterare Stoltenberg kommer de dock inte att göra det. Det återstår att se vad som stämmer. Jag tror tyvärr att Stoltenberg har rätt.

Vänsterpartiet håller i alla fall fast vid sitt nej till att Sverige går med i NATO.

*

Frågan är vad som är farligast: militaristerna i NATO eller militaristerna i Ryssland. Jag är hur som helst räddare nu när Sverige enligt alla tecken är på väg att lämna in en NATO-ansökan och dessutom få ja.

Jag vill inte att Sverige är med i en allians där mer hycklande USA och mindre hycklande Turkiet är med. Mer vapenskrammel har aldrig lett till fred. Detta lär oss historien. Med George Santayanas ord, som står på en vägg i Auschwitz: "Den som inte minns historien kommer att genomleva den igen."

Det känns i alla fall hoppfullt att Vänsterpartiet håller fast vid sitt nej till att Sverige går med i NATO.

14 maj 2022

Jag kan säga nej. Också. Men jag kan inte säga nej till allt. Vad blir i så fall kvar?

*

Han som såg Källan (2021) är typ tandskelett (1996) 2.0: experimentell och nyskapande men också förankrad i traditionen. Med andra ord kan de skavanker som här och var finns i båda verken attribueras till att jag provar somligt för första gången. Det ska bli spännande att se om och i så fall hur jag utvecklar de nya grepp jag använt i Han som såg Källan i kommande texter.

*

Jag ser trots allt på Eurovision Song Contest. Det är första(!) gången Sverige skickar en låt med två kvinnliga upphovsmän. Skrämmande!

Jag saknar inför-programmet som fanns förut, där en panel dissade bidragen ungefär lagom mycket. En bra kontrast till själva tävlingen, där kommentatorerna har ungefär den motsatta attityden.

Bäst hittills: Under somliga länders reklampaus visar de tre programledarna upp ett antal mer eller mindre vågade italienska gester.

Bäst drygt halvvägs är kanske Litauen. Svalt, sofistikerat och som från en gången tid.

Sverige är inte sämst men inte så bra som Litauen, som fortfarande, efter tjugo bidrag, är bäst. Det betyder troligen att de kommer typ sist: det brukar i alla fall vara ödet för det bidrag jag tycker är bäst. (Litauen kommer på fjortonde plats av de tjugofem bidragen).

Ukraina vinner. Hade de gjort det utan Rysslands invasion? Kanske – bidraget var i alla fall långt ifrån sämst – men troligen inte

13 maj 2022

Jag fick idag ett mejl från min bank, där jag apropå penningtvättslagen återigen måste redovisa varifrån pengarna jag har på mina konton kommer. Varför? undrar man: jag har ju redan flera gånger besvarat den frågan från min bank angående just dessa pengar. Att de helt plötsligt skulle ha kommit någon annanstans ifrån är ju inte möjligt. Inte i det här universumet, åtminstone. Kanske i ett annat. Vad vet jag. Men i det universumet verkar varken jag eller min bank. Ännu en seger för Putin, tänker jag. Fortsätter det så här kan han sitta lugnt i palatset vid Svarta havet och vänta på att Sverige ber om att få bli del av hans imperium.

*

Varför sa jag ja? Varför kan jag inte säga nej? Jag borde ju veta vid det här laget, efter drygt 59 år, att jag är lat och inte gör mer än nödvändigt.

Något motsägelsefullt vill jag samtidigt ha arbetsuppgifter i olika sammanhang jag är med i. För att känna att jag lever och inte är död som Dis, tror jag att det handlar om.

*

Jimmie Åkesson, SD:s partiledare, hoppar av Järvaveckan, eftersom Kakan Hermansson, som enligt Åkesson "har extrema politiska åsikter och har uttryckt ett hat mot polisen", är programledare. Teysir Subhi, F!:s partiledare, ersätter! Man undrar hur Åkesson ser på detta. Det är nog inte helt utelutet att han tycker att även hon "har extrema politiska åsikter".

12 maj 2022

Världens kanske kortaste folksaga:

Det var en gång, och den var lång.

Folksaga? Ja, den är minst två generationer gammal, troligen äldre, och stilen är otvetydigt folksagans. Jag tycker det räcker så.

En ännu kortare:

Det var en g...

*

Jag står inför ett mer livsavgörande beslut. Ska jag eller ska jag inte? Det finns födelar och nackdelar med båda alternativen. Väljer jag det ena alternativet får jag å ena sidan den ena och den andra fördelen, å andra sidan den ena och den andra nackdelen. Väljer jag det andra alternativet får jag å ena sidan den ena och den andra fördelen, å andra sidan den ena och den andra nackdelen. Hur ska jag göra?

Jag väljer till slut det ena alternativet.

*

Jag funderar på om jag månne är brandfarligast på varje café jag besöker. I alla fall om det finns brinnande ljus på borden.

*

Hjo folkhögskola. Snart Open mic night. Men först blir det en smärre grillbuffé med såväl vegetariskt som veganskt alternativ, pärondrick (det ska enligt texten på förpackningen inte vara något a sist) med plastsugrör i pappersförpackning (väl ungefär lika illa som papperssugrör i plastförpackning, som jag såg en bild av härom dagen), tipspromenad och möjligen men troligen inte en tur med häst och vagn och möjligen men troligen inte konstbus för de yngre (jag hör inte till målgruppen och busar dessutom helst och bäst med ord).

Jag har inte rakat huvudet på ett tag, så jag ser ut precis som jag föreställer mig att pöter, exempelvis Goethe, väl ofta ser ut på skämtteckningar. Väl passande ikväll när jag ska läsa rätt svårtillgängliga dikter (de 24 första i Bakom ryggens regnbågsbro).

Uppläsningen är över. Det gick väl bra. Som alltid blir jag förvånad över hur högt jag talar (bra den här gången när det var typ 70 personer i publiken, enligt mina anteckningar den största publik jag haft när jag läst egna texter; dubbelt så stor publik har jag haft när jag presenterat film på Skövde filmfestival och salongen med 141 platser varit full) och att jag får till en improviserad inledning med lite dialog med publiken, denna gång ett påstående om att alla väl visste hur en haikudikt är uppbyggd (det gjorde de inte), men jag kanske borde valt lättillgängligare dikter. Fast dikterna i Bakom ryggens regnbågsbro ska förstås användas åtminstone någon gång. Kanske var Open mic night det bästa valet. Betyg på min insats: 4. Betyg på hela Open mic night: 4+.

11 maj 2022

Får på Karlstedts bokhandel i Skövde syn på boken En människa kan mördas men inte idéer (2022), en biografi över Anna Lindh av Eva Franchell, som var Anna Lindhs pressekreterare 1994-2000. Jag håller inte med! Idéer kan mördas! Inte minst sossarna har mördat i alla fall somliga av sina egna idéer. Jag drar mig spontant till minnes deras slogan "Alla ska med" från valet 2006. Inte inte ens då var det sant. Nu är det definitivt inte sant. Inte minst jag själv och andra långtidsarbetslösa kan berätta om detta (ja, det är en anspelning på Om detta må ni berätta). Ersättningen är fortfarande på den uselt låga nivå regeringen Reinfeldt tyckte var lämplig när den införde Fas 3 i juli 2007 trots att sossarna på sin webbplats lögnaktigt påstår att de avskaffat denna åtgärd för långtidsarbetslösa, som att döma av filmatiseringen av Aleksander Solzjenitsyns roman Den första kretsen (1969) om ett gulag-fångläger för intellektuella i mångt och mycket påminde om ett sådant fångläger när driften var igång full ut.

*

Skövde resecentrum i väntan på bussen till Ryds centrum. På bänken ligger ett par handskar. Jag överväger en mikrosekund att ta tillfället i akt, men det är inte bara oärligt utan också damhandskar. Jag överväger ytterligare en mikrosekund att lämna dem till en busschaufför, men det kan nog vara mer förvirrande än till hjälp för den som äger handskarna: de är ju inte glömda på en buss. Jag gör alltså inget. Förhoppningsvis kommer den som glömt handskarna på var hen gjort det, kommer tillbaka och blir överlycklig. Kanske. Bodil Malmsten blev ju i alla fall lycklig när hon fick tillbaka en enda förlorad handske.

*

Dagboksanteckningarna blir som en väv. Precis som haikudikterna. Precis som Han som såg Källan. Precis som mycket annat jag skrivit från åtminstone 1995, kanske även tidigare.

*

"Dags att prata pengar med dina barn", står det i Swedbanks reklam. Jag tillåter mig tvivla på att det är vad reklamen handlar om. Killen i reklamen betalar i alla fall allt med kort. Pengar är i min värld fysiska, liksom enligt exempelvis Svensk ordbok, där definitionen på pengar är "mynt eller sedlar". Bra för exempelvis de som har dyskalkyli och mig, som behöver uppleva fysiskt för att ha full koll. Digitala pengar inte på riktigt, som jag ser det.

10 maj 2022

Liksom Thao 1979 med alla sina fel och brister var det klart bästa jag skrivit då, som 16-åring, är Han som såg Källan 2022 med alla sina fel och brister det klart bästa jag skrivit nu, som 59-åring.

*

Borås. Fikar på Farbror Eriks kafé. Jag ställer in mig på att de inte tar kontanter – det gör de i alla fall inte på Erikshjälpen i Skövde – be om en faktura, få nej och fika någon annanstans, men de tar kontanter! 45 kronor för kaffe och morotskaka är nästan prisvärt.

Nästan prisvärt är dock inte resten av sortimentet. En pocketbok kostar 15 kronor och en inbunden dito 30 kronor, och så fortsätter det. Myrorna, som jag alldeles nyss besökte, har ungefär samma priser (20 kronor för en pocketbok och 25 kronor för en inbunden dito, och så fortsätter det). Än dyrare är Björkå second hand, som jag besökte innan jag besökte Myrorna, (40 kronor för en bok oavsett typ, och så fortsätter det). Kupans 10 kronor för en bok och liknande priser på annat är mer rimligt på second hand, tycker jag.

Jag släcker ljuset på bordet. Det är bäst så. Jag har ju redan orsakat en smärre brand rätt nyligen på ett annat café och varit nära att göra det igen på flera andra caféer.

I Kom och hälsa på mig om tusen år citerar Bodil Malmsten en del av Orhan Pamuks nobelföreläsning, där han berättar om varför han skriver. Varför skriver jag? Jag skriver för att jag kan. Jag skriver för att ha något att visa upp. Jag skriver för att ha något att läsa upp när jag inte kommer på något att säga. Jag skriver för att inte glömma mig själv. Jag skriver för att få syn på mig själv. Jag skriver för att bli stolt över mig själv. Jag skriver för att förstå världen. Jag skriver för att upptäcka nya sätt att ställa samman ord och annat språk. Jag skriver för att överglänsa andra texter. Jag skriver för att ha något att göra. Jag skriver för att bli mer rymd, mer överjordisk, mer superlunarisk. Jag skriver för att bli mindre materia, mindre jordisk, mindre sublunarisk. Jag skriver av ett antal andra skäl jag just nu inte kommer att tänka på (mitt minne är ju inte det bästa). Varför skriver Orhan Pamuk? Läs kapitlet "Nobelfest i Stockholm den 10 december" i Kom och hälsa på mig om tusen år om du absolut måste veta.

9 maj 2022

Ett tv-program jag saknar i tablån: Nyheter på svår svenska.

*

"Putins älskarinna sanktioneras", står det på Expressens förstasida. En eftergift mot Putin? Icke. Det handlar inte om det man av rubriken att döma kan tro utan om att EU planerar att införa sanktioner mot Putins påstådda flickvän Alina Kabajeva, före detta olympisk gymnast, som också påstås vara mor till två av Putins barn och (på 24ur.com) Putins Eva Braun. Är vi alltså redan framme vid 30-talet? Beror det månne på att tiden numera går snabbare?

7 maj 2022

"Greppa paddeln och ge dig iväg", står det i nyhetsbrevet från Turistrådet Västsverige. Det handlar förvånansvärt nog inte om aktivitet i en hall utan om aktivitet på vatten! För övrigt saknar jag info om konstutställningar, författaruppläsningar, konserter och dylikt i nyhetsbrevet. Tror de att alla är hurtbullar? Kultur är också friskvård!

*

Magi eller taktiler? Helt klart är i alla fall att fler än jag trodde skulle göra det bär munskydd efter att rekommendationerna om att göra det tagits bort. Hur många jag trodde skulle göra det? Noll.

6 maj 2022

Völvan är min odyssé (likt Homeros dito mer ursprunglig), Origon min aeneid (likt Vergilius dito mer finslipad och inspirerad av det tidigare verket) och Han som såg Källan mitt gilgameshepos (likt Sin-leqi-unninnis dito esoteriskt och inspirerat av tidigare verk och traditioner).

*

Även Bodil Malmsten motionerade enligt hemmagympa-Sofia-metoden. "Den mesta motion jag får är när jag lyfter handen som håller kanelbullen (när jag är i Stockholm) eller mandelcroissanten (när jag är i Finistère)", skriver hon i Kom och hälsa på mig om tusen år.

4 maj 2022

Senaste nytt på tv4.se: "Flyktingar får samma ersättning som 1994. 'Det är ju helt galet'." Det är det inte. Det är så jäkla in i helvete helgalet att inte ens den mest hårdföra nyliberal kan tycka att det borde vara så. Åtminstone.

30 april 2022

Om Johanna Möller är Sveriges mest hatade kvinna – vilket hon givetvis inte är – vem är i så fall Sveriges mest hatade man? Paolo Macchiarini? Av före detta flickvännens berättelse att döma skulle han kunna vara det. I alla fall om man använder samma kriterier som i Johanna Möllers fall.

Men det finns givetvis de som förtjänar epitetet mer. Grova skattesmitare, till exempel. Lejonparten är givetvis män, men det finns säkert ett antal kvinnor också. Enligt Oxfam förlorar Sverige varje år 23 miljarder kronor på skatteflykt och u-länder 200 miljarder dollar (mer än världens samlade bistånd). Vanliga människor, speciellt de som lever i fattigdom, får betala priset.

*

Senaste nytt på tv4.se: "Människorov ökar när kontanter försvinner." Ska jag bli kidnappad nu?

29 april 2022

"Att skriva, det är att försöka ta reda på vad man skulle skriva om man skrev." Marguerite Duras. Exakt så. Jag har alltså ännu inte skrivit en enda bok och kommer aldrig att göra det.

*

Bodil Malmsten i Kom och hälsa på mig om tusen år: "Jag läser inte för att känna igen mig." Inte jag heller. Utom när jag läser Kom och hälsa på mig om tusen år. Och Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Och De från norr kommande leoparderna.

28 april 2022

"Du gör som du vill", säger hemmagympa-Sofia. Jag tar henne på orden och gympar genom att höja skeden från skålen med spagetti, purjolök, ägg och kryddor till munnen och sedan sänka den igen. Upp och ner, upp och ner. Ungefär samtidigt som programmet är slut är skålen tom, och jag har tydligen genomfört ett gympapass.

25 april 2022

"Ensamhet är lika farligt som rökning", står det på en kvällstidnings förstasida. Är jag alltså sedan länge död?

*

Oavsett hur många gånger trailern som säger att Johanna Möller är Sveriges mest hatade kvinna upprepas är hon givetvis inte det.

21 april 2022

Det bästa med Bodil Malmstens dikter är att de är så speciella, det sämsta att de inte är speciellt bra. I alla fall inte jämfört med Kom och hälsa på mig om tusen år. Och Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Och De från norr kommande leoparderna.

21 april 2022

Det nya livet: så snarlikt det gamla. Det nya livet: så olikt det gamla.

19 april 2022

Jag besöker Västrafiks hittegodsavdelning. Nära Skövde högskola låg den inte. För att man ska tycka det måste man ha väldigt god vilja. Så god vilja har inte jag.

Mina handskar är inte inlämnade ... Jag hade verkligen trott att de skulle vara det. Man får hoppas att den som tagit tillfället i akt får lika god nytta av dem som jag haft under ett drygt decennium eller så.

*

Det värsta är inte att jag blivit av med handskarna och vad det kan tänkas kosta mig. Det värsta är att jag måste lägga tid och kraft på att hitta ett par lika bra och hållbara. Tur att sommaren just börjat. Idag är andra dagen i år jag har sommarjacka. Med facit i hand borde jag inte haft det. Och dessutom inte långbyxor utan shorts.

Det bästa är att jag måste lägga tid och kraft på att hitta ett par lika bra och hållbara handskar. Jag behöver ju projekt att engagera mig i. Steg ett blir ett besök på Kupan i Skara. För givetvis ska jag köpa nya handskar på second hand. Billigare för både mig och miljön. (Jag gör dock inte det eftersom jag inte hittar några på de second hand-butiker jag besöker.)

På Kupan i Skara ska jag förstås dessutom leta efter fler böcker av Bodil Malmsten.

*

Bodil Malmsten skriver i De från norr kommande leoparderna att Frankrikes president Sarkozy sagt att jämlikhet är motsatsen till rättvisa. I Dödens väntrum säger han det, alltså i den franska staden med samma namn som det amerikanska fängelset Saint Quentin. I så fall vill jag inte ha rättvisa. I alla fall inte i det nyliberala samhällets orättfärdiga tappning. Jag vill ha jämlikhet! Jag vill inte längre sitta i det dödens väntrum där det nyliberala samhällets förlorare sitter.

*

Bodil Malmsten skriver i De från norr kommande leoparderna att hon förlorar sin ena handske, får tillbaka den och är lycklig för det. Är jag alltså olycklig?

*

På Kupan i Skara finns varken handskar eller böcker av Bodil Malmsten jag inte redan har.

17 april 2022

Gårdagens bakelse och kaffe för 48 kronor på Centrumcaféet i Götene. Bra när det blir lite billigare än väntat.

Jag ser inte att det är ett brinnande ljus på bordet och fördärvar systempåsen jag alltid använder för att bära med mig anteckningsblock, pennor, en bok och annat viktigt för att den påsmodellen är precis lagom stor. Damen i kassan tar det med ro och häller lite vatten på den lilla brasan.

15 april 2022

På tåget från Skövde till Sandhem. Jag glömde handskarna på bussen. Irriterande! Tur att det inte är kallt utan typ fem plusgrader. Och att jag inte glömde något viktigare, som leoparderna, regnbågsbron, livets mening, livets grund. Det får bli en utflykt till Västtrafiks hittegodsavdelning. Den ligger nära Skövde högskola, sa de i Västtrafiks butik i Skövde resecentrum. Det blir en lite spännande utflykt eftersom jag aldrig varit där.

9 april 2022

Det är ännu mer snö idag (typ 1 decimeter). Man skulle kunna tro att det är början av mars och inte mitten av april, alltså precis vad man brukar tro i mitten av april.

*

Jag börjar läsa De från norr kommande leoparderna (2009) av Bodil Malmsten. Titeln kommer från en dikt av Werner Aspenström i Snölegend (1949): "Den ni väntar passerar inte förstäderna", som i sin helhet lyder: "Som i den klara oktobernatten / när de från norr kommande leoparderna / genombryter horisonten / och man samlas på torgen för att bedja / eller endast för att tyst betrakta. / Varför spärrar ni förstädernas gator? / Den ni väntar passerar inte förstäderna." Så skönt att ännu några dagar få vistas i en värld så lik min.

*

På sidan 22 i De från norr kommande leoparderna citeras en intervju med Vladimir Putin i Le Figaro. "Jag är den enda sanna demokraten i världen nu", säger han. "Sedan Gandhi dog har jag ingen att prata med." Han menar förstås precis tvärtom.

8 april 2022

Jag besöker en utställning på gamla biblioteket i Skara: "Utsidan räknas: Boken som hantverk och konst" med "vackra bokband från medeltid ur Stifts- och landsbibliotekets gömmor". All information om bokformat och boktryck nämns inte. Den antas väl inte vara så lockande i dagens alltmer digitala värld.

Jag lär mig att turistbyrån numera inte finns på gamla biblioteket utan på andra sidan domkyrkan i den rätt nyrenoverade byggnaden, som väl också är kommunhus. Jag tar med mig broschyren "Nu kan Du skapa historia i Varnhem: Var med och sponsra De la Gardie-orgeln – genom att betala en DEL av den". Priserna är väl facila för mer burgna; långtidsarbetslösa och annat avskräde i det nyliberala samhället göre sig dock icke besvär. Sniderier kostar 25-100 tkr styck, stämmor 16-120 tkr styck, en bälg till luftsystemet 60 tkr och en väderlåda 100 tkr. Pipor har ett mer överkomligt pris. En i metall kostar 350-2 500 kr, en i trä 1 200-2 000 kr.

*

Mot slutet av Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig får man veta att titeln kommer från en dikt av Wisława Szymborska, en av de enligt min mening minst förtjänta nobelpristagarna, dels för att hon gett ut så erbarmligt lite när hon fick priset, dels för att det hon gett ut inte var särskilt bra, men tydligen en av Bodil Malmstens absoluta favoritförfattare. Jag får möjligen omvärdera Wisława Szymborska men tror inte att jag kommer att göra det: en lösryckt rad i en annan kontext gör inte en enda poet.

*

Så praktiskt att ha en dialog med sig själv, så enkelt att säga otvetydigt ja till en ståndpunkt konträr till den man just formulerat.

*

"Det är underbart att läsa en bok som är så förkrossande välskriven", enligt ett citat av Ingalill Mosander, Go'kväll, SVT på omslaget till Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Förkrossande välskriven? Jag tror att Bodil Malmsten bara gjort som jag gör i exempelvis det här blogginlägget, nämligen klottrat ner det hon just för tillfället kommit att tänka på. Inte så mycket förkrossande välskrivande, med allt forskande, funderande, förkastande och omformulerande det innebär, alltså. Att Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig ändå känns angelägen är en annan sak. Den gör det för att Bodil Malmsten är en driven och erfaren stilist som skriver om angelägna ämnen ur ett angeläget perspektiv.

*

Nyamko Sabuni avgår som liberalernas partiledare plötsligt och väl rätt oväntat. I alla fall just nu, fem månader innan valet. "Jag är Gud", säger hon. "Jag är den jag är." Är inte det att häda? Eller åtminstone riskera att göra en och annan kristen potentiell L-väljare purken? För det kan väl inte vara så att hon är helt omedveten om vad hon sagt och de tolkningar det kan tänkas föranleda?

7 april 2022

Jag läser Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten. Precis så är det! Hur kunde hon veta? Jag blir än mer besluten att inkludera dagboksanteckningar i Samlade skrifter II. I alla fall de bästa.

6 april 2022

Armbandsuret har stannat. Jag byter batteri för 120 kronor i en urbutik i Mariestad. "Inte så dyrt", säger damen i kassan. "Dyrt för mig som är arbetslös och inte fått högre inkomst på länge", säger jag. Damen i kassan håller med. Vi diskuterar den senaste tidens stora prisökningar på mat med mera, väl på grund av kriget i Ukraina. "Ersättningar till långtidsarbetslösa och försörjningsstöd borde kopplas till inflationen", säger jag. Damen i kassan håller med.

"Hur länge håller batteriet?" frågar jag. "Ett och ett halvt år", säger damen i kassan. "Det förra batteriet höll längre", säger jag. Det tror damen i kassan inte på. Jag blir då tveksam: mitt minne är ju inte det bästa. Men jag tror ändå att jag har rätt och att det förra batteriet höll i typ minst fem år.

4 april 2022

Det är oroväckande att priser på mat ökat så mycket de senaste månaderna, väl på grund av kriget i Ukraina. Jävla Putin! Och jävla alla som tar tillfället i akt och höjer priser! Någon kompensation lär knappast nå mig. Inflationen i sådant är ju främst riktad till bilburen medelklass som gör av med mycket el; bussburna långtidsarbetslösa med låg elförbrukning kan tydligen ha det, enligt alla partier, skrämmande nog inklusive Vänsterpartiet. I alla fall enligt den högsta partiledningen. Jag får kanske byta parti om det fortsätter så här.

24 mars 2022

Jag gör en utflykt till Bjurum. I kyrkan finns fina naturfoton och en lista med titlar. Nummer på fotona finns dock inte. Trist. Det blir även fågelskådarskådning. Och så är det en del tranor där också ...

Medan jag väntar på bussen samtalar jag om fåglar, kriget i Ukraina och en del annat med en medlem i Bjurums hembygdsförening.

Nu blir det hemfärd via Falköping.

15 mars 2022

Det är snart dags för lunchlyrik med Skara skolscen på biblioteket i Skara. Rupi Kaur och Jenny Wrangborg. Rätt mycket vänster, såvitt jag förstår (det visar sig stämma).

Biblioteket har utförsäljning av utgallrade böcker. Jag köper en för två kronor. Jag blir förvånad när de inte tar kontanter. Jag borde förstås inte bli det – även om antalet bankomater i Sverige ökat rätt mycket det senaste året. Efter en smärre övertalningskampanj får jag dock lämna min tvåkrona.

Boken består av essäer från 2014-2015 av en Putin-moståndare. Den kan nog ge en intressant bakgrund till det pågående kriget i Ukraina (en månad senare har jag dock – precis som förväntat – inte läst boken).

FLER INLÄGG KOMMER ...


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Skicka ett email till mats.kristiansson.skovde@gmail.com eller ett brev till Mats Kristiansson, Timmervägen 3A, 541 64 Skövde med titeln på sidan du vill kommentera, kommentaren och ditt namn eller en pseudonym.