Mats Kristiansson
Frusen tid

© Mats Kristiansson 1998

Kommentarer till Frusen tid finns längst ner på den här sidan.

Förklaringar av ett antal mindre vanliga ord samt ett antal andra ord i mina skönlitterära texter finns här: Ordförklaringar.

Frusen tid finns i Samlade skrifter I: Lyrik, epik och dramatik 1972-2022.


"Tiden har sin form."
Folke Truedsson, skulptör (1913-1989).

Ordet:
i begynnelsen skapat
i förnuftsgrunden:
i människans ursprung.
Ordet:
offrat på omänskliga altare
åt omänskliga gudar,
räddat på mänskliga altare
åt mänskliga gudar.
Ordet:
till en början välsvarvat och lent
men med tiden nött och skrovligt.
Ordet:
en frusen uppenbarelse
av tidens väsen,
uppspikad på Adolfsbergskyrkans tegelvägg.

Formkropp,
vem flyr du från?
Den som formade dig?
Den som vill omforma dig?
Vem födde dig i gången tid?
Vem förde dig till vår tid?
Så många frågor.
Så få svar.

Rymdsträvan:
vilja att skåda oändligheten
och hopp om att förverkliga denna vilja
men också bevis för denna viljas ouppnåelighet.

Formkonstellation:
ett tidigt försök
som i sin rena enkelhet misslyckats
eller ett tidlöst mästerverk?

Aristarkos talade och sade.
Sfärerna var stilla.
Kopernikus talade och sade.
Sfärerna började röra sig.
Andra talade och sade.
Med ljusets hastighet
drunknade sfärerna i mörker.

O, du trygga Visshet,
finn åter människornas hjärtan.

De skenbart likadana
kan dock vara motsatser.

Formkropp,
så var du då slutligen fångad.
Jag känner inte längre dina drag
utan blott ditt namn.

Delade form,
vem klöv dig?
Varför tilläts du inte vara hel,
spillra av dig själv?
Men förtvivla inte:
din hälft är nära dig.
Sök en gjutform,
sök en ässja,
sök en smed,
sök förenas med dig själv.

Stående halvcirkel,
som i evigheter oavslutad
frusit fast i tiden,
vem kan befria dig
förutom din andra halva?
Han vilar inom dig själv.
Sök honom där.

Av formelement är formerna formade.
Utan dessa element skulle formlöshet råda.

Att existera är en balansakt
vid randen till evighetens stup.
Var vaksam,
öva ofta,
lev i nuet,
svävande.

En glänsande solfågel
fångade jag.
Vatten ville han inte dricka.
Frön ville han inte äta.
I bur ville han inte leva.
Men jag släckte min törst
och stillade min hunger
och kunde åter leva
fri.

I den öppna formen
tyckte jag mig skåda
evigheten.
Men bortom formen fanns
evighetens evighet.

I eviga ringformationer
snurrar världen:
dess påtagliga aspekt
och dess dolda.

I rytmiska cirklar
rör sig harmonierna
du lyssnat till
ibland.
Sök dem ständigt.
Kanske finner du dem åter.

Lyssna
till det stora spelet
och det lilla.
Lyssna –
annars blir du döv!

Även det
o
för
en
lig
a
kaniblandförenas.

Omsluten av form,
själv formlös,
formas jag,
blir med tiden fast
och redo att lämna livmodern
för att leva fri.

Jag spänner upp mitt segel
och seglar med solen
mot solen.

Även det man trodde var
avslutat
är kanske inte
stilla
utan
i rörelse.

Seglet svävar fritt.
Jag har släppt det
och följer glad dess färd
med brustet hjärta.

Brusa, källa,
starkt,
ty annars bryts
ditt omlopp kanske.

Två former
är nära varandra.
De talar inte,
möts blott.

Kretsens första över
går i kretsens andra över
går i kretsens tredje
i ett evigt lopp.

Bläckfisklika utan namn,
dina armar omsluter
dina likar.
Är du av guld eller flinta?
Jag lyssnar hänförd till dina harmonier
om dagen och i drömmen.
Är du jag? Jag tvivlar.
Tala till mig, urtidsbarn!
Låt mig vila i din famn.
Är din famn min? Jag tvivlar.
Stilla mitt tvivel!
Låt mig vila i visshet.
? !

Kommentarer

Frusen tid är skriven under några timmar 8 maj 1998 apropå en utställning med skulpturer av Folke Truedsson på Skövde Kulturhus. Jag utgick från bilderna i utställningskatalogen och använde dessutom en av titlarna helt eller delvis i nästan varje dikt.

ordet och förnuftsgrunden: Såväl människans språk och förnuftsgrund som den kristne gudens dito. Se även kommentar till Origon (eviga ord och förnuftsgrund).

Aristarkos från Samos (cirka 310-230 före Kristus) och Nicolaus Kopernikus (1473-1543) hävdade båda att solen är universums fasta centrum, som jorden och de andra planeterna kretsar kring.

En glänsande solfågel anspelar på vad sofistikerade alkemister menade med att göra guld: att förfina och rena människans odödliga själ och dödliga kropp genom att först befria själen från dess fängelse kroppen och sedan återförena själen med kroppen.

guld eller flinta: Se kommentar ovan (En glänsande solfågel).


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Skicka ett email till mats.kristiansson.skovde@gmail.com eller ett brev till Mats Kristiansson, Timmervägen 3A, 549 64 Skövde med titeln på sidan du vill kommentera, kommentaren och ditt namn eller en pseudonym.